Från kapell till kapell

Funderade idag på hur grekerna och deras ortodoxa tro förhåller sej till naturen. I Sverige är det ju många som säger att naturen är helig, att man känner närvaron av en högre makt när man går i skogen osv. Jag har aldrig hört en grek säga så.

Däremot hiitar man spår av grekernas religiösa tro på de mest otillgängliga ställen ute i naturen. Små minikyrkor, kapell och kors av olika storlek finns överallt.

Ta till exempel vår promenad idag. Man kan säga att den gick från kapell till kapell. Först åkte vi bil till Taxiarchis kapell, strax utanför stan.

Där tände vi ett ljus och jag ringde ett par slag i klockstapeln (man brukar göra så). De här bergskapellen tillhör sällan nån församling utan det är frivilla som sköter om dem. Man skulle kunna kalla dem för "folkkapell" kanske.

Sen påbörjade vi en vandring rätt upp genom skogen. Vi vadade i torra löv upp till knäna.


Märkliga träd och stubbar fanns det gott om.

Efter en brant halvtimme, då mina stackars knän börjat darra av ansträngning, kom vi fram till nästa kapell som är tillägnat Profeten Elias. Här finns plats att grilla och att sova över för den som vill. Och ett stort kors.

Efter att ha pustat ut lite fortsatte vi. Sen kom vi fram till den här utsiktsplatsen där det finns en bänk och ett bord. Och så en minikyrka förstås...

Som tur är så finns det rinnande iskallt vatten också (med mugg att dricka ur) längs med stigen! Denna vattenkran är byggd till minne av en av stans tidningsmän.

Vägen gick sen BRANT uppåt och jag började ångra hela detta tilltag. Svetten rann, knäna värkte. En tillfällig käpp fick stödja den trötte.

Plötsligt öppnade sig skogen och där låg en solig glänta med vidunderlig utsikt. Och en liten minikyrka. "Här stannar jag" sa jag till maken och dök ner på en sten och bad honom fixa en helikopter som kunde komma och ta mej ner igen. Men efter två koppar kaffe så piggnade jag till. Fast vi gick inte längre upp. Hade vi fortsatt i tio minuter till så hade vi kommit till kapellet Ypapanti. Där finns både kapell, övernattningsrum och grillplats, en väldigt populär plats för den som orkar ta sej upp (tror det ligger på ca 1700 meter).

Det kapellet har en historia: en kvinna såg i en dröm att det skulle finnas en ikon nergrävd på platsen och 1923 fick hon hjälp med att gräva fram den. Man byggde ett kapell på platsen och kvinnan bodde sen ensam däruppe resten av sitt liv.

Så småningom gick vi ner igen och det gick bra, trots darrande ben, hala löv och rullande stenar. Sen gick vi för att rösta i valets andra omgång. Och solen den sken och det fanns inte en plats att uppbringa på något utekafé eller taverna.