Har varit på barndop idag. Och som alltid gick jag därifrån med kluvna känslor...Trots att jag borde ha vant mej efter så många år som jag levt med greker, så kan jag inte vänja mej vid ortodoxa dop. Mest för att det är en enda lång plåga för det stackars barnet...
I ortodoxa kyrkan handlar det inte om att med varsamma händer stryka lite vatten över huvudet på barnet, nej, här är det frågan om att klä av barnet alla kläder och sen doppa ner det helt och hållet tre gånger i den stora baljan - och det stänks vatten även över huvud och ansikte. Eftersom det är för barnet helt främmande människor som gör det här (prästen och gudmor eller gudfar), och det gäller att hålla ett rejält tag i det sprattlande och oljehala barnet (det smörjs in med olja först), så är det ofrånkomligt att den stackars ungen skriker som en stucken gris.
Den lilla Stella som döptes idag skrek hysteriskt redan innan hon bars in i kyrkan och sen fortsatte hon med det alla de 45 minuter som ceremonin tog...hon var otröstlig och jag led med henne hela tiden. Min mellanson är döpt i Grekland och jag minns att det var en ren plåga innan jag till slut fick honom i min famn när det hela var över (och då skrek han ändå inte mer än under själva nerdoppandet, dessförinnan log han glatt och charmade alla).
Det jag ändå uppskattade idag var att prästen med enkla ord förklarade för alla vad som hände, vad oljan och myrran symboliserade, varför man klipper en tuss av håret, att dopet även är en form av "begravning" då allt det gamla dör och man sen uppstår som ny människa, osv. Fast det var inte lätt för honom att göra sej hörd tyvärr, ljudnivån med Stella som gallskrek och gäster som pratade var många decibell hög...
Pust, skönt att det är över och skönt att små barn glömmer fort och lätt. Sen blev det utdelning av tårtbit och μπουμπουνιέρες (små paket med mandelkarameller i, se undre bilden) och sen kunde jag åka hem.
Och vilken flopp igår med Eurovision, i alla fall för Sveriges del...tyckte nog Charlotte var värd en bättre placering förstås. Grekiska Kalomira gick det ju bättre för, en tredjeplats. Nu har tv-kanalerna nåt att prata om igen nån vecka framöver, morron, middag och kväll...
Annars är det 28 grader i skuggan och minstingen pluggar latin för det vilda inför provet i morrron.
Andra bloggar om: ortodoxa kyrkan, dop, barndop, Grekland,
6 kommentarer:
Men stackars barn! Om de ändå hade väntat med oljan till efter badandet så att de hade kunnat hålla ett lite varsammare tag om dem. Med olja blir de ju som hala och sprattlande ålar, och då måste man knipa hårt. Det gör ju ont på de små.
Tur som du säger att de glömmer fort.
Hoppas det går bra för sonen på provet!
Även i norden doppade man hela barnet vid dop för länge sedan. Det upphörde man med när man insåg att många barn dog pga nedkylning. Tänk kallt vatten i kalla kyrkor på vintern...
Marianne - ja, tyvärr måste prästen hålla hårt med sina starka nävar. Han har också ett stort förkläde på sej för att inte bli blöt, så det hela känns rätt grovt på nåt sätt.
Madicken - intressant att höra!Kan tänka mej de stora kalla kyrkorna, brrr... När min son döptes här i Grekland var det januari och kallt, men kyrkan var liten och både den och vattnet värmdes upp, som tur var.
Det vore hemskt - jag som spelar på så många barndop - om det skulle vara ett sådant Herrans (haha) liv varje gång.
Och det är inte säkert att barn glömmer så fort som det sägs. Det beror väl på lite hur gamla de är. Att skrämma barn med vatten är verkligen farligt!
Det här med åldern på barnen har jag också tänkt på - tyvärr döps barnen ganska sent i Grekland och då kan kanske minnet av nåt obehagligt bli kvar. Och det där med vacker orgelmusik, ja det kan man glömma...
Inget barn har dött utav det du beskriver som plågsamt dop.
Skicka en kommentar