En fluga på Herodotos axel

Fredag igen och fredag betyder tema för oss bloggare. Under oktober är det Anna som hittat på vad vi ska skriva om - och som fått i alla fall mej att tänka i lite nya banor.

Och dagen tema är:

Om jag kunde resa i tiden så skulle jag

...
...jo, då skulle jag förvandla mej till en liten fluga som sitter på Herodotos axel!

Herodotos, jo alltså, det var ju han som vi i skolan en gång lärde oss att han var ”historieskrivningens fader”. Minns någon?? Måste ju erkänna att hans namn hade sjunkit DJUPT ner i glömskans brunn för mej... Men så i somras i Sverige så fick jag en bok om honom. Den hette ”Herodotos, den förste globalisten” och är skriven av greklandskännaren Sture Linnér (Norstedts).(En parentes - Sture Linnér är nu 91 år gammal och kommer ut med böcker nästan varje år, gör om det den som kan...)

Nu har jag läst boken – och fram träder en mycket spännande person. En person som var långt före sin tid. För Herodotos skrev inte bara om krig och strider, även om huvudtemat i hans texter är just krigen mellan greker och perser. Han berättade också om olika kulturella företeelser på ett för den tiden ovanligt objektivt sätt. Faktum är, menar Linnér, att han kombinerade etnografi, geografi och historia på ett sätt som ingen annan gjort. Han var en globalist, en resande reporter! En tidig kollega, alltså.
Allt han hörde och såg på sina resor formade han till en ny form av berättande historia och det enda som begränsade honom var att inte hela den nu kända världen var upptäckt än och att det ju inte precis gick några jetplan eller snabbtåg på den tiden...
Om jag alltså kunde sitta på Herodotos axel så skulle jag vilja följa med honom på hans resor bort till Svarta Havet, till Kaukasus, till nuvarande Syrien och Irak. Och sen till Egypten där han seglade uppför Nilen för att undersöka pyramiderna och vidare längs nordafrikas kust och till sist till Italiens häl, där han troligen dog 420 f.Kr.
Vilken resa! Undrar HUR han reste? Var sov han? Vad åt han? Hur antecknade han det han såg (nån lap-top hade han säkert inte med sej...inte ett spiralblock heller som jag brukar ha. Och ingen digitalkamera...)?
Visst är det lite imponerande? Men Linnér hävdar ändå att det inte var själva resorna som var ovanliga, utan att Herodotos visade en unik moralisk storhet. Han insåg nämligen att gränsen mellan kultur och barbari inte är av geografisk art, utan att skiljelinjen går inom varje folk, ja inom varje människa. MYCKET ovanligt på den tiden. Och förresten, det är väl en tanke som inte är alldeles självklar för alla ens idag...

Och om jag, flugan, sen kunde gå i ide några år och vila mej från alla resor, så skulle jag vilja vakna till liv igen år 344 f. Kr och hoppa upp på filosofen Aristoteles axel. Skulle ge bra mycket för att få vara med när han blir kallad från Aten till Makedonien och kung Filip II, för att få i uppdrag att undervisa 12-årige sonen Alexander. Han, som sen skulle kallas ”den store”. Resterna av den skolan finns ju kvar utanför Naousa och varje gång jag är där så försöker jag föreställa mej hur de båda såg ut, hur Aristoteles och Alexander diskuterade med varann, vilka kläder de hade, hur undervisningen gick till, hur Alexander och hans kompisar sprang omkring och lekte och busade på rasterna...

En recension av boken finns i nätupplagan av Kyrkans Tidning. När ni kommit in på sidan så kolla till vänster under recensioner.


Andra bloggar om: Herodotos, antiken, Grekland, Aristoteles, historia