Sidor

lördag 30 juni 2012

Om min nya sommarvana

Nu har jag fått en ny vana. En alldeles egen sommarvana.

Jag sätter mej på balkongen vid 10-tiden på kvällen. Då är det så där svart och ljummet som det brukar vara  i Grekland. Jag lägger upp fötterna på en pall, ser till att ha en kall dricka i närheten, jag tänder min ljuslykta - och sen sätter jag på datorn och låter melodin "Sommar, sommar..." ljuda ut över mitt grekiska kvarter. På det sättet har jag nu lyssnat på de flesta sommarpratare hittills.

Gårdagens program med Iran-experten Trita Parsi var en sån där glad överraskning. Jag hade ingen aning om vem han var, men det blev en spännande resa från Iran, till Gottsunda och över till USA. Han berättade att han, trots att han bott i Sverige sen han var 4-5 år gammal, inte började känna sej som svensk förrän han flyttade till USA. Lyssna här och läs om Parsi här.

Och han pekade på en intressant skillnad mellan Sverige och USA: i Sverige vill man att invandrarna ska bli "svenskar" så fort som möjligt, medan man i USA tycker det är helt normalt med parallella identiteter och kulturer. Där kan man vara svenskamerikan eller grekamerikan i flera generationer. I Sverige verkar man vilja att invandraren ska glömma sitt ursprung så fort som möjligt för att vi alla ska bli ETT folk. Eller är det nån som hört talas om begrepp som greksvensk, iransvensk eller somaliesvensk?

Själv tycker jag det amerikanska sättet är bra, för efter 18 år i Grekland tycker jag att jag kan kalla mej för svenskgrekinna...

Ikväll blir det Sommar med musikern Yngwie Malmsteen, en av äldste sonens gitarrförebilder. Fast först ska jag gå ut på kafé med en väninna .




4 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

En mycket god vana har du lagt dig till med:). Tack för tipset om sommarpratarna. Skall lyssna jag också.
Ha det gott !

Peter sa...

Vad kul att du gillade Sommar-programmet!. Det var inspelat här i vårt hus i Distriktet och min fru var producent - jag ska omedelbart berätta för henne att du tyckte det var bra! Och visst är hans historia både fascinerande och tänkvärd?

Monica P sa...

Håller med dig om det där med identiteten: känner mig gekisk (utom när jag ska stava en del ord)efter alla år ihop med en grek och sammantaget åtskilliga år här...men varför skulle jag inte vara svensk samtidigt?
Det ena kan ju inte sudda ut det andra.
Här tillbringar jag gärna de varma kvällarna på verandan med en liten kelig katt i knäet.

Grekland nu sa...

Pettas - Ja visst är det en god vana! Och det är ju så smidigt nu för tiden när man dessutom kan lyssna när man vill, tack vare internet. Ha det bra!
Peter - Men oj då, var det inspelat hos er!! När jag lyssnat klart såg jag att din fru var producent, så jag förstod att hon varit inblandad på något sätt. Världen är liten... Och det var verkligen ett intressant program på många plan, dessutom pratade han så engagerat att man inte ville missa något.
Monica - Just det, så är det ju, man får parallella identiteter efter många år i ett annat land. Och bäst tror jag att man mår om man får bejaka båda dessa identiteter och kulturer. Att sitta på balkongen med en kelig katt är inte heller helt fel...