Men även om tankarna idag gällde glögg och tomtedräkter så var det faktiskt bara fem dar sen jag badade på Kreta. Det känns redan som en evighet sen...I vilket fall som helst finns det några saker till som jag hade tänkt skriva om från Kreta. Till exempel om Kretas ortodoxa akademi i Kolymbari som är ett konferenscentrum, OAC, som ligger otroligt vackert. Dit åker många svenskar på konferens och här sker dialog mellan olika kyrkor. Här är utsikten från verandan!
Och på väg tillbaka till Chania stannade vi till i en by som inte heter Malmö, men nästan - Maleme. Maken hade för sej att den är känd för nånting i Greklands moderna historia och det stämde bra. Det var nämligen här som de tyska planen släppte ner sina soldater i fallskärm under det som kallas slaget om Kreta 1941, under andra världskriget. Nu finns här en stor krigskyrkogård där 4.465 tyska soldater ligger begravda.
Det var en märklig upplevelse att gå omkring på kyrkogården. Vi kom dit precis när en grupp tyska soldater haft en minnesstund och lagt en blombukett vid det stora korset.
Kyrkogården drivs av en tysk organisation. Redan på 50-talet kom man överens med den grekiska staten om att flytta alla de tyskar som låg begravda på olika platser på Kreta till en enda plats, nämligen Maleme. Så här ligger nu 4.466 tyska soldater begravda. Men det var ju tyskarna som ockuperade Grekland, varför ska man då hedra dessa soldater med en fin kyrkogård här i Grekland kan man tycka? Organisationen svarar i sin broschyr att kyrkogården är en fredshandling, en påminnelse om vad ett krig ställer till med.
Och läser man på gravstenarna ser man att här ligger många unga pojkar, strax över 20 år. De lydde order och fick ge sina liv. Varje part i ett krig lämnar efter sej tusentals döda offer och varje namn är en tragedi, varje namn har en familj som sörjer. Jag vet inte hur kretensarna i trakten känner inför kyrkogården, de som invaderades av främmande makt och som också sörjer tusentals offer, men det är en vacker plats som väcker många funderingar om krig och fred.
2 kommentarer:
Kretensarna var ju ett stridbart folk med landskapet på sin sida, men säkert har det tagit tid att försona sig med "herrefolkets" framfart.Man får väl ändå anta att största delen av de unga soldaterna inte var övertygade nazister, fruktansvärt att tänka sig att ens eget barn skulle råka ut för att bli sänd ut i krig.
Nuförtiden är Maleme gudskelov mest känt som turistort.
H. Inga-Britt
Kanske har de försonats, jag vet inte, men i takt med att åren går och nya generationer växer upp så blir det som hände i alla fall mer avlägset. När jag såg namn och ålder på gravstenarna tänkte jag på min egen son som gör värnplikten och på hur "oskyldig" han och de flesta andra är som är soldater. Men tvingas man ut i krig kan ju människors grymma sidor komma fram på ett sätt man inte väntade sej, usch det är hemskt att tänka sej.
Skicka en kommentar