Igår natt var det fullmåne. Och det var augusti. Alltså var det en extra "berömd" fullmånenatt. I alla fall här i Grekland. För här tycker man att just augustimånen är särskilt stor och magisk.
Och av den anledningen har man som tradition att hålla öppet utan inträde sent på natten på arkeologiska platser under fullmånens sken. På vissa ställer ordnas också gratiskonserter. Så hux flux igår kväll kom vi oss iväg till kungagravarna i Vergina på en konsert.
Konserten hölls precis framför ingången till den stora kullen där kung Filip II:s grav ligger (Alexander den stores pappa, ni vet. Och mitt favoritmuseum i Grekland, med de fantastiska guldskrinen och kransarna). Det var Vassilis Lekkas som sjöng, en mycket känd sångare som bl a sjungit med Hadjidakis och Theodorakis.
Vi satte oss liksom bakom scenen för att kunna se både sångare och måne. Och visst, det VAR ljummet, njutbart, vackert och...magiskt. (Men det starka ljuset är förstås inte månen, det är en strålkastare).
Men att just augustimånen skulle vara särskilt stor eller märkvärdig stämmer inte, säger astronommaken. Det är bara det att sommarens fullmånar går upp ganska tidigt på kvällen, vid 22-tiden, just när grekerna går ut på kvällspromenad. Och eftersom den då står lågt på horisonten ser den extra stor ut. Den varma luften på somamren gör också att den ser ut att skifta i olika färger. Så var det med den magiken...
Idag ska jag ha fem hungriga ungdomar på mat, så nu måste jag fixa i köket.
3 kommentarer:
Intressant med månberättelsen. Samma måne finns ju här också:) och den syns också väldigt tidigt på kvällarna, trollbinder och förför..
Karin
Å, det låter som en härlig kväll!
Pettas - visst är det lite fascinerande att vi sitter på olika håll och tittar på samma fina måne!
Minerva - Ja, det var en härlig kväll! Både musikaliskt och astronomiskt...
Skicka en kommentar