Sidor

måndag 31 mars 2014

En lovande filmdebut

Utanför mitt fönster där jag sitter och skriver hänger just nu tre lååånga orange gardiner på tork. Det är grannfrun ovanför som vårstädar och gardinerna når ända ner till min balkong. Ja, ni vet, hon vårstädar sådär ORDENTLIGT att hon vänder upp och ner på hela huset. Allt ska ut och tvättas, piskas och vädras.

Blir trött bara jag ser henne, men visst ska väl även jag tvätta några gardiner före påsk. Om jag får lust och om jag orkar. Men det går nog lika bra efter påsk också, eller vad säger ni...?
 Själv föredrar jag att gå på bio! Och igår var vi på en grekisk film som heter "Το δέντρο και η κούνια" (översatt blir det "trädet och gungan", men den har fått en engelsk titel som är "A place called home"). Den är gjord av en kvinnlig regissör, Maria Douza, och det är hennes långfimsdebut. Och det var en debut som smakar mer. Den har redan fått flera priser på olika festivaler.
Filmen handlar om en grekinna som studerat, bildat familj och gjort karriär som läkare i England. Men nu åker hon hem till sin pappa i Grekland under påsken med sin dotter och hittar en serbisk kvinna i huset. Det händer mycket de där dagarna som skakar om hennes liv.

På ett lågmält och känsligt sätt skildras både relationer och miljö. Många stora frågor vävs in: var har vi våra rötter? Vem är egentligen invandrare? Var går gränserna för en familj? Vad är värt att satsa på i livet? Som sagt, filmen gav en del att fundera över.

6 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag bor på 4:e våningen och min grannfru ovanför vårstädar nog varje vecka just nu när det är fint väder. För även jag har långa gardiner, bordsdukar och filtar som hänger nästan ner till min balkong och tar bort ett par solstrålar som skulle behövas för mitt vardagsrum. Det är nog hennes hobby. Här i Florina är det bättre att vänta med storstädningen tills vi inte eldar mer.
Filmen verkar intressant. Man kan verkligen fråga sig vem är invandrare? Är vi det? När man har bott i ett land flera år så är man nog invadrare än om vi kommer från EU och ville flytta till Grekland på egen vilja.
Angående tidsändringen, en timme före, så har jag lite problem på morgnarna innan det börjar ljusna igen. Särskilt när man stiger upp tidigt så är det ju fortfarande mörkt.
Redan nu önskar jag dig en trevlig april månad.

Anonym sa...

Filmen låter jätteintressant, men tyvärr är det inte ofta man får tillgång till grekisk film. Hoppas den dyker upp nånstans!
h. Inga-Britt

Steve sa...

Den filmen ska jag hålla utkik efter.
Det där med vårstädning och gardinbyten känner så väl igen från min ungdoms dagar.

Grekland nu sa...

Ingrid - Haha, ja det är många grekiska kvinnor som har städning som hobby...Men det är definitivt inte min, för mej är det bara nåt som måste göras, helst så fort som möjligt. Och frågan om vi som bott här så länge fortfarande är invandrare är ju intressant! Jag känner mej hemma här, men nog är jag ändå en invandrad person?
Inga-Britt - Du har rätt i att det är svårt att kunna se grekiska filmer i Sverige eller Finland, och det är synd.
Steve - Precis, jag minns också de stora vår-och höststädningarna som min mamma gjorde.

Ingalill sa...

Filmen skulle jag verkligen vilja se men det kommer aldrig några grekiska filmer till Sverige bara massa amerikanskt och lite annat också kanske, men vi håller tummarna att den kanske kan komma på filmstudion som jag är med i.

Grekland nu sa...

Ingalill- Visst är det synd att utbudet är som det är, men i en filmstudio kanske en sån här film kan tänkas visas. Och varför inte föreslå filmen själv, kanske du kan påverka?