I vitsippsbacken

I tankarna befinner jag mej i en småländsk vitsippsbacke. Små vita sippor i tusental tittar upp genom den täta mattan av förmultnade löv. Den kuperade terrängen lyser alldeles vit som snö av de små tappra blommorna. Och jag känner den där sprittande svenska vårglädjen...

Men i verkligheten befinner jag mej i parken Agios Nikolaos utanför Naousa. Tusentals - eller snarare miljontals - små vita tusenskönor täcker hela marken som ett senkommet snötäcke. Kanske är det bara de urgamla platanerna som avslöjar att vi inte är i Småland och att det inte är vitsippor. Men glad blir jag förstås ändå av vårens skönhet.

Annars högtidlighålls idag minnet av Naousas egen holocaust. Stan brändes ner och hundratals personer dödades av ottomanerna söndagen efter påsk 1822, efter ett försök till uppror. Så idag har unga kvinnor dansat den stillsamma och sorgliga dansen vid minnesmonumentet. Alldeles intill det forsande vattenfall som de slängde sej i för att slippa hamna i harem. Bilden är från förra året (då det regnade), i år valde jag att gå en promenad i (vitsipps)backarna istället.