Ofattbart. Helt ofattbart att svägerskans livslåga nu slocknat. En livslåga som dock var stark och lysande ända in i det sista.
Vi fick beskedet när vi satt på utomhusteatern i söndags kväll och lyssnade på mellansonen som sjöng på scenen tillsammans med sitt band. Resten av natten hade vi traditionell vaka i svägerskans hem, tillsammans med nära vänner och släktingar. Begravningen skedde redan på måndag förmiddag kl 12 och det var flera hundra personer som kom för att hedra hennes minne.
Och alla sa precis samma sak, att det är ofattbart. Ofattbart hur hon som var känd i hela stan för sitt hälsosamma och sportiga liv kunde brytas ner så snabbt av sjukdom. Men för läkarna var det ett mirakel att hon levde SÅ länge, de trodde det skulle gå ännu fortare.
Det är ofattbart, det är svårt, det är orättvist. Men hon lämnade oss lugn och full av tillförsikt, buren av en stark tro och det är ändå trösterikt. Döden kom för tidigt, men hon var redo och det är det viktigaste av allt. Må hon vila i frid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Mitt varma deltagande och tröst i sorgen. Det är en grym sjukdom.
Å, all min medkänsla med er famlj. Jag vet hur det är att mista en ung familjemedlem, jag tänker på henne ideligen fortfarande. Ta vara på alla goda dagar, bara så orkar du de dåliga. Kram!
Monica P
Oj jag förstod att något hänt nu.
Det var mycket snabbt . Det är mindre än en månad sedan du fick veta det och nu är hon borta (eller hemma).
Det blir inget morgonkaffe eller em kaffe tillsammans.
Man kan inte fatta.
De gamla svärföräldrarna? Hur klarar de sig? Psykiskt alltså.
Tänk att hon redan är begravd. det går så snabbt i Grekland. Flera hudra personer......Och visst är det konstigt att tiden bara går och går och livet fortsätter -för alla andra. Stor kram till dig.
Eva H Tyresö
Jag beklagar den djupa sorg ni måste känna just nu! :( Jag sitter här med tårar i ögonen nu och kan inget annat göra än att önska er kraft och mod att orka gå igenom de här tunga dagarna!
Kram!
Åh, nej vad hemskt! Jag är verkligen jätteledsen för er skull. Samtidigt som det kan vara svårt att det gick så fort kan det kanske hjälpa i sorgen. Att hon slapp vara sjuk i flera år och lida.
Jag beklagar sorgen!
Så ledsen för er skull! Min svärmor gick bort i samma cancerform för 3 år sen, vi tyckte att tiden mellan beskedet och dödsfallet var så kort, händelseförloppet så snabbt, bara 52 dagar, men i din svägerskas fall gick det ju mycket snabbare än så. Det är så orättvist... Många kramar!
StrandMamman
Det kan man ju bara inte fatta.
Mitt varma deltagande i sorgen.
minns inte ens vad det var för cancer.... men vad han jobbade effektivt...
beklagar min vän - hälsa maken med mina silipitiria!
ke i zoi sinehizete... kirios gia emas pou perasame ke mpores!!!
kram till er båda
Vad kan jag säga... Känner för dig. Det är hemskt när man mister någon hastigt. Min syster dog i en trafikolycka för fyra år sedan, det gick väldigt fort och blev mycket tomt. I sådana stunder känns livet väldigt orättvist. Det verkar inte hjälpa att träna,äta hälsosamt och att vara rädd om sig. Min mamma sa alltid: "De bästa tar Gud till sig tidigt, eftersom han längtar efter deras sällskap!" Kram Kim
Varmt deltagande i den tunga sorgen! Det är alltid så ofattbart hur fort livet kan ta slut.
Har själv mist både föräldrar,syskon, vänner, unga och äldre i denna grymma sjukdom så vet hur det känns..
Styrka och kramar till dig.
Beklagar sorgen.Precis som du skriver är det ofattbart att denna hemska sjukdom så snabbt kan ta någons liv. När jag såg Yannis mamma för sista gången i livet, 2 veckor innan hon dog, satt hon och spelade kort och såg helt ok ut...inte kunde vi då förstå att det skulle gå så snabbt...hemska, hemska, dumma, dumma cancer! Kramar från Samos
Läste din blogg igår och fattade nästan inte vad där stod, hur kunde det gå så fort, vad för typ av cancer var det?
Tror att kanske kan den i Grekland i allmänhet så starka familjesammanhållningen hjälpa er sörjande att bearbeta och acceptera det som hänt.
Kom ihåg att vi är många också här i Norden som tänker på er.
Tack alla för era varma kommentarer och ert stora stöd! Jag förstår att det är många av er som haft liknande erfarenheter och som vet hur jobbigt det kan vara. Det var alltså cancer i bukspottkörteln hon hade och som med blixtens hastighet spred sej till levern och sen till andra organ. En mycket svår form av cancer eftersom den sällan upptäcks förrän det är för sent. I svägerskans fall tog det alltså prick en månad från upptäckt tills det var slut och det tyckte läkarna var länge...Monica, mer än någonsin ska jag nu försöka ta vara på de goda dagarna så att jag orkar de dåliga! Och Tina, jag tror som du att det trots allt var bra att det inte drog ut på tiden, när det nu inte fanns någon återvändo, för på det sättet slapp hon plågas nån längre tid. Och Kim, även här säger man nåt liknande, att "den som Gud älskar dör ung". Och den starka familjesammanhållningen hjälper, det är helt klart.
Skicka en kommentar