fredag 15 maj 2009
Apropå språk...
Apropå språk, ja. Vilket favoritämne! Musikanta har hittat på att vi ska skriva om det här med språk idag i temat Show and tell. Inga problem - frågan är bara hur man ska kunna hålla det lite kort, för det här kan man ju skriva om hur mycket som helst...
När man bor utomlands och lever i en annan språkmiljö så är ju språket en jätteviktig del av ens liv, antingen man gillar det eller ej. Och är man sen gift med en "utlänning", ja då kryper det där med språk ända in på skinnet, in i familjens minsta vrå. För min del råkar ju språket dessutom vara mitt arbetsredskap, så ibland känns det som om hela mitt liv kretsar kring ord och språk.
Hemma hos oss pratar vi två språk, grekiska och svenska. När maken och jag träffades så kunde ju ingen av oss den andres språk så de två-tre första åren var det engelska som gällde. Men när han flyttade till Sverige gick han stenhårt in för att lära sej svenska - och jag gick in för (fast inte lika hårt) att lära mej grekiska. Jag jobbade heltid och läste nygrekiska på universitet på halvtid, pust vad jobbigt det var... Och ganska snart efter det lämndade vi engelskan och övergick till att prata svenska med varann.
Och sen kom barnen. På den tiden gick debattens vågor höga om hur man skulle göra barn tvåspråkiga. En del hävdade att barn först måste lära sej ETT språk innan de kan lära sej ett annat, medan andra menade att barn visst kan lära sej två språk samtidigt. Vi plöjde böcker och avhandlingar och försökte få en uppfattning om vad som är bäst.
Rätt snart bestämde vi oss för att göra det som kändes mest naturligt, nämligen att prata var och en sitt eget språk till barnen - konsekvent! Och så gjorde vi. Fast vi fick lite kommentarer ibland. När maken pratade grekiska till den nyfödda dottern på BB (i Sverige) så var det en sköterska som inte kunde hålla sej utan sa "stackars barn, hur ska hon förstå"...! Tala om okunnighet!
Och när barnen började säga sina första ord så blev det svenska ord till mej och grekiska ord till pappa - även om de svenska orden kom lite tidigare än de grekiska. När vi sen flyttade till Grekland och barnen var 3,7 och 9 år gamla, då var det inga större problem för dem att börja i grekisk skola.
Men det kräver arbete för att barn ska bli tvåspråkiga! Och när jag säger arbete, så menar jag att man måste prata mycket om många olika saker, sätta ord på sånt som händer, man måste läsa böcker (vi läste både grekiska och svenska sagor varje kväll), se på film osv. Och bor man utomlands och det finns en svensk skola i närheten, skicka barnen dit även om det bara är nån timme i veckan!
På Språkrådets hemsida läste jag om en ny avhandling som handlar om språkväxlingar och språklig identitet i en flerspråkig familj, om hur man pratar med varann vid matbordet i den här familjen. Har inte läst avhandlingen, men den som vill kan få komma och göra en avhandling om hur det låter hemma hos oss när vi träffas vid matbordet!! Låter särkert väldigt rörigt för en utomstående, men det finns ett system. Jag och maken pratar svenska med varann, jag pratar också svenska när jag riktar mej till barnen, medan maken byter språk och använder grekiska när han säger nåt till barnen. Barnen i sin tur använder grekiska sinsemellan och till pappa men svenska till mej (förutom minstingen som ofta övergår till grekiska även till mej numera eftersom hans svenska inte är riktigt flytande). Fördelen är förstås att alla förstår båda språken.
Oj, det här kan jag som sagt skriva hur mycket som helst om. Skulle kunna berätta om hur det är att arbeta som journlist på grekiska till exempel, men det får nog bli ett eget inlägg nån gång.
Avslutar med några nyord i svenska språket. För språk förändras ju hela tiden och det kommer nya ord. Har man bott utomlands några år så märker man rätt snabbt att det finns ord man inte riktigt förstår när man kommer hem, särskilt slang och ungdomsord. På Språkrådets hemsida finns listor med såna här nyord som börjar användas även skriftligt. Några exempel:
-prokotta, motsats till bojkotta, alltså man förordar något
-hemester, semester hemma, vanligt i dessa kristider
-stjälpsam, motsatsen till hjälpsam förstås
-burkini, en sorts baddräkt för kvinnor i burka (slöja), (obs inget skämt)
-mikroblogg, typ Twitter, alltså bloggar där man bara skrivet några ord
Det här är INTE någon mikroblogg, det märker ni, kanske man kan kalla det en makroblogg??
(Eftersom jag inte kunde komma på nån bra illustration till temat, så får det bli några naturbilder - igen. Och den som vill se vem som mer medverkar i temat kan gå in hos Musikanta, jag har lite problem med att kopiera de här länkarna)
Andra bloggar om: tvåspråkighet, flerspråkighet, grekiska, svenska, språk, Grekland
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Väldigt intressant inlägg, tackar för det! Det här med flerspråkighet är ganska knepigt, för det är ju nästan alltid ett av språken som är starkare trots allt. Då jag var liten pratade min pappa alltid finska med mig och min mamma pratade svenska med mig, sins emellan så pratade de finska eftersom min pappa inte kunde mycket svenska... Detta betyder alltså att finska kanske användes mer hemma hos oss, och då borde alltså finska ha blivit mitt starkare språk. Men icke sa nicke, jag gick i ett svenskt dagis och i en svensk skola, och min svenska har alltid varit flytande medan jag knagglar lite på finska och gör fel! Nästa utmaning blir förstås om jag och Ahmet får barn. Turkiska, engelska, svenska och finska... För många språk för ett barn att lära sig, vad tror du? Tyvärr tror jag nog att finskan kommer att falla bort om vi bor i Turkiet, eftersom jag kommer att prata svenska med mitt barn då det är mitt modersmål...
Ha en fin dag!
Ett intressant ämne att läsa om :) Speciellt de som handlar om tvåspråkighet. Har alltid varit faschinerad av just det :)
Jag tror inte heller det är något hinder för barn att lära sig två språk parallellt från början. Tror däremot att det är väldigt positivt. Och barn är fantastiska. De lär sig ju språk mycket lättare än vad vuxna gör :)
Håller med dig, det går att skriva nästan hur mycket som helst på det här ämnet!
Hoppas du får en trevlig helg!
Laura - intressant det där att svenskan blev starkare hos dej än finskan trots att du väl växte upp i Finland. Men anledningen var kanske att du gick i svensk skola, det är ju ganska avgörande. Om ni får barn så går det säkert bra att lära barnen fler än två språk, men jag tror det är bra om man är konsekvent och barnen kan förknippa varje språk med något eller framför allt någon.
Erica - Ja, barn är fantastiska på att lära sej. Men, som en lärare i svenska skolan sa här en gång, de glömmer också fort! Så man ska inte tro att ett barn som kunnat ett språk när det var litet automatiskt ska kunna det hela livet, ett nytt språk tar väldigt snabbt över om det får chansen. Det är därför man måste jobba på att hela tiden hålla flera språk levande.
SÅ intressant att läsa ditt inlägg! Vad spännande det skulle var att få sitta som en lite fluga vid ert matbord och lyssna på er konversation. Den där barnmorskan måste ha varit drogad. Korkat sagt måste jag säga!
Jag önskar dig en trevlig helg eller som vi säger på finska "Hauskaa viikonloppua"!
Med tanke på språkproblem kommer här en göteborgsk Kal o Ada vits.
Kal är ute på stan med kompisen Osborne.Då kommer det fram en man:Do you speak English? Ingen reaktion.
Sprechen sie deutsch? Dom fattar ingenting.Parle vous francais?Kal och Osborne står som levande frågetecken.Då går mannen.
Osborne:Man borde nog lära sig lite främmande språk.
Kal:Aldrig i livet.Du hörde så många språk han kunde men vad hade han för nytta av det!!
Jätteintressant inlägg! Du vet ju att jag också är väldigt intresserad och fascinerad av språk så jag älskar att läsa om hur det funkar i andra två/flerspråkiga par/familjer! Vilken tur att din man inte lyssnade på den dumma sjuksköterskan - som om ett spädbarn skulle förstå svenska bara för att han eller hon råkades födas i Sverige!?
Trevlig helg!
Kram
Taina- drogad, javisst, för det var ovanligt klumpigt sagt! Du är välkommen att vara en liten fluga hos oss när du vill...
Tant Matilda -hahaha, den var bra! Ja, allt beror ju på från vilket håll man ser det, eller hur.
Petchi- håller med dej, det är ett outtömligt ämne och det märktes ju på din blogg också när du skrev om det. Skön helg tillbaka!
Jo, men Finland är ju också tvåspråkigt, och Åbo som jag kommer ifrån har en ganska stor svensktalande befolkning också. Och det är ju inte för inte som det heter modersmål, jag tror att de flesta pratar mer med sin mamma än med sin pappa då de är små, och då lär man ju sig självklart mammans språk väldigt bra :)Tvåspråkighet är alltid en fördel tycker jag! :)
Laura - ja, det förklarar ju en del att du växte upp just i Åbo. Och jag tror också du har rätt i att barn för det mesta pratar mer med mamman och att just det språket har en tendens att bli starkare. I vilket fall som helst så är det en fantastisk rikedom att vara flerspråkig och det spelar inte så stor roll att man sällan kan båda (eller alla) språken precis lika bra.
Jätteintressant. Jag känner att jag också kommer att stå inför valet "hur ska vi lyckas göra barnen tvåspråkiga", för det är en sådan fördel för dem att ha med sig två språk redan från barndomen. Jag tror att min svärfar kommer att spela en viktig roll i grekiskainlärningen eftersom att min kille enbart kan grekiska muntligt.
Hej va kul att läsa ditt inlägg. Själv är jag gift med en holländare. När vi träffades var jag bara illa tvungen att lära mig språket, för ingen i hans familj kunde varken svenska eller engelska. men nu är jag glad att jag fick lära mig språket.För övrigt så åker vi snart till grkland och seglar i två veckor. älskar Grekland
Ha det gott Bibban
Intressant. Jag undrar dock: svarade era barn sin pappa på grekiska? För mina barns pappa pratar grekiska med barnen men barnen svarar på svenska... Har du något tips åt oss? Ska vi säga åt barnen att de bara får svara på grekiska åt pappan? För att de ska komme igång med grekiskan?
Eva - det är bra att ni tänker redan nu på det här, tycker jag. Om jag fattar rätt så är din kille uppvuxen i Sverige, är det därför han bara pratar grekiska och inte skriver? Tror inte det spelar nån roll att han "bara" kan prata, huvudsaken är att han pratar så mycket han kan med barnen om han nu vill lära dem grekiska. Och visst är det jättebra att ta in även den äldre generationen i språkmiljön, de kan ofta bidra med sagor, sånger och andra saker som föräldrar kanske inte har tid med.
Tant Brun - ibland är det bra att man är tvungen...för visst är det bra att kunna sin partners språk. Ha det så jätteskönt i Grekland!
Tina - det där är ju väldigt vanligt, att barnen väljer att svara på "det andra" språket istället för att det är starkare. Min yngste son, som bara var 3 när han lämnade Sverige (nu är han 18), har inget flyt längre i sitt svenska språk och svarar mej på grekiska för det mesta (med lite svenska ord här och där ibland). Min åsikt är att man inte ska säga till eller klaga på detta, utan bara framhärda i att prata själv så länge barnet förstår. För de lär sej ju även genom att höra och en vacker dag kanske de själva vill börja prata och då har de redan en stor passiv kunskap. Tror man ska vara väldigt försiktig med tvång, för då kan barnen få ett negativt förhållande till språket. Istället gäller det som förälder att prata, sjunga och ha tålamod till tusen...
intressant, jaghar haft många barn med 2 språk men med föräldrar med samma. Där har alltid föräldrarnas språk komit först, Svenskan steget efter.
Varför behövs det ett ord för att ha semester hemma? jag bara undrar. Man har väl semester....
Jätteintressant! Och jag håller med, den där barnmorskan måste ha varit drogad. Eller skulle de franska barnen vara smartare bara för att de kan franska redan när de är 2-3 ...??? Typ.
Skicka en kommentar