En dröm i uppfyllelse - nästan i alla fall

Så har jag då satt min fot i Musikverein, det konserthus i Wien där Wienerfilharmonikerna spelar sin nyårskonsert, år efter år. För mej var det (som jag nämnde häromdan) en dröm som - delvis - gick i uppfyllelse. Delvis för att det ju inte är nyår nu och spelas nån Strausskonsert där, förstås...

Men i alla fall, jag har varit DÄR! Ända sen jag var så liten att jag alls har några minnen, så har jag sett dessa nyårskonserter på TV. Och nästan varje år, tills jag blev vuxen, så såg jag konserten i Tidaholm hos släktingar. Det är för evigt inristat i mitt minne hur vi allihop satt där i den stora salongen, förväntansfulla, nästan andaktsfulla. Ingen pratade i onödan, vi bara lyssnade och njöt. Och jag vet inte hur många gånger min mamma och jag pratade om att vi skulle försöka få tag på biljetter nån gång, för att få vara med på riktigt...

Så att nu sitta där i konsertlokalen idag gjorde mej riktigt rörd. En massa minnen från förr svepte över mej, samtidigt som jag var jätteglad över att åtminstone få se LOKALEN på riktigt. Guiden berättade att det varje år spelas tre nyårskonserter, varav bara den ena sänds i TV. För att få tag på biljetter så måste man gå in på filharmonikernas hemsida i januari, fylla i vilken konsert man vill gå på och till vilket pris (ungefär mellan 70 och 700...), sen läggs alla önskningar i en "hög" och det dras i princip lott om vilka som ska få biljetter. Detta alltså ett år innan konserterna äger rum.

En rolig detalj som guiden berättade om: den som sett konserten i TV har säkert sett alla de vackra blomsteruppsättningarna. När den TV-sända konserten är över så får publiken ta med sej så många blommor de vill, på så sätt blir man av med dem på ett enkelt sätt!

Sista kvällen i Wien ligger framför oss. Det blir mat på en trevlig restaurang, med mera!