Kommer ni ihåg herr och fru Turkduva som byggde bo bland alla elkablarna, precis utanför vår köksbalkong? De höll på i våras och fixade och donade, de plockade kvistar och byggde ihop ett litet bo (den här bilden är från byggandet). Sen låg de och ruvade, men nån månad senare var de borta.
Men nu är de tillbaka! För jag vill ju tro att det är samma par, kanske de bara var på semester eller nåt. Och fru Turkduva var med barn - igen - när dom återkom, det förstod vi av ruvandet. Och nu har ungen fötts! Både mamma och pappa flyger och hämtar mat och växlar om med att passa den lille. Allt verkar väldigt jämlikt och bra. Här får ungen mat, rakt ner i näbben.
Och lillen har blivit riktigt stor! Här sitter dom och gosar...Att dom är omgivna av ett virrvarr av elkablar verkar inte bekymra dem ett dugg. Däremot kastar fru Turkduva alltid ett vakande öga på oss nyfikna på balkongen.
Snart åker jag iväg med min kör till byn Kassandreia i Chalkidiki. Där ska vi sjunga på en körfestival ikväll. Och i morgon kväll sjunger vi här i Naousa. Fullspäckat program med andra ord. Känner mej lite trött, det är väl medicinerna som spökar, men musiken brukar göra under så det ska nog gå bra.
4 kommentarer:
Så fint att få vara så nära turkduvornas bo. Helt otroligt egentligen. Antagligen är det samma par. Om jag inte har helt fel så lever duvorna i livslånga äktenskap
Karinkram
Underbara bilder och så roligt att ha duvorna så nära. Lycka till med körsången och konserterna!
Kramar
Så rart!
Trevliga musikstunder!
Pettas - Ja, det är jättespännande att se hur de lever på så nära håll. Och idag såg jag att det inte bara är EN unge, utan TVÅ! Och nu har de växt så nu får knappt mamman plats längre.
Musikanta - Ja, det är trevliga grannar! Och konserterna gick ganska bra, måste man nog säga.
Anneli - Precis, det riktigt känns hos gosigt dom har det.
Skicka en kommentar