Sidor

onsdag 12 maj 2010

Från bord till bord

Idag har jag inte gjort mycket för att förtjäna brödfödan. Inte för att förbränna några kalorier heller. Har bara förflyttat mej från bord till bord och ätit alldeles för mycket.

Var bjuden till svenska kompisen L. idag på förmiddagen. Det är hon som tog sitt hus på ryggen och flyttde till Grekland, då för ca 25 år sen... Jo, faktiskt, hon och grekiske maken tog med sej ett Gullringshus på lastbilen när de flyttade ner och gissa om folk i den lilla byn gjorde stora ögon när de på några dar hade smällt upp ett helt hus!

Hon och jag och så svenska S., som bor i en annan by i närheten - vi utgör en egen liten svensk klubb. Här behövs inga stadgar eller årsmöten, vi träffas så bra ändå några gånger om året och firar Lucia ihop, äter semlor, hembakade bullar eller går ut på pizzeria. Alla har vi bott i Grekland i många år (jag med mina 16 år räknas nästan som nyinflyttad) och det är tryggt att veta att vi har varann på ganska nära avstånd. För hur bra man än tycker att man smält in i det grekiska samhället, så behöver man få lufta vissa saker med andra svenskar ibland.

Vi satt i trädgården, nära de vackra pionerna, och drack vårt kaffe. Och det var alldeles lagom varmt.

Hann sen knappt komma innanför dörren så ringde maken och frågade om jag ville följa med honom och hans kollegor på taverna. De hade haft lärarkonferens inför de nationella proven som börjar på fredag och då har de som tradition att gå ut och äta efteråt. Och visst, nödbedd är jag inte...

Så vi åkte till tavernan Charama i byn Arkochori ("björnbyn"). Den ligger vackert på en höjd med utsikt över all grönska. Och där åt vi förstås alldeles för mycket.

En trevlig dag. Men trots detta var mina tankar ändå mest hos släktingar och vänner i Sverige. För just idag begravdes två personer som jag känt i nästan hela mitt liv och det känns vemodigt att de inte kommer att finnas nästa gång jag besöker Sverige...

9 kommentarer:

Ingegerd sa...

Jag kan tänka mig att man gjorde stora ögon när huset kom på plats och att det inte riktigt liknar ett grekiskt hus heller. Ser väldigt vackert ut.
Glädje och sorg, så är livet. Jag känner med dig. Rötterna bakåt som försvinner. Och man har så mycket att sakna när de som vi alltid haft nära inte finns mer.

Musikanta sa...

Så trevligt ni har det! Och vilka vackra pioner. Här skulle vi behöva lite värme - det är 8 grader på morgonen och inte mycket varmare på dagen. Det blåser kallt och regnar då och då...

Jag har läst din artikel i KT. Den var alldeles utmärkt, tyckte jag och därtill jättefina bilder. Kände mig riktigt stolt över att vara din bloggvän!!!
Många varma kramar/M

Grekland nu sa...

Ingegerd - Ja, såna där monteringsfärdiga hus fanns definitivt inte i Grekland då, så det tyckte många var väldigt konstigt. Och fortfarande känns det väldigt svenskt, även inomhus. Och angående sorgen så duggar den tätt just nu. Häromdagen avled ytterligare en släkting, 88 år gammal, så tre personer har gått bort på bara några veckor. Även om det är så livet är så går det inte att komma ifråna att det är tråkigt och vemodigt.
Musikanta - Jo men visst har vi det trevligt ibland (trots krisen) och värmen är lagom så här års. Tack för ditt beröm! Det känns bra att kunna ge en lite mer nyanserad bild av hur grekerna har det än den som framkommit i vissa media.

Tina sa...

Det är ju jätteläckert! Ta med huset... hahaha...!!! (måste visa detta för maken!)

Peloponnesos net sa...

Det med huset var intressant! Vi försökte också bygga med lite svensk stil här men vi fick ge oss!! Så underbart vackra pioner de har.
Det är alltid vemodigt när nära och kära lämnar oss,allra värst om de lämnar oss för tidigt, men det är livets gång.
Oj vad hungrig jag blev när jag såg matbordet ;-)

Grekland nu sa...

Tina- ja visst är det lite kul...Dessutom så var min väninnas grekiske make stenhård på att inte släppa en enda grekisk hantverkare över tröskeln, så även de som monterade upp huset kom från Sverige!
Anneli - just det här huset passar bra in i den bördiga miljön, men annars är ju även de vitkalkade grekiska husen också fina! Särskilt om man har råd att satsa på bra material och god isolering. Och du har rätt, det är livets gång att människor dör, och just dessa jag skrev om hade hunnit bli drygt 80, men det är ändå alltid vemodigt, särskilt som de var pigga för sin ålder. Men man får vara glad för alla minnen!

Fritt ur hjärtat sa...

Låter som en bra dag tycker jag! Man kan ju inte tjäna ihop bröfödan varje dag, måste få i sig den ibland också:-) Om man ska ta sig till era trakter...hur åker man då?

Fritt ur hjärtat sa...

Skulle naturligtvis också kommenterat huset... Måste sett och se konstigt ut. Vänjer man sig eller reagerar folk fortfarande??

Grekland nu sa...

Fritt ur hjärtat - haha, du har så rätt i att man måste få i sej brödfödan ibland också...det ska jag komma ihåg till en annan gång när jag äter för mycket. Hur man tar sig hit? Man flyger exempelvis till Thessaloniki och därifrån är det 90 km till Naousa. Man kan åka tåg eller buss. Lätt som en plätt! Och ang huset så tror jag inte man reagerar så mycket längre för nu bygger även grekerna hus med sneda tak med tegelpannor på. Förr var alla grekiska hus platta upptill för att man skulle kunna bygga till en våning när andan föll på.