Ja, det är ju knappt man vågar säga det, men vi har varit på vingårdsbesök igen. Alltså, tre gånger på en vecka. Det kan verka lite som Titanic - båten Grekland sjunker medan vi sjunger och dansar och dricker vin...
Och i november varje år är det alltså dags att bränna tsipouro, det vet ni som är trogna läsare av bloggen. Då hyr man in sej på en vingård, bränner kärnor och skal till tsipouro - och bjuder in släkt och vänner på knytkalas. Alla tar med sej en maträtt eller en kaka, dessutom grillas det för fullt.
I fredags var vi alltså hos vingården Diamantakos. Och här är ägaren själv i full gång med bränningen.
Just det här sällskapet som stod för inbjudan älskar att sjunga, så det sjöngs oavbrutet, av hjärtans lust, i flera timmar.
Sen dansade man förstås. Går liksom inte att låta bli om man är riktig grek.
I den kyliga novemberkvällen blev det lite spontan stjärnskådning ute på gården, innan vi åkte hem och tittade på dvd, Arne Dahls "Misterioso" som jag just fått per post från Sverige. En helt ok fredagskväll, med andra ord.
Men nu är det ju så att Naousa ligger i ett av landets viktigaste vindistrikt. Det betyder att många familjer odlar vindruvor och får en viktig inkomst från detta, ofta parallellt med något annat jobb (när det nu finns). Andra gör vin och tsipouro för eget bruk.
I den kyliga novemberkvällen blev det lite spontan stjärnskådning ute på gården, innan vi åkte hem och tittade på dvd, Arne Dahls "Misterioso" som jag just fått per post från Sverige. En helt ok fredagskväll, med andra ord.
5 kommentarer:
Underbart att folk orkar leva och roa sig som vanligt tycker jag!
Greker är inte greker utan musik och dans, det är ju en del av folksjälen, och en stor orsak till att man (jag) känner en så djup kärlek till landet och dess befolkning. Jag tror nämligen att denna livsglädje har hjälpt Grekland att överleva, och hoppas landet ska komma genom också den här krisen med äran, glädjen och livet i behåll!
Oj, vad det blev dramatiskt, men så känns det nu bara. Jag unnar verkligen det grekiska folket glädjen i traditionerna och samvaron!
h.Inga-Britt
Helt OK!
Härligt att du är stamgäst där! Vi gör dig gärna sällskap någon gång!
Så vackert kärl man bränner i - ser ut som ett från antiken.
Låter trevligt med knytkalas och mycket sång och musik. Här sjungs och dansas det inte så ofta när man träffas tyvärr.
Kram
Inga-Britt - Precis som du säger, sång och musik är en del av folksjälen och detta får bara inte försvinna! Nu blir jag också lite dramatiskt...
Monica - :)
Karin och Staffan - Haha, stamgäst, ja det kanske man kan kalla det snart...Och ni är hjärtligt välkomna!
Musikanta - Ja, det är en fin kopparkittel, med vacker form. SÅng och musik är alltid bra, synd att man inte sjunger tillsammans oftare i Sverige!
Skicka en kommentar