Efter en helg fylld av minnesstunder, möten med släktingar och sorg som väcktes på nytt, så inleddes veckan, inte med en behövlig vila utan med en rivstart. Mellansonen skulle nämligen flytta till Thessaloniki. Och vem hjälper till med sånt, om inte morsan.
Så tidigt i morse lastade vi bilen full av diverse musikattiraljer, stolar, kuddar och städredskap. Och styrde kosan till storstan och hans nya boende för åtminstone det närmaste året.
Det där med att leta lägenhet är BETYDLIGT lättare i Grekland än i Sverige, det har jag förstått. Jag hör från den ena och andra som kommit in på högskolor i Stockholm och Göteborg att man helst bör ha stått i kö sen man var ett embryo eller också får man lägga upp nån miljon för att köpa en pytteliten etta.
Här är det bara att gå en sväng på stan, kolla in annonserna som sitter på elstolpar, trafikljus eller i portar och börja ringa.
Sonen hade bestämt sej för att han ville bo precis i centrum, i området runt den romerska bågen Kamara. Dessutom hade han satt som översta gräns en hyra på 300 euro. Så han var runt på ett tiotal ställen förra veckan och fick se både det ena och det andra. Nån lägenhet var pytteliten, en annan behövde nytt golv, en tredje låg fem trappor upp utan hiss osv. Och alla saknar spis och kylskåp, så är det för det mesta när man hyr här. Men utbudet är oändligt, särskilt om man inte är bunden till ett speciellt område. Det är mest en fråga om hur länge man orkar gå runt och kolla.
Till sist löste det sej via en bekant från Naousa. Han hade helrenoverat en lägenhet, satt in galler för föntren och säkerhetsdörr och sökte hyresgäst. Det där med säkerhet är superviktigt i dagens Thessaloniki där inbrotten står som spön i backen. Ca 40 kvadrat, precis lagom, och rätt pris.
Närmsta granne är den här kyrkan.
Åt ett annat håll ser man Rotondan och den gamla minareten.
Och rätt över gatan ligger universitetet.
Det blir nog bra. Nästa sak att lösa är - jobb...Inte lika lätt, minsann. Han ska plugga lite musik men vill gärna ha ett deltidsjobb. Nån som har nåt att erbjuda??
måndag 30 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Varför inte försöka spela på kvällarna på någon restaurang? Han kan åtminstone få mat gratis i alla fall :-) Härligt att det löste sig så bra med lägenheten!
Intressant att få veta lite om den grekiska bostadsmarknaden, särskilt för studenter. Här i Stockholm har man t.o.m. börjat tälta mitt på "campus" som en protest mot hur universitetet tar emot utländska studenter. På andra håll ute i världen brukar bostäder för "gäststudenter" vara ordnade när de kommer. Nu risker flera att få åka hem igen eftersom de inte får tak över huvuet. Det är en skandal tycker jag. Din son får det bra, nära sitt universitet och fin miljö enligt bilderna.
Mycket intressant. Vackra bilder
Problemet i Stockholm tror jag är att vi befinner oss i en brytningstid mellan två olika system för ägande/hyra. Vet inte hur det är i just Grekland, men som jag ser det kom privatiseringen och omvandlingen till bostadsrätter som en överraskning för dagens "unga vuxna" eftersom vi inte hade det systemet på samma sätt när de föddes. Deras barn kommer nog vara bättre förberedda eftersom föräldrarna redan från början vet om hur det fungerar och kan spara till dem. När så är möjligt. Sen tror jag också att besittningsrätten kanske är för generös i Sverige på hyreslägenheter. Folk sitter på hyreslägenheter i decennier för att spara dem till barnen trots att de bor i villa någonstans, och så hyr de ut till ockerhyror under tiden. Om folk hade sagt upp bostäder de inte utnyttjar hade det blivit lite rotation på tillgångarna och då hade det nog funnits till fler. Tror jag. Men jag kan ha fel : )
Musikanta - Jodå, spela nån kväll i veckan ska han nog göra faktiskt. Det är visst redan nåt på gång. Men helst vill han ha nåt annat också, han är i full gång och letar.
Kat.- Jaså, man tältar på campus! Ja, det gör de rätt i, det är verkligen dåligt att det är så ont om studentbostäder i Sverige (eller i alla fall i storstäderna).
Kim - tack!
Marianne - Jag måste erkänna att jag är väldigt dålig på hur bostadspolitiken egentligen fungerar i Sverige nuförtiden, men det verkar ju bli fler och fler bostadsrätter. Men ska man verkligen behöva spara ett helt liv åt sina barn för att de ska få bostad? Det är tokigt tycker jag. Och då har ju utländska studenter (till exempel) inte en chans. Att det är många som bor i villa och "sitter på" en lägenhet är inget fel tycker jag, så länge man hyr ut den till ett rimligt pris. Men det kanske man inte gör, enligt det du säger. Skönt i alla fall att det är lätt här att hyra en lägenhet, man får vara glad åt det som är bra!
Nej jag tycker också att det var "bättre förr". Alltså att det fanns fler hyresrätter. Tycker det här med alla bostadsrätter är ett otyg. Men jag tror att det blir lättare om någon generation när det så att säga är ett inarbetat system, nu i brytpunkten är det extra jobbigt för alla som inte har varit förberedda på det.
Tyvärr hyr folk ut till ockerhyror, och den svarta marknaden är enorm i Stockholm. Och jag tycker inte det är riktigt okej, för den som hyr i andra hand har ju inte samma rättigheter som förstahandshyraren.
Att äga sin bostad är väl annars vanligast i andra länder?
Nå, jag ska inte plåga dig med alla mina tankar i ämnet, men det där är en sån där grej jag går igång på : )
Skicka en kommentar