Om jag kunde byta karriär så skulle jag...oj, ännu en fredagsutmaning från Anna. De här temadagarna får en att tänka i nya banor, nyttigt, men jag måste erkänna att det inte är helt lätt ibland.
Byta karriär, dvs göra nåt annat än att jobba som journalist?? Otänkbart...det är min första reaktion, har aldrig velat göra nåt annat...Jag kommer fortfarande ihåg hur jag plötsligt en dag när jag var 13 år kom på tanken att jag skulle bli journalist, och den känslan av att ha fattat ett rätt beslut lever jag på än idag...
Nu var det ju så att journalistyrket inte var nåt främmande i min familj, eftersom min pappa var journalist på Smålands Dagblad i Nässjö. Jag levde alltså i en miljö där trycksvärta, snabba utryckningar, helgbevakning och intressanta intervjuer var vardag. Fick när jag ville följa med pappa på reportage ut i bygden, alltid lika spännande...
Och när jag väl bestämt mej den där dan när jag var 13 att även jag skulle bli journalist, ja då fanns det liksom ingen återvändo. Minns hur yrkesvägledaren på högstadiet förtvivlat försökte få mej att tänka i andra banor (”varför inte bli polis??” tyckte han), men jag var envis som synden. Från andra håll fick jag höra att eftersom jag var mycket blyg, så var nog inte journalistyrket det rätta...Jag brukade då svara att det inte är jag som ska prata i första hand, utan intervjuoffren...Och idag kan jag ärligt säga att det var mitt jobb som tvingade mej att komma över den där blygheten, tack för det!
Efter gymnasiet existerade det alltså inget annat alternativ för mej än att söka till Journalisthögskolan. Jag ville dit och helst då till Göteborg. På den tiden sökte man (som tur var för min del) inte på betyg, utan man fick gå igenom diverse intagningsprov. Det var språkliga prov, test på allmänbildning samt skrivuppgifter. Den som gick vidare efter dessa blev intervjuad av psykologer och erfarna journalister om varför man sökt osv. När psykologen frågade mej vad jag skulle göra om jag inte kom in, så stirrade jag bara fånigt på honom, ”vadå, inte kommer in, det är väl klart att jag ska komma in, det finns inget annat jag vill göra”... Hade inte ens tänkt tanken att jag skulle behöva göra nåt annat. Naiv och blåögd är väl bara förnamnet, men samtidigt kan jag nu efteråt beundra min envishet och beslutsamhet.
Jag kom alltså in på Journalisthögskolan i Göteborg och började där för en evighet sen, år 1975. De två åren där var väl ingen höjdare – tycker nog att jag lärt mej det mesta genom att arbeta på fältet, men jag fick i alla fall en examen.
Och på den vägen är det. Har inte en sekund ångrat mitt yrkesval, tvärtom har jag många gånger tänkt att jag har det bästa yrke i världen, att jag skulle välja samma jobb igen om jag fick börja om...Vad som är det bästa med jobbet, undrar ni kanske? Tja, kanske alla intressanta människor man får intervjua, alla nya ämnen man måste sätta sej in i varje dag, alla reportageresor, att man är med där det händer nåt, att den ena dan inte är den andra lik...Ja, och så att man får skriva förstås!
Jag märker nu att mitt inlägg idag istället blev en förklaring till varför jag INTE kan tänka mej att byta karriär! Så då får det bli så...
(Bilden är från den tidningsredaktion jag besöker varje sommar i Sverige)
Andra bloggar om: journalist, yrke, karriär, journalisthögskolan,
8 kommentarer:
Vad härligt det måste vara att leva sin dröm!!! Jag vet inte hur många gånger jag bytt yrke, har inte hittat drömmen än. Vill gå journalist eller åtminstone skrivutbildning, får väl se vad det blir...
Vad härligt att ditt val än idag, och under hela vägen, har känts så rätt. Det är ju underbart ju! :-)
Jag kan inte heller tänka mig något bättre att arbeta med än det jag gör. Skulle väl vara författare eller konstnär då, fast jag är i behov av en struktur för att få något uträttat. Det andra får jag göra på fritiden...
Och jag skulle bli journalist om jag kunde byta karriär! Så jag förstår att du inte ångrar dig en sekund!
Ja, jag tycker också att det är härligt att jag fortfarande trivs så bra med det val jag en gång gjorde! Men ibland får jag för mej att jag missar erfarenheter från andra yrken och att jag har dålig fantasi som inte kan tänka mej nåt annat...men sen tänker jag att journalistyrket ju har den karaktären att man får vara med om så mycket och lära sej så mycket nytt hela tiden, att det nog uppväger min "brist" på andra yrkeserfarenheter.
Kul att mina fredagsteman får dig att tänka i nya banor, även om du just den här fredagen verkligen inte hade något alternativ :) Jag är också väldigt nöjd med mitt karriärval - vad hemskt om man skulle känna att man helt valt fel! Jag spånade iofs lite på andra idéer omman nu tröttnar en dag.
Hade jag fått leva om mitt liv hade jag nog också försökt att bli journalist. Jag freelansade under 6år på NT:s lokalredaktion i Söderköping och det var nog de roligaste åren i mitt yrkesverksamma liv.
Jag fick också fotografera själv hela tiden. Så mycket trevliga människor som man mötte och så många olika sammanhang som man råkade i. Och så mycket som man fick läsa på - t.ex. om basket som jag aldrig själv spelat...
Tyvärr hade jag inga kontakter i den branchen när jag växte upp och det var heller inte många kvinnor som jobbade som journalister då. Bang förstås...Så det fick bli lärare som jag egentligen aldrig ville bli.
Kantor, det blev jag inte förrän jag fyllt 51! Men det är jag jätteglad för nu eftersom jag jobbar mer än heltid med att vikariera just nu.
Vad synd att du inte kunde fortsätta som journalist eftersom du trivdes med det! Men du har rätt, enda förebilden för oss kvinnor på den tiden var ju Bang. Jag beundrade henne mycket. Men roligt att du ändå kunde bli kantor vid 51 års ålder! Det är aldrig försent att byta spår, det håller jag på.
Skicka en kommentar