Och fredag betyder tema i Show and tell, och idag är temat "Halvårskoll". Och som alla trogna läsare av den här bloggen vet, så är min första och spontana association på det ordet de läkarundersökningar jag gör varje halvår pga bröstcancern. Det är min alldeles privata halvårskoll. Och just nu, ända sedan skelettröntgen för två veckor sen, som var den sista undersökningen, så går jag i väntans tider, i väntan på ett besked.
Och är det inte märkligt! Precis när jag sätter mej för att skriva det här inlägget på tema Halvårskoll, då ringer telefonen och det är från onkologen på sjukhuset i Thessaloniki. Jag håller andan och hjärtat slutar slå innan jag uppfattar att rösten i luren säger att "alla dina undersökningar är bra. Nästa undersökning blir om ett halvår"!! Ett ton oro bara rasar av mej i samma sekund...
För så är det ju. Har man haft cancer så ligger oron där på lur hela tiden. Och särskilt de här första åren efter operationen, då risken för metastaser är som störst. Men varje gång jag får ett positivt besked så känns det som om jag får livet till skänks ett halvår till!! I alla fall vet jag att jag i detta NU är frisk! Och mer än så vet ju egentligen ingen av oss.
Tillbaka nu till HeLenas fredagstema som är en tillbakablick på det senaste halvåret, i text och bild.
Januari. Då hade vi årsmöte i svenskgrekiska föreningen och jag valdes till ordförande ett år till. Det kom visst några flingor snö också. Och i fontänen på torget firades Trettondagen genom att man välsignade vattnet och kastade i ett kors.
Februari. Ja, det är detsamma som karneval i Naousa! Tio dagars intensivt firande som inte liknar nånting annat, måste upplevas på plats. Den här månaden var jag också i Aten för att skriva om Svenska kyrkans flytt in till Plaka.
Mars. Sverige! Kom iväg till sist, trots att flygstrejken gjorde att resan blev uppskjuten två dagar. Och SÅÅ mycket snö och sån kyla tror jag inte jag upplevt sen jag var liten.
April. Månaden inleddes med en ovanligt tidig påsk. Grillat lamm, målade ägg och uppståndelse. Sen blev det lite turer uppe i bergen. Och den ekonomiska krisen började hetta till.
Maj. Vi var på en härlig tripp till Bulgarien över en helg. Men annars var det demonstrationer och bråk om de ekonomiska sparkraven som mest dominerade tillvaron.
Juni. Matfestival i Thessaloniki. Målning och renovering här hemma, fy vad stökigt. Och läkarundersökningar! Med gott resultat, jippie... (Och stort tack till alla er som hoppats, bett, hållit tummar och tår, jag vet att ni är många och det värmer!)
12 kommentarer:
Det var väl skönt!!! Efter hur lång tid blir du helt friskförklarad?
SÅ BRA! Oron lär inte gå att nonchalera, men som du säger, ingen av oss vet ju vad som finns framför en.
Själv är jag vid 68 års ålder mest förvånad att jag inte har något allvarligt, efter att ha hört diverse saker från släkt och vänner.
Monica P
Vilket fin inlägg du har gjort och skönt med lättande besked. Ha det bra.
Förstår att du känner dig MYCKET lättad efter att få ett så bra besked! Ha det gott! Om en vecka är jag åter i Grekland, åh! Vad jag längtar!
Filakia!
ÅÅÅ, vilken lättnad!
VAD glad jag blir.
Jo, jag förstår att man lever just så som cancersjuk, halvår till halvår.
Jag är jätteglad att det blev goda nyheter!!
KUL att hänga med under dina första 6 mån av 2010 också.
Fint inlägg.
HA en fin helg!!
Tina - kirurgen sa till mej att jag kan dra en liten suck av lättnad efter två år och en stor suck efter fem år. Det betyder väl att man räknas som frisk efter fem år kanske. Just nu är jag precis i mitten, det är två och ett halvt år sen operationenä
Monica - så skönt att du mår bra! Ju äldre man blir desto mer tacksam tror jag man blir över att hälsan är bra.
Nilla - Tack! Ha det bra själv!
Mini - Ha det gott själv, förstår att du längtar tillbaka till Samos!
Annika - jo, det är ju så, att man liksom tar ett halvår i taget. Hoppas det kan bli annorlunda sen när det gått längre tid. Trevlig helg till dej också!
Det var ett händelserikt halvår! Och jag förstår att tankarna på sjukdomen alltid finns i bakhuvudet. En av mina närmaste väninnor har genomgått samma trauma som du och jag har sett på nära håll vilken kamp det är på många plan. Vilket lyckosamtal du fick idag! Grattis!!! :-)
Så glad jag jag blir för din skull. Underbart helt enkelt.
Vad underbart!! jag kan förstå att detta är något som ligger som en oro i bakhuvudet när det närmar sig kontroll. Min fd pojkvän hade testikelcancer för många många år sedan och jag minns oron inför varje återbesök och kontroll efteråt.
Tack också för att vi fått se bilder från halvåret som gått hos dig! :-)
Kramar!
Vilken lättnad!
Mycket har du hunnit med! Trevlig helg!!
Hej heja heja, nu släpper jag tummarna ett tag. Det är så jobbigt att både vara enbent och hålla tummarna;-)
Lotta - tack! Ja, det kan vara lite svårt att förstå hur oroligt det är om man inte gått igenom det eller haft någon på nära håll.
Ingegerd - jag vet att du tänkt mycket på mej, tack för det!
Saltis - då förstår jag att du upplevt den här oron på nära håll!
HeLena - ganska bra egentligen att göra såna här tillbakablickar, för då ser man hur mycket man hunnit med!
Fritt ur hjärtat - haha, ja nu är det min tur att hålla tummarna för dej istället, att du snart ska kunna gå normalt!
Skicka en kommentar