Sidor

lördag 5 april 2014

Vad händer i kyrkan på fredagskvällarna?

Ibland tar det lång tid innan polletten trillar ner. Eller med andra ord, innan man börjar förstå och lära sej vissa saker i sitt andra hemland. En del saker anammar man som utlänning snabbt, medan annat behöver tid för att mogna och sjunka in. Och för mej har det tagit 20 år innan jag börjat förstå vad det är som pågår i de ortodoxa kyrkorna de fem fredagskvällarna under fastan före påsk.
Visst, jag har hört mycket talas om de så kallade "χαιρετισμοί" (dvs "hälsningarna") och jag visste att det hade med Jungfru Maria att göra. Kanske var det därför jag inte kände mej så lockad? För i min småländska frikyrkliga uppväxt var det inte riktigt rumsrent att syssla för mycket med Maria.

Men i år bestämde jag mej för att försöka förstå vad dessa "hälsningar" är för något och varför alla kyrkor fylls till bredden varje fredagskväll av kvinnor, män, unga, gamla och familjer med barn. Jag lyckades inte gå alla fem fredagarna, men de tre sista i alla fall. Och för varje gång förstod jag lite mer och till sist blev det en riktigt fin upplevelse, särskilt gårdagens avslutande mässa som tog två timmar.
Det som sker under dessa fem kvällar är att prästen sjunger en lång dikt (bön) som kallas för Akathistos (Ακάθιστος ύμνος).  Ordagrant betyder det en "hymn man sjunger stående". De fyra första fredagarna sjungs delar av den, men den femte kvällen sjunger man hela. Eftersom det är en form av växelsång kan den liknas vid en litania i svenska kyrkan.
Enligt traditionen är den komponerad på 500-talet av poeten Romanos Melodos och den hör till de viktigaste verken inom den bysantinska musiken. Texten är alltså en lång bön, fylld av tacksamhet och vördnad till Jungfru Maria och många strofer inleds med "χαίρε Παναγία", dvs var hälsad Maria (Ave Maria). Den används av många ortodoxer som bön även i hemmet så det är många som kan texten utantill och sjunger med.

Den präst som sjöng igår hade en helt fantastisk röst och när kyrkosångarna svarade honom tvåstämmigt var det så vackert att jag rös. Vad gjorde det att jag inte förstod allt, jag bara blundade och kände mej förflyttad till en annan dimension... 

6 kommentarer:

Anonym sa...

Min kära grannfru har försökt att få mig med men jag har inte haft lust/tid hittills. Kanske dags att omvärdera sin attityd.
Monica P

anitaskreta sa...

Intressant! Faktiskt igår var det första gången jag hörde om "akathistos ymnos". Vi försökte få tag i svärmor men barnen sa att hon var i kyrkan för just det...akathistos ymnos. Vi är nästan aldrig i kyrkan så det är bra att barnen lär sig lite grann om traditionerna från min svärmor.

Cyrene sa...

Din beskrivning av sången var så vacker att jag rös själv när jag läste det!

Tack för allt intressant du skriver!

Grekland nu sa...

Monica - Jag har väl varit som du under alla år, har följt med nån släkting då och då men inte känt att det berört mej. Men den här gången var det annorlunda, kanske var tiden mogen, inte vet jag?
anitaskreta - Håller med dej om att det är bra om barnen får lära sej lite om de kyrkliga traditionerna från den äldre generationen, för det är trots allt en viktig del av grekiskt liv.
Cyrene - Tack för dina fina ord!!

Eva i Aten sa...

Väldigt intressant, Ingabritt! Kände inte heller till detta trots så många år i Grekland. Ha en fin söndag!
☼☼☼

Grekland nu sa...

Eva - Där ser man, det var inte bara jag som var okunnig...:)