Möten jag inte glömmer

Dagarna rusar på och plötsligt är det fredag och dags för tema i Show and tell. Idag vill Musikanta att vi ska berätta om "Ett möte jag aldrig glömmer". Efter lite grubbel hit och dit och lite letande i källarförrådet så handlar mitt inlägg inte om bara ETT möte utan fler.

För när man jobbar som journalist så möter man ju hela tiden intressanta människor. Människor som berättar och vänder ut och in på sej själva. I bästa fall blir intervjun till ett samtal där vi båda ger och tar. Och en del möten sitter kvar länge i minnet.

Vad jag gjorde i källarförrådet?? Jo, jag gick igenom mina gamla klippböcker med reportage jag gjort. För att hjälpa minnet på traven så att säga. Och här kommer några möten som jag inte glömt, från tiden jag jobbade på Kyrkans Tidning i Stockholm.

Vi kan börja med ett känt namn, nämligen filmregissören Vilgot Sjöman (han med Nyfiken Gul). Någon hade skrivit en insändare i tidningen och kritiserat Sjöman och jag skrev till honom och frågade om han ville svara. Sen glömde jag det hela och var hemma med sjukt barn. Då ringer telefonen och i luren hör jag "Hej, det är Vilgot Sjöman". Han var glad att vi hört av oss så han fick tillfälle att svara. Och då tog jag chansen och bad på stående fot, med barnen stojande omkring mej, om en intervju. Han gick med på det och ett par dar efteråt träffades vi på Konserthuscaféet i Stockholm och pratade om hans senaste film Fallgropen som handlade om religiös problematik och mystik. Så samtalet kretsade kring dessa frågor och Sjöman var ytterst vänlig och uppriktig när han berättade om sin egen mörka gudsbild och sitt religiösa arv.

En annan person jag minns är Bodil Jönsson, fysikern och författaren som också var en av "de lärde i Lund". Fast egentligen är det nog inte henne som person jag minns, utan mer sättet vi möttes på. Hon, som kommit ut med en omtalad bok om tid, var så uppbokad att intervjun fick ske i VIP-rummet på Bromma flygplats, mellan två flyg! Tala om att inte ha tid...Hon var korrekt och trevlig, men inte hann det blir nån vidare kontakt under såna förhållanden, jag kände mej urstressad.

En helt annan känsla av kontakt fick jag med författaren Margareta Strömstedt. Hon tog emot i sitt hem vid Tantolunden och hon satt uppkrupen i en härlig fåtölj i ett rum fyllt av böcker. Hon hade kommit ut med boken "Julstädningen och döden" som handlar om hennes frikyrkliga barndom i Småland, ett ämne jag kunde känna igen mej själv i. Så vi pratade och skrattade på småländska och hade en trevlig kväll.

När de första kvinnliga prästerna skulle vigas i Church of England, efter många protester, så fick jag åka till London och vara med i S:t Pauls Cathedral. Under flera veckor innan hade jag försökt att per telefon få tag på någon av de kvinnor som skulle prästvigas för att boka en intervju. Men kyrkoledningen hade förbjudit kvinnorna att tala med pressen i förväg, så det gick inte. När dagen var inne för prästvigningen gick jag till katedralen ett par timmar i förväg för att kolla in läget. För att fördriva tiden sätter jag mej på en pytteliten cafeteria i närheten. Och där, precis bredvid mej, sitter en kvinna som jag förstår av klädseln är en av de blivande prästerna. Även hon behövde stärka sej med en kopp kaffe. Jag börjar prata med henne och hon struntar i alla förbud och berättar med värme om hur spänd men samtidigt jätteglad hon är för att få vigas till präst. När allt var över och de nyvigda prästerna kom ut på kyrktrappan gratulerade jag henne med en kram.

Sen kan jag ju inte glömma mötet med författarinnan Britt G Hallkvist, som tog emot mej i hemmet en kort tid innan hon avled. Inte heller mötet med sjuksköterskan som var spindeln i nätet när det gällde organtranplantation på Huddinge, eller den unga kvinnan som var lantbrevbärare utanför Piteå och som jag åkte runt med i snön en tidig morgon, eller killen som hamnat på sned i livet men som nu fick en ny chans...

Oj då, det här kan visst bli hur långt som helst. Bäst att sluta här. Trevlig helg!Läs även andra bloggares åsikter om Vilgot Sjöman, Margareta Strömstedt, Bodil Jönsson, kvinnliga präster,