Svår hemläxa

Jag har hemläxa. En svår hemläxa. Måste lära mej texten till minst åtta sånger. Och det låter kanske inte så märkvärdigt, men det svåra är att texterna är på Naousa-dialekt.

För nu håller vi på med traditionella sånger i kören. Visserligen har jag i snart 20 år hört dessa rytmer både sjungas och dansas, men texterna är knepiga. Ibland "beskylls" jag för att prata grekiska med lokal dialekt (hm), men ändå, inte pratar jag så här...

En av de mest kända sångerna heter Makrynitsa och handlar om Naousas förintelse 1822 när man försökte göra uppror mot det osmanska riket och stan brändes ner. Den börjar så här:

Τρία πουλάκια - αμάν κι αμάν
κάθουνταν
στης Νιάουστας του κάστρου, Μακρυνίτσα μου
καημό ποχ΄ η καρδίτσα μου.


Sången dansas och sjungs till minne av de kvinnor som slängde sej i floden med sina barn istället för att tas till fånga och hamna i ett harem. Har letat lite på youtube och hittat den här "moderna" tolkningen som Eleni Tsaligopoulou gör (hon är ju fr Naousa).

Vissa texter är lite extra roliga för dom ger en tydlig bild av dåtidens samhälle. Eller vad sägs om den här:

Κάτου στη Ροϊδου στη Ροϊδοπούλα
τούρκους αγάπησιν μια Ρουμιουπούλια 
κι η ρουμιοπούλια δεν τονε θέλει.
Κι η σκύλα η μάνα της την προυξινεύει. 
Πάρ τονε κόρη μου τον τούρκο για άνδρα, 
να σι φουνάζουν χανούμ Σουλτάνα, 
πάρ τονε κόρη μου, έχει βαπόρι
δα σι πηγαίνει Σμύρνη και Πόλη.

Den handlar i stora drag om en turk som blir kär i en grekisk flicka. (Det här utspelade sej alltså på 1800-talet, medan norra Grekland fortfarande löd under det osmanska riket). Och  hennes satkärring (σκύλα) till mamma försöker gifta bort henne och säger till henne:"Ta turken till man, min dotter, så kommer du att kallas för "sultana", ta honom för han har en båt och kommer att åka med dej till Smyrna och Konstantinoupoli".

Vilket beräknande mamma! Men det var väl så man tänkte på den tiden. Hårda bud, vadå kärlek, det är pengar och makt som räknas...

Annars är det gråmulet efter en natts regnande.