Så vi tog dem om inte på sängen så på frukosten i alla fall. Sen tillbringade vi hela förmiddan på stranden tillsammans och i det nästan FÖR varma vattnet. Och idag var det trångt om saligheten.
Maken hittade en manet som han visade för alla. Just den brändes inte men andra maneter som våra vänner stötte på i vattnet brändes ordentligt.
När man sitter där på stranden så blir man ideligen störd av såna som vill sälja saker. Fattar inte att dom bara orkar gå där fram och tillbaka.
Sen åkte vi vidare till den lilla stan Litochoro som ligger vid berget Olympens fot. Olympen är ju gudarnas boning och Greklands högsta berg, ca 3000 meter över havet. Några gudar såg vi inte röken av, trots att vi gick en promenad längs med ravinen Enipea.
Men istället såg vi ett gäng killar som gjorde livsfarliga hopp ner i det iskalla källvattnet. Den lilla "sjön" var hur liten som helst och inte särskilt djup, så det var läskigt att se hur de hoppade ner där från så hög höjd.
Sen skildes våra vägar igen. Vännerna - ett gäng på nio stycken - åkte vidare för att om ett par dar köra hela vägen till Sverige. Själva tog vi oss ett dopp i havet till innan vi åkte hem till Naousa. Lycklig resa och kör försiktigt!!
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Olympen, ravin, natur, bad,
2 kommentarer:
Kände ilningar i kroppen bara att se killarna på branten.
Din badbild påminner om den jag tog från Böda Sand för några veckor sedan. Med undantag av att det inte fanns några försäljare på stranden eller berg i bakgrunden...
Kramar!
Spännande läsning här igen!
Usch vad äckligt med maneter, jag hatar dem! Då jag var liten och vi semestrade i Danmark fick pappa alltid BÄRA mig om jag såg den minsta lilla manet i vattnet, jag var så rädd för att röra vid en! Annars finns det väl inte sååå mycket maneter i Egeiska havet?
De där säljarna finns i massor på de turkiska stränderna också. Tydligen så måste väl någon köpa av dem också, annars skulle de väl inte spatsera där dag ut och dag in i hettan?
Skicka en kommentar