Och på detta inte helt lätta tema svarar jag: "livet självt". Nu ska vi inte bli högtravande och melodramatiska, men det är faktiskt så. Att jag tycker att jag tar emot och njuter av det som livet har att erbjuda på ett helt annat sätt nuförtiden. Och då kan man väl uttrycka det just så, att sinnet är öppet för livet självt.
Ok, säkert har det med åldern att göra, tänker ni. Och visst, för varje år som går blir man väl förhoppningsvis lite klokare, lite mognare, lite djupare. Men det behöver minsann inte betyda ett öppet sinne, för jag känner äldre människor som verkar ha rostat igen totalt.
Nej, jag tror i mitt fall att det har att göra med att jag den senaste tiden känt in på bara huden att livet är förgängligt. Det där som man ju vet, men ändå skjuter framför sej. Under de senaste tre-fyra åren har jag förlorat tre mycket närstående personer och har dessutom själv haft cancerspöket flåsande i nacken. Och har fortfarande för den delen. Och därför har det blivit så tydligt att livet på jorden inte varar för evigt.
Nu är det inte så att jag går omkring och tänker på detta hela dagarna, självklart inte. Men jag njuter på ett nytt och mer intensivt sätt av naturen, av nära relationer och annat som jag gillar och som känns viktigt. Kanske man kan säga att dödens närhet fått mej att tänka mer på livet!
Och jag är mer sugen än nånsin på att resa, att lära mej nya saker, att få nya värdefulla upplevelser. Kort sagt, att leva. Sinnet är öppet, det är bara att fylla på...
8 kommentarer:
Hemskt att man inte alltid kan leva med ett öppet sinne. Jag förstår att cancerflåset öppnar ögonen men ska detta behövas....Ja kanske?. Dagarna rinner ju iväg så hemskt fort och det är alltid så mycket att stå i och ...och...
Man måste väl stoppa upp hetsen för att verkligen SE och ta vara på aLLT.
Kramar från Eva i tyresö
Mycket tänkvärt!
Jag har själv varit med om många närståendes och också andras svåra sjukdomar samt som stödperson i livets slutskede för ett antal personer. Aldrig någonsin har livet varit mera pulserande än då.
Det här ämnet är någonting som vi borde skriva om mycket mera än det görs.
Varm Ålandskram
Härligt att du märker det! Även om det i botten har tagiska orsaker så är det bara tacksamt ta meot nuet.
Även om mina problem inte varit dödliga hitills, förutom att vi alla ska dö,,,,m så upplever jag precis det du beskriver. Jag är stundom så otroligt tacksam och jag känner så intensivt. Tycker om det faktiskt.
Tänkvärt inlägg! Visst är det svårt att vara i nuet och känna när man "rusar runt för ditten och datten" helt i onödan egentligen.. Allt ska gå så fort och vara på ett visst sätt så vi glömmer bort det som är viktigt, nämligen livet som vi tar för självklart...
Som sagt tänkvärt!
Eva - tyvärr är det nog så att något omvälvande måste ske för att man ska kunna leva fullt ut, det verkar så i alla fall. Alla vet vi att vi borde stanna upp, ta vara på stunderna, men ack så svårt när dagarna rusar på!Jag klarar det inte heller fullt ut men det som hänt har gjort mej mer medveten i alla fall!
Pettas - håller med dej, det borde vi både skriva och prata mer om. Alla får vi säkert stunder då vi inser hur vi borde leva och hur kort livet är, men det är svårt att hålla fast vid insikten.
Fritt ur hjärtat - ja det är ju en av de positiva effekterna av att gå igenom svåra händelser, så det får man ta vara på!
HeLena - jo, visst är vi alla bra på att rusa genom livet! Och även jag måste ibland anstränga mej för att hålla kvar den här nya lärdomen, att leva i nuet.Det är så lätt att börja rusa på igen som förr.
Ett jättefint inlägg som träffar rakt i hjärtat, tycker jag. Klart att vi ska välkomna livet, varje dag!
Så sant, det du skriver! Varje dag är en gåva, men vet inte när det plötsligt vänder. Att då "rosta ihop" är ödesdigert!
Du har så rätt att även om man uppnått mogen ålder och s a s fått erfarenheter och lärdomar så betyder inte det att man har öppet sinne, ofta snarare tvärtom. Men jag tror definitivt att man är lyckligast med din inställning. Sedan kanske du skulle känna så ändå, även om du inte fått cancer, men sjukdom gör en nog ännu mer så. Fast en period kan det ju bli tvärtom, att man stänger in sig. Men förhoppningsvis är det en övergående fast för de flesta!
Skicka en kommentar