Sidor

tisdag 4 februari 2014

En familjeangelägenhet

Måste nog byta bilden här ovanför i bloggens huvud lite oftare, eller vad tycker ni? Den här bilden på mitt kära Vermion tog jag ju i söndags så den stämmer bra med hur det ser ut just nu. Det är härligt att varje dag kunna titta upp mot bergstoppen och följa vädrets och årstidernas växlingar. Det är som att bo vid foten av Kebnekajse, för toppen är lika hög...
Nu i dagarna har tidskriften Äldreomsorg kommit ut med ett nytt nummer. För den som händelsevis läser den så kan jag berätta att jag och min fotografpartner i Aten har ett stort reportage där om "Äldreomsorgen i Grekland - en familjeangelägenhet".
Kanske ni minns att jag skrev på bloggen om hur jag före jul gjorde reportage både på ett ålderdomshem utanför Naousa och följde med hemtjänsten ut på jobb, bl a hem till denna gulliga lilla tant som bor i en av byarna. Hon bjöd på kakor och likör och jag stannade kvar en god stund för att prata med henne. Att få göra den här typen av reportage är det bästa jag vet.

Nu ska jag ut och fixa lite ärenden och kolla hur berget ser ut just idag...


4 kommentarer:

Anonym sa...

Vi är visst på väg tillbaka till den äldreomsorg som gällde när jag växte upp, dvs att någon dotter tog hand om föräldrarna när dom inte klarade sig själva längre. Läste i dagens tidning att sociala myndigheter i landets huvudstad är bekymrade över att det finns så många ensamstående där, för då finns det inga anhöriga som kan sköta dem när de blir gamla!! Så vårt sk välfärdssamhälle är på väg utför med racerfart, verkar det som. Annars är här lika disigt och vått som hos er, lite ovant efter flera snörika vintrar.
h. Inga-Britt

Grekland nu sa...

Inga-Britt - Ja, i ekonomiskt svåra tider så försöker man nog ofta gå tillbaka till såna "billigare" lösningar. Här i Grekland är det fortfarande i stor utsträckning familjen som står för äldreomsorgen och den utveckling av hemtjänst och andra former som påbörjats går mycket långsamt framåt nu i kristider. Dessutom är det så krasst att vissa familjer, där en eller flera personer är arbetslösa, tar hem sina gamla igen för att åtminstone ha en pension att leva på.

Monica Pizanias sa...

Så är det. Jag har hand om min 91-åriga, förvirrade men något så när uppegående svärmor. Min grannfru skötte sin man hemma , allvarligt sjuk, han avled hemma. Min grannfru sköter sin totalberoende mamma. Andra grannen sköter en rullstolsburen tonåring. Några hus längre bort bor en kvinna med sin rulllstolsburne man. Jag skulle kunna räkna upp många fler. Det är ingen som tycker att det är konstigt, och det finns ett ålderdomshem men dit kommer man bara om man inte alls kan lösa det på annat sätt.

Grekland nu sa...

Monica - Ja, särskilt på landsbygden och på små orter är det nog fortfarande självklart att man försöker ta hand om sina gamla eller handikappade. Men visst behövs det ändå andra former. När jag intervjuade dem som bodde på "hemmet" var det många av dem som inte hade några barn och då var detta den bästa och kanske enda lösningen.