Sidor

söndag 11 juli 2010

Tyskveckan är över

Och så har de flugit sin kos, tyskarna. Nöjda och belåtna, men TRÖTTTA efter en veckas intensivt program både dag och natt. Fast nattsuddet stod inte på programmet, det fixade de själva...

I fredags kväll åt vi avskedsmiddag på en taverna i Arkochori. Men innan det mörknade gick vi först en promenad bland de renoverade stenhusen i byn.

Byns centrala lilla torg har två tavernor.

Det här rosa nyrenoverade huset är till salu, ifall nån är intresserad.

Mat, musik och dans i en svart men ljummen natt. En oslagbar grekisk kombination.

I morse drog vi en stor suck av lättnad över att veckan med tyskarna gått som den skulle. Och att den nu är över. För de här dagarna har vi sett hur tillståndet för systern-svägerskan snabbt blivit sämre och det har inte varit lätt att försöka "hålla masken" och låtsas som ingenting inför tyskarna.

Nu är vi lediga framöver och tar en timme i sänder. Det var planerat att vi skulle åka till Sverige om en vecka, men för tillfället är resten av sommaren ett stort frågetecken.

13 kommentarer:

Tina sa...

Aj då! Hoppas det vänder då och att hon snart blir bättre!

eija sa...

Din by ser ju hemskt söt ut, med nyrenoverade hus. Hoppas att jag nästa vår/höst kunde komma till norra Grekland igen. Saknar dit, men jag jag nu ett svårt val: norra Grekland med Thassos eller Peloponnesos med Kardamili/Koroni :D!
Hoppas att min ganska dåliga fysiska konditionen håller så länge att jag kan besluta!!
Hoppas också att det går bra med din svägerska. Livet är verkligen ofta orättvist!
Ha en fin söndag!

Laura sa...

Åh.. :( Vad ledsen jag blir över de dåliga nyheterna! Jag hoppas att det svänger och din svägerska blir bättre! :( Min pojkväns pappa har också blivit sämre den här veckan och tydligen finns det något på hans stämband nu igen.. Vad det är vet de inte ännu, och därför ska han till Istanbul på undersökningar imorgon. :( Livet är inte alltid lätt!

Många styrkekramar!!!

Anonym sa...

All min sympati till din familj! Jag vet ungefär hur det är, och inget vi säger kan ändra situationen, men kanske det känns bra att veta att ni har våra medkännande tankar, vi som per elektronik känner att vi är bekanta.
Monica P

Mini sa...

Så sorgligt att höra...hoppas att svägerskan snart kommer att tillfriskna. Håller tummarna för att det blir bättre. Kram!

Grekland nu sa...

Tina - ja, hoppet är det sista som överger människan, så hoppas gör vi också!
eija - det är en riktigt fin liten by, må du tro! Och jag förstår ditt dilemma: Grekland har ju SÅ många fina platser att det är svårt att välja. Hoppas verkligen att du ska kunna resa hit igen nästa år. Och jag håller med dej - livet är absolut inte rättvist!
Laura - men så tråkigt att Ahmeds pappa också blivit sämre! Vi får hoppas att det inte är något allvarligt. Styrkekram till er också!
Monica - både du och alla ni andra ska veta att det betyder jättemycket med alla era varma kommentarer och elektroniska kramar!
Mini - inget annat än ett mirakel kan nog vända situationen nu, men som sagt, hoppet om ett sådant är det sista som överger oss.

Kim M. Kimselius sa...

Hoppas din svägerska blir bättre. Fina bilder och mycket intressant att läsa. Kram Kim

Marianne sa...

Åh nej, jag hoppas att det vänder snart! Jag hoppas verkligen det!

Kramar!

Anonym sa...

Ledsamt att höra om din svägerska, låter som en agressiv sort, men hoppas, hoppas det finns en chans!
Cancerspöket hänger ju nuförtiden över oss alla, när som helst kan vem som helst drabbas.
Varma tankar följer er!

Eva Henriksson sa...

Hua vilket elände och nu gick luften ur er efter en veckas tyskbesök. Det förstår jag.
Men hur svårt det är och vad man kan göra vet ju du, så krama henne och det är nog viktigt att finnas där....vara med.
Stor sommarkram med hopp om mycket ork......

Anonym sa...

Har hittat till din blogg helt underbart att läsa, och få följa med i livet på din ort. Mina tankar går till din svägerska och jag hoppas hon orkar hålla krafterna uppe, jag själv har haft bröst cancer 2 gånger och kan helt ärligt säga att jag HATAR cancer, så ta hand om varandra! och glöm inte bort att leva!!

Camilla

Grekland nu sa...

Kim - Tack! Känner mej lite dålig på att skriva just nu, men återkommer förhoppningsvis med mera senare!
Marianne - som sagt, hoppet är det sista som överger oss. Och just nu blir vi glada för minsta lilla förbättring, som att hon i natt sov bra t ex.
Anonym - ja det känns verkligen så, att cancerspöket hänger över oss alla och rätt som det är sticker fram sitt fula tryne. Ingen går säker. Tackar för varma tankar!
Eva - precis, luften gick ur oss. Men det var ändå en trevlig vecka då vi stundtals kunde tänka på annat.
Camilla - kul att du hittat hit! Oj, bröstcancer två gånger, då förstår jag verkligen att du hatar cancer. Och det är så sant, att vi måste leva här och nu, för ingen vet vad som händer nästa dag!

Eva sa...

Jag blir ledsen när jag läser om din svägerska. Jag hoppas verkligen att det vänder mot det bättre.