Sidor

fredag 2 april 2010

Att smycka en epitaf

På 600 meters höjd, med utsikt över hela slätten och mitt bland blommande fruktträd,ligger det lilla kapellet Agia Triada. Dit åkte vi igår kväll när korsfästelsemässan var över i kyrkan i stan.

Eftersom klockan var tio på kvällen var det kolsvart däruppe. Enda ljuset kom från kapellet där några personer, mest kvinnor, samlats för att smycka epitafen. Det här görs i alla kyrkor efter korsfästelsen förstås, men jag tycker om när det sker i liten skala och när jag får delta själv.

Först ska vita gardiner hängas upp och knytas i fyra hörn.

Sen ska epitafens fyra sidor fyllas med vita och röda nejlikor. Alla hjälps åt och stämningen är andaktsfull.

Vita liljor passar bra i de fyra hörnen.

På toppen av epitafen ska den här smyckade kupolen sitta.

Det är nästan enbart kvinnor som smyckar epitafen, men för att få kupolen på plats krävs det en stol och en karl.

Nu börjar den bli klar, det enda som fattas är lite detaljer här och där.

Framemot elvatiden kom även stans borgmästare förbi för att kolla läget och hälsa på alla. Här pratar han med den kända sångerskan Eleni Tsaligopoulou som ledde smyckandet den här gången. Hon är från Naousa och brukar fira påsk i det lilla kapellet.

Ännu senare på natten, efter tolv, så gick maken och jag vår traditionella runda till stans kyrkor för att se de färdigsmyckade epitaferna. Ett lämmeltåg av människor gjorde förstås samma sak, unga, barn, gamla. Och i de flesta kyrkor satt kvinnor i bänkarna och sjöng vackra sorgesånger. Denna dödsvaka pågår i stort sett hela natten tills på fredagsmorgonen då krucifixet tas ner och läggs i sin grav, i epitafen.

Den här epitafen var ovanligt fin, ett riktigt konstverk.

1 kommentar:

eija sa...

Härligt att du har lite tid att skriva här också nu på den Stora veckan (?). Det känns ju som om vi vore där med :)!
Jag har för många år sen firat påsktiden på Paros och det var en fin upplevelse, fast jag inte är ortodox.
God Långfredag!