Igår anlände sonen från Sverige till Chanias flygplats. Han går direkt till bankomaten för att ta ut euro, men det går inte eftersom han nått uttagsgränsen dagen innan och kortet är spärrat i 24 timmar. Så där står han på flygplatsen, utan en enda euro (eller krona för den delen, eftersom alla betalningar i Sverige görs med betalkort). Pinsamt. Han går till flygbussen och förklarar läget. "Kliv på du, bara", säger chauffören. Så han får åka in till stan utan biljett.
I stan hittar han bussen som ska gå till Rethymnon. Den kostar 6.20. Han förklarar läget en gång till och lovar att betala när han kommer fram till Rethymnon där han ska bli mött av sin svåger. Ok, säger chauffören, och sonen får åka ännu en resa utan biljett. Väl framme i Rethymnon står svågern redo med pengar, men chauffören slår ifrån sej: "Äh, strunt samma, gå och drick en öl istället och ha det så bra"...
Det var dagens solskenshistoria! Hade det kunnat hända i Sverige? Vet inte, men hoppas det. Sonen var i alla fall imponerad och glad över att grekerna, trots kris och elände, inte tappat sin "filotimo". Detta grekiska ord som är så svårt att översätta, men som för en grek betyder den finaste egenskap man kan ha. Av nån anledning så översätts det på svenska ofta med lite äldre termer, som ädelmodig, ridderlig, ärbar. (Kanske för att fenomenet är på väg att försvinna, hemska tanke??). Men det kan också översättas med storsint, generös - kanske även med medmänsklig. Och båda dessa chaufförer var verkligen både storsinta och medmänskliga. (Bilden från en tidig morgon i Chanias hamn).
Den här månskäran såg jag igår när jag gick hem från kvällspromenaden. Den hängde som ett kommatecken över berget Vermion.
I stan hittar han bussen som ska gå till Rethymnon. Den kostar 6.20. Han förklarar läget en gång till och lovar att betala när han kommer fram till Rethymnon där han ska bli mött av sin svåger. Ok, säger chauffören, och sonen får åka ännu en resa utan biljett. Väl framme i Rethymnon står svågern redo med pengar, men chauffören slår ifrån sej: "Äh, strunt samma, gå och drick en öl istället och ha det så bra"...
9 kommentarer:
När det gäller bussresandet så skiljer det många saker mellan Sverige och Grekland, tycker i varje fall jag.
Hos dig reser man sig för äldre och barn. Man kan slussa några mynt genom hela bussen till någon annan för att trycka en biljett om det är mycket folk och man pratar med varandra och utbyter ett leende eller två.
Hos oss är det annorlunda. Visserligen har vi hypermoderna bussar men medmänskligheten är som bortblåst. Du kan inte längre betala med kontanta medel för rånen och misshandlade busschaufförer har varit alldeles för många. Säkert system förvisso men gamla människor har problem med alla dessa kort som skall laddas och saldokollas.
Titt som tätt stängs vissa linjer av för att bussarna blir stenade av folk som inte har någon respekt för samhället överhuvudtaget. Flertalet gånger har bussarna i min stad fått stora stenbumlingar nedslängda från broar. Livsfarligt!
Inte sällan får busschaufförerna problem med folk som bara går på och vägrar att betala.
Har en god vän som har slutat köra buss i lokaltrafik för det var rena gangsterfasonerna på kvällar och nätter.
Ditt gamla hemland har förändrats något så radikalt och inte ofta till det bättre.
Vi söker med ljus och lykta efter arbete så vi kan flytta till ditt nya hemland.
Underbar berättelse! Låter inte helt självklart i Sverige, men det finns medmänskliga busschaufförer här också... :-)
Vad roligt för er att snart få träffa sonen!
Kram!
Vilken härlig solskenshistoria! Vissst finns det vänliga busschaufförer i Sverige också. Men inte kan man åka gratis. En gång ville jag ta bussen från Lomma (ca. 10km) in till Lund för att besöka min väninna. Med kontanter kan man inte betala utan bara kort och det hade jag inte. "Tantan" sa till mig att jag fick köpa kort i livsmedelsaffären för 10 turer. Vad ska jag med 10 turer när jag bara vill åka en gång. Så min väninna fick ta bussen till Lomma och hämta mig och då kunde hon betala för mig med hennes kort.
Ordet "filotimo" är svårt att översätta. Men generös, medmänsklig och aktningsvärt passar ganska så bra, tycker jag. Visst har Grekland många dåliga sidor men medmänskligheten hos folket har inte försvunnit.
Marcus - Usch vad jag blir ledsen när jag hör din beskrivning av hur det kan vara att köra (och åka) buss i Sverige! Kanske är situationen bättre på landsbygden än i storstan? Du har rätt i att yngre reser sej för äldre och att man hjälps åt med att stämpla biljetterna här...
Birgitta - Visst finns det medmänskliga busschaufförer i Sverige också, det är jag övertygad om! Men de är väl så kringskurna av regler och bestämmelser att det är svårt att göra det där lilla extra för någon.
Ingrid - Ja, det där med kort i Sverige kan vara besvärligt, särskilt för äldre eller för oss som bara är på besök korta perioder. Och det är tur att medmänskligheten inte helt försvunnit!
Verkligen en solskenshistoria! Här i Kavalla är de flesta mycket vänliga - en vänlig stad.
Tänk, vi har samma måne i Kavalla ;-). Och här ser man ju stjärnhimlen till och med. NÄR såg jag den sist.
Förmodligen inte. I alla fall tvivlar jag starkt på det.
Hoppas ni får en härlig tid! Min lilla 15 åring har precis åkt iväg till vårt hus och sin storasyster i Tortosa, Spanien. Jag har lite fjärilar i magen...
Vilken härlig historia och igen, Nej, tvivlar på att det där hade gått här.
//Ulrika
Hej!
Jag bor på landsbygden och här har jag då aldrig sett några hemskheter... Vi reser oss för de gamla m fl, vi kan betala kontant, vi är rädda om bussarna och vi slår inte chaufförerna, som är rädda om oss. Bara så inte alla tror att det är som i storstäderna överallt!
Visst finns det vänliga busschaufförer även i Sverige. Kanske mest på landsbygden men också hos uppe i norra Sverige.
Det har jag erfarenhet av.
Ps: Kan det bero på att vi har många chaufförer som är invandrare i alla fall här i Umeå?
Birgitta i Umeå
Monika - Kul att du upplever att Kavalla är en vänlig stad! Och visst är det lite fantastiskt att vi alla ser samma måne...
Ulrika - Förstår att du har fjärilar i magen när 15-åringen åkt iväg själv! Och oavsett om det kan hända i Sverige eller ej så kändes det som en solskenshistoria man blir glad av.
Anonym - Det har du säkert rätt i! Tyvärr hittar man de flesta "avarter" just i storstäderna, och det gäller nog alla länder.
Birgitta - Skönt att höra att de finns hos er också!
Skicka en kommentar