Sidor

torsdag 5 april 2012

Ett land i chock

Mina inlägg från min resa till Aten är nästan helt kris-fria. De visar på vackra vyer och trevliga händelser. För så är det - också - i Aten. Kanske nån tänker att "ser hon inte krisens spår, är hon blind för misär, papperslösa invandrare, knarklangare och nedlagda butiker?"

Nej, jag är inte blind alls för det elände som finns i stan och i hela Grekland just nu. Men den senaste tiden har massmedia BARA rapporterat om det negativa, allt det positiva som lever vidare parallellt med krisen, glöms bort. Och därför vill jag i min blogg lyfta fram det som är bra, det som är positivt.

Men det pyr under ytan av förtvivlan och ilska, det behövs bara en gnista så får elden fyr igen. Och igår hände just det. En 77-årig pensionerad apotekare skjöt sej själv till döds på Syntagma, framför parlamentet, för "jag ser ingen annan lösning än detta värdiga slut på mitt liv, så att jag slipper se mig själv gräva runt i soptunnor för att överleva". Detta enligt ett efterlämnat brev där han lägger skulden på regeringen som sänkt hans pension till ett minumum. (En bild på den dimma vi hade i Naousa igår får symbolisera den dystra stämningen).

Så just nu befinner sej Grekland i en social och politisk chock. Folk samlades på Syntagma igår och la blommor på platsen. Och sen kom de vanliga bråkstakarna och det kastades sten och tårgas. (Bilden visar ett av de fina hus i Atens centrum som brändes ut vid förra upploppet och som man nu försöker renovera).

Antalet självmord i Grekland har fördubblats sedan krisen bröt ut. Och de flesta anses ha just med krisen att göra. Det som hände på Syntagma igår var bara ytterligare ett i raden, men kanske kan det få politikerna att vakna upp för hur folk har det?? Läs gärna DN som har en artikel om det som hände.

5 kommentarer:

Peter sa...

Läste i amerikanska medier i morse att det grekiska friidrottsförbundet beslutat att ställa in samtliga nationella tävlingar i år - vet inte om det är korrekt, låter ju drastiskt. Men i skenet av det tragiska som du beskriver så är det kanske inte helt otroligt. Krisen ger verkligen en mängd olika effekter. Har en grekisk kompis på besök här i kväll, får kolla med henne om läget...

Unknown sa...

Krisen skördar många offer. Det är tragiskt och finns inga ord.

Anonym sa...

Sorgligt det som sker, kan man verkligen sköta ett land genom att driva invånarna till den yttersta gränsen?
Säkert sant som någon skrev att bankerna är de enda som drar nytta av de enorma nödlånen, att befolkningen inte blir hjälpta av dem är då helt klart.
h. Inga-Britt

Grekland nu sa...

Peter - Du har helt rätt (jag hade inte hört talas om det själv, är väl inte tillräckligt sportintresserad...), man har bestämt sej för att ställa in tävlingar tills vidare. Anledningen är att man fått nedskärningar i det ekonomiska stödet på 4 miljoner euro de senaste 2-3 åren, att tränare inte fått lön sen i somras och att idrottsanläggningar inte underhålls. Bra att du håller mej underrättad!:=)
Christina - Ja, det är verkligen tragiskt att det ska gå så här långt.
Inga-Britt - Ibland undrar man om politikerna verkligen fattar hur hårt de här nedskärningarna slår. Kanske kan ett självmord precis utanför parlamentet få dem att inse hur desperata många människor är??

Äventyret framtiden sa...

Det har gått väldigt långt när en människa inte orkar leva längre. När stoltheten av att klara sig själv får sig så hårda törnar att man känner att man inte har mänskligt värde längre...
Det allra värsta är att jag tror att det inte har någon verkan...jag tror att de som borde reagera inte gör det utan att de bara suckar en stund, beklagar det skedda och så fortgår allting som tidigare.Jag är skeptisk till att politikerna ändrar sin ståndpunkt i fråga om nedskärningar...önskar innerligen att jag har fel.

Jag uppskattar din blogg för att du försöker lyfta fram det positiva Grekland, att inte låta det negativa betvinga det fina...men jag förstår att det måste kännas väldigt tufft och svårt när folk inte orkar leva längre på grund av den kris som är.

En god fortsättning önskas trots allt!
Karin