Sidor

söndag 18 mars 2012

Thessalonikis hamn och råmande kor


Thessaloniki är för mej en riktig filmstad (förutom mycket annat). I november varje år anordnas en stor filmfestival för spelfilm och i mars ordnas en festival för dokumentärfilm. Och då lever stan i en härlig filmisk atmosfär...

Tyvärr brukar jag inte kunna vara med så mycket som jag önskar på de här festivalerna. Men igår såg jag till att komma mej iväg i alla fall för att få se i alla fall EN av de fem-sex svenska dokumentärfilmer som visades under veckan. Och det var "Kokvinnorna" av Peter Gerdehag och Tell Aulin. Den visades visst i svensk tv i december.

Och i ett nafs var jag förflyttad till den svenska landsbygden. Tala om nostalgitrip. Kossor som råmar, fåglar som kvittrar under ljusa sommarmorgnar, röda hus med vita knutar...Filmen handlade om två systrar i 80-årsåldern och deras kor som de handmjölkar. Helt klart sevärd, om dock onödligt lång.

Men miljön utanför biosalongen gick inte heller av för hackor! Blev totalt bländad av den starka grekiska vårsolen när jag klev ut från biomörkret. Och sen strosade jag runt och njöt av hur fint det blivit på den uppfräschade hamnpiren där biosalongerna ligger. Det har gjorts en ny "gångväg" och träd har planterats.

Roliga bänkar har placerats ut lite här och där och folk satt och låg överallt.


Sen tog jag en kopp kaffe på Kitchen Bar - med en av de bästa vyerna av Thessaloniki åt ena hållet - och havet åt det andra.

Hann också med att träffa mellansonen och äta en bit mat tillsammans med honom. Alltid lika mysigt. Sen hem till Naousa igen - och direkt till ett evenemang som vår kör anordnade. Det betydde att denna långa och innehållsrika lördag avslutades på dansgolvet...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Det bästa med Grekland är havet (och solen mm. Härligt att våren kommit!
Kokvinnorna såg jag i TV, blev både rörd och deppig över de livsöden som utspelades.
h. Inga-Britt

eva i Aten sa...

Härligt Ingabritt! Önskar jag vore där! Så kul att kunna gå och se lite svenska filmer på filmfestival! Perfekt avkoppling sedan på den kafeterian...
Kram
♥♥♥

Anonym sa...

Visst var den lite sorglig filmen om kokvinnorna men jag tror de mådde bra i sin lilla värld.Hoppas du kan se filmen om hästmannen oxå,den är ju inspelad inte så långt från Nässjö.Vi har varit o hälsat på honom ett par gånger han är ju i samma ålder som oss,men lever 100 år bak i tiden.Idag har våren kommit till Nässjö,Runnerydsjön har gott upp,det känns skönt!Kram från Nässjö!

Grekland nu sa...

Inga-Britt - Havet, solen - men också bergen och naturen... Och även jag blev både rörd och lite bedrövad av filmen, historien var lite kluven.
eva - Det fanns flera svenska filmer, men jag kan ju inte åka stup i kvarten till Thessaloniki. Och den här cafeterian är perfekt så här års, innan solen blir för varm!
Nässjö - Ja, jag skulle gärna se Hästmannen också! Särskilt eftersom den handlar om min gamla hembygd. Menar du att det varit is på Runnerydssjön ända tills nu?

Anonym sa...

Ja såär det,många fiskare här i vintras,vi har promenerat mycke på isen fina vyer från Nässjö,vi ser kyrkan vattentornet samt järnvägen som lyser upp stan.Jag är lite klyven nu längtar till Grekland,samtidigt som jag längtar till våren här.Den 13 augusti far vi till Grekland 1 månad.

Musikanta sa...

Jag såg också kokvinnorna och tyckte INTE om den. Den yngre systern var ju mer eller mindre tvingad att hjälpa den äldre som envist höll fast vid sitt gamla liv.

Förstår inte hur någon frivilligt kan visa upp så mycket smuts och elände inför hela Sverige. Det var tydligen inte någon brist på pengar heller eftersom man byggde om lagården när det skulle komma inspektion.

Här var det snöstorm i morse - inte någon vår på gång än inte :-(.
Kram från Ingrid

Grekland nu sa...

Musikanta - Intressanat att höra vad du tyckte om filmen. Själv reagerade jag också på hur smutsigt hon levde och hur hon sov bland korna, men det var hennes val. Hon var ju som lyckligast bland sina djur. Den andra systern gnällde nog mest av gammal vana, tror inte hon egentligen tyckte det var så förfärligt att hjälpa till. Men självklart skulle det behövas även annan hjälp på gården, de började bli alldeles för gamla båda två. Jag tyckte annars att filmen var vackert inspelad och visade både det sköna och det realistiska i bondlivet och var samtidigt ett dokument över en tid som snart är borta.