Hemma igen

Och så kom jag då tillbaka till Naousa och vintern. Här är urkallt och ruggigt och det känns som om jag rest mellan södra och norra Europa och inte inom Grekland.

Dottern skjutsade mej till Heraklion i morse. Och vi hann med en liten tur på stan också. Först gick vi till författaren Nikos Kazantzakis enkla gravplats. Det är ju han som skrivit boken "Spela för mig, Zorba" som ligger till grund för den kända filmen Zorba.
På hans gravsten står de berömda orden "Jag hoppas ingenting. Jag fruktar ingenting. Jag är fri". Fast det var knappt de gick att läsa längre, de har bleknat med åren (han dog 1957).

Sen strosade vi runt i stans centrum och kollade lite på hamnen och några andra sevärdheter (och i lite klädaffärer). Och sen var det dags att åka till flygplatsen - som faktiskt heter just "Nikos Kazantzakis". Det är lite roligt att flygplatserna har namn efter stora personligheter. Det är som om flygplatserna i Sverige skulle heta "Pär Lagerkvist" eller "Selma Lagerlöf" eller nåt liknande.

Det har varit en underbar vecka som jag kommer att leva länge på. Bara fem dagar, men den bästa rehabilitering jag kunde ha fått efter operationen. Bra väder, bästa tänkbara umgänge, god mat, nya platser. Känner mej redo och laddad för den bistra verklighet som tar vid på måndag. Då ska jag till onkologen och få veta vilken behandling som är aktuell i fortsättningen.

Men nu ska jag kolla med ett halvt öga på den svenska finalen i Melodifestivalen...