Sidor

lördag 17 april 2010

Vita lögner



"Vita lögner" är fredagstemat i Show and tell, och det är Taina i USA som hittat på det.

Och efter lite grubblande så bestämde jag mej för att berätta om hur det är att som svensk bo i ett land med en annorlunda inställning till lögner. Antingen det nu handlar om lögner som är vita eller har nån annan färg. (Men hur illustrerar man det här?? Får bli en bild från morgonens promenad).

För det är faktiskt så: greker och svenskar har inte samma inställning till lögn och sanning, och det är ingen myt eller rasistisk inställning, utan det finns det forskarord på (återkommer längre ner i texten om det).

För oss i vår familj blev det här ett ganska stort problem när vi flyttade till Grekland. Själv är jag uppfostrad med att det är väldigt fult att ljuga. Om det någon gång slank ur mej nån liten, liten vit lögn så hade jag dåligt samvete i flera veckor... När jag träffade maken så förstod jag ganska snart att vi hade samma uppfattning angående lögner. Helt naturligt, tyckte jag (innan jag fattade att han var ett undantag).

Men så flyttade vi till Grekland med tre små barn. Och plötsligt märkte vi förskräckt - även maken som bott 16 år i Sverige - hur lätt folk runt omkring oss fifflade med sanningen. Barnens lekkamrater ljög sina mammor rakt upp i ansiktet om var de varit (mer regel än undantag), eleverna i skolan drog till med lögner om både stort och smått (när läraren bad eleven ta ut tuggummit svarar eleven att "jag har inget tuggummi" för att i nästa stund spotta ut det). Dessutom ljög föräldrar hej vilt för sina barn ("om du kommer nu så får du glass", men den glassen såg de aldrig röken av). Jag hörde svärmor ljuga när hon berättade för utomstånde om sånt som gällde familjen (i första hand för att ge den bild utåt som hon tyckte passade). Och de unga kvinnor jag umgicks med i kvarteret var otroligt uppfinningsrika när det gällde vita lögner för att hålla maken på gott humör...

Och ganska snart märkte vi tyvärr hur våra egna barn började påverkas. Det blev nog både en och två vita lögner där ibland, för det var ju så alla gjorde. Men när detta gick upp för oss så satte vi in en motattack: vi började prata öppet med barnen om detta med lögn och sanning och om vad vi tyckte var rätt och fel. Vi betonade gång på gång att det är bättre de talar om att de gjort nåt bus än att ljuga om det, för vi anser att lögnen är värre än busstrecket osv.

Utan att skryta på nåt sätt så tror jag att jag kan säga att vi lyckades. Vi har en öppen och ärlig stämnig i famlijen där ingen ljuger för den andre (vilket naturligtvis inte betyder att man berättar ALLT. För alla har vi ju våra hemligheter, men det är en annan sak).

När jag såg att temat var vita lögner så kom jag ihåg att jag faktiskt skrivit en artikel om just de kulturella skillnaderna när det gäller lögn och sanning. Så det blev till att rota i svärmors källarförråd där vi har en massa lådor, och faktiskt, jag hittade tre stor klipparkiv med artiklar jag skrivit. Där fanns också artikeln från 1989 med rubriken: "Fördom med substans: Sydlänningen ljuger men svensken talar sanning".

Jag hade intervjuat fil dr i etnologi Annick Sjögren, lärare vid Institutet för folklivsforskning, och hon berättade att synen på lögn och sanning ligger djupt rotad i ett lands kultur. Att det är fel att ljuga och rätt att tala sanning tycker man både i norra och södra Europa, men skillnaden ligger i HUR VIKTIGT det är att inte ljuga.

I korthet kan man säga att samhället i sydeuropa är uppbyggt kring den lilla gruppen, dvs familjen. Det är visserligen fel att ljuga men att försvara gruppens ära och tillgångar är ännu viktigare, så då blir lögn, undanflykter och överdrifter ett redskap i vardagen. I Sverige däremot står individen i centrum och självförverkligandet är ett ideal. Eftersom lögnen är ett ingrepp i människans integritet och skapar skuld så är det fel att ljuga.

Och det som gäller i liten skala gäller förstås även i stor skala. Vi svenskar är nästan på gränsen till dumt godtrogna när det gäller myndigheter och politiker för vi utgår från att de talar sanning. Medan greker har en grundmurad misstro mot allt vad myndigheter heter och liksom utgår från att alla ljuger som borstbindare.

Tala om kulturkrockar. Ibland smäller det så spåna ryker. Men det är en fördel att veta bakgrunden till varför någon gör si eller så, sen får man ju ändå försöka hålla på det man själv tycker är rätt.

Oj, det här blev långt. Trevlig helgläsning!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

10 kommentarer:

Taina sa...

Hoppsansa! Vilket inlägg och så bra. Det är INTE en lögn. Hade nog aldrig trott att det kunde finnas kulturella skillnader när det gäller lögner, men så är det alltså. Men om svenskarna nu är så godtrogna och tror på allt vad politikerna säger, var får politikerna sin lögn-gen ifrån?

Tack för intressant inlägg!

Grekland nu sa...

Taina - haha, ja det kan man ju undra...Men de kanske tror själva att de talar sanning??

Eva Henriksson sa...

Så bra du förklarar om lögn och sanning!!!
Det är viktigt att tala sanning. redan i småskolan fick vi veta det.
Jag blir oerhört besviken om en elev skulle ljuga mig rätt upp i ansiktet. Det tål jag inte.
Men man måste inte berätta allt för det.

wot sa...

Är det här förklaringen till att Greklands regering kunde ljuga så oförblommerat om landets ekonomi när det ansökte om att få vara med i eurosamarbetet? De har lärt sig ljuga sedan barnsben. Sådana kan man ju inte ha med i något samarbete, vilket ju nästan alltid bygger på förtroende.

Mini sa...

Det här känns verkligen igen...blev lite smått chockad när jag förstod att det här småljugandet liksom ingår i vardagen...tar numera allt som sägs med en nypa salt...verkligen en kulturkrock! Häftigt att det har forskats på ämnet!

Grekland nu sa...

Eva H - ja vi är ju uppfostrade så i Sverige och därför tar vi allvarligt på om någon ljuger för oss. Men självklart måste man inte säga eller berätta allt för det.
wot - tror inte man direkt lär någon att ljuga i Grekland men, precis som jag skrev, så tar man kanske lite lättare på vissa lögner. Läste en kommentar i en grekisk dagstidning häromdan som handlade just om detta, att man i Grekland tar ganska lätt på de "lögner" som man hade i sin statistik, eftersom man tror att "så gör väl alla andra också", dvs fifflar lite med sanningen så det ska passa. Dessutom handlar det också om vilka ord man använder och vilken vikt man lägger vid dem, även detta bedöms olika i olika länder. Som gjort för kulturkrock med andra ord. Lösningen för min del är inte att sluta samarbeta, utan att försöka lära sej hur såna här saker fungerar i olika länder.
Mini - ja det är lite chockartat i början men man lär sej tolka orden så småningom. Och egentligen är det ju väldigt intressant med såna här skillnader! Man kan ju tänka sej också hur stora skillnaderna är när man jämför med folk i andra världsdelar.

wot sa...

Greknu:

Tar man fortfarande lätt på de lögner som gjorde att man kom med i eurosamarbetet? Tror de fortfarande att alla andra ljuger lika mycket? Vilken självinsikt tror du grekerna har om sin ekonomiska situation?

Musikanta sa...

Jätteintressant att höra om skillnaderna mellan oss och folk i sydliga länder. Vi är väl kända för att vara väldigt naiva emellanåt - att lita på alla. Men, som du skriver, vi är ju uppfostrade så, i den sanna lutherska andan. "En scout talar sanning och står vid sitt ord" fick man ju lära sig redan som blåvinge eller vargunge om man möjligen missat det hemifrån.

Däremot var min mamma bra på vita lögner eller överdrifter. "Hon har lilla a och ab i ALLA ämnen", kunde hon säga om mig när jag var liten. Hon brydde sig inte om att jag försäkrade att det hade jag minsann inte, även om jag hade det i många. Jag kom ihåg att jag skämdes väldigt.

Mamma ville alltid göra allting större och bättre än det var, och det är ju också en sorts lögn. Jag tänker på det när jag tenderar att göra detsamma ibland...
Kram!

Ingela sa...

Intressant inlägg! Och visst vi kan väl sträcka oss så långt att sanning för en är lögn för en annan. Ibland är det ju däremot uppenbart det är helt enkelt ren och skär lögn. Svarta lögner den värsta formen sårande och med avsikt att föra bakom ljuset. Vita lögner det hörde man ju talas om ibland redan som barn att den skulle vara bättre att använda framför sanningen för att denna kunde vara alltför sårande... Har du funderat över att lögner ofta kläs i olika färg?
Ingela från Skåne

Grekland nu sa...

wot - tycker nog självinsikten om den ekonomiska krisen är ganska god, för de flesta har redan fått avdrag på sin lön, bensinen är svindyr osv. Så det är många som har svårt att få ekonomin att gå ihop. Angående lögnerna så tycker jag att jag redan har svarat på det här ovan.
Musikanta - haha, din mamma verkade göra ungefär som grekiska mödrar gör, som gärna visar upp en förskönad bild av barn och familj för omgivningen...Kanske oskyldigt egentligen - men onödigt kan man tycka!
Ingela - visst är det värre med "svarta" lögner än vita, det tycker jag också, även om jag helst försöker undvika även de vita om det går.