Sidor

tisdag 4 september 2012

En lustvandring


Jag fick en bok i min hand. En sån där gammal dammig bok med mjuka pärmar och sidor som nog har sprättats upp med kniv. "En skalds lustvandringar" heter den och är skriven av H.C. Andersen. Första upplagan kom ut redan 1842. Den upplaga jag fick kom ut 1960 och är redigerad av Göran Schildt.

Här kan man läsa om H.C. Andersens resor genom Europa i början av 1840-talet. Han åker via Tyskland till Italien, Grekland och Turkiet och upp igen via östra delen av Europa. Jag har bara läst de kapitel som handlar om Grekland och det är väldigt spännande att få en ögonskildring av hur det såg ut i Aten på den tiden! Här kommer några små avsnitt. Det första handlar om Andersens besök på Akropolis:
"Jag gick genom Propyléerna och stod nu på en plats som var så förstörd, så fördärvad, att jag aldrig har sett maken. Det var som om ett jordskalv hade skakat de gigantiska kolonnerna. Här fanns egentligen inte längre väg eller stig....... Här låg rostiga söndersprängda bomber från venetianarnas tid. Några hästar gick på bete häruppe och som i en grusgrop till vänster stod Erechtheion med sina karyatider..... Skelettet av en åsna låg framför de utgrävda marmortrappstegen. Litet till höger ligger Parthenon, praktruinen på Akropolis som ännu genom sin storlek, sin stil och sina reliefer slår åskådarna med häpnad. Det är templet framför alla tempel, men varje pelare är barbariskt sönderskjuten. Och ändå är det förunderligt hur mycket som ännu finns kvar. ...Under mitt uppehåll i Aten, i solsken och regn, besökte jag dagligen Akropolis." (Teckningen är lånad från internet och visar hur Aten med Akropolisklippan såg ut 1810, enligt Lord Byron). 
Och man förstår att stan på den tiden nästan var som en by (även om Vindarnas torn på bilden förstås såg likadant ut då som nu):
"Runt omkring Aten utbreder sig flera stora åkrar, men ingen inhägnad värnar dem mot gående och ridande, var och en fortsätter till fots och till häst sin kurs dit han skall tvärs över säden. Av körvägar finns det egentligen bara en som är bra här, nämligen den mellan Aten och Pireus. De andra, den till Tebe och den över Elevsis till Korint är ännu långt ifrån fullbordade."

Han skriver också om hur det var när det nya självständiga Greklands förste kung, Otto I, kom till Aten 1832. "Nerifrån olivskogan på vägen från Elevsis såg kung Otto för första gången Akropolis och sin huvudstad Aten, som så var så gott som en grushög med några dåliga lerhyddor och en och annan korsvirkesbyggnad".
 Runt omkring Lykabettos är det nu ett gytter av hus, men 1840 beskrev Andersen det så här:
"I vackert väder gjorde vi en utflykt till marmorbrotten i Pentelikon. Från den öde heden vid foten av Lykabettos och ut till bergen är slätten här en blommande vildmark."

Så här ser Lykabettoskullen ut nuförtiden. Bilden tog jag vid ett besök i Aten för ett par år sen.

Hans kommentarer om grekerna är minst sagt frispråkiga. När han varit på landets frihetsfest skriver han att "Av kvinnor såg man däremot inte många och de vi såg var fula...".

4 kommentarer:

Musikanta sa...

Intressant! Skönt att grekerna tog sitt förnuft till fånga och började restaurera Akropolis med alla templen. Rom var ju också förfallet under 1800-talet! Det måste ha tagit väldigt lång tid för Linné att göra resor på den tiden i Europa när det enda fortskaffningsmedlet var häst och vagn...
Kram!

Anonym sa...

Visst är det kul att läsa äldre reseberättelser! Jag har inte läst Andersens bok, däremot Fredrika Bremers skildringar av Athen (borde väl vara något yngre än Andersens) och det är så spännande att ta del av äldre intryck (som inte är Pausanias-gamla och svårlästa). Jag läste att din ena son har stuckit till Sverige, hoppas verkligen att det går bra för honom (har själv Grekiska vänner som söker sig utomlands). Om man har akademisk utbildning och talar hyfsad svenska så kan man alltid jobba som timvikarie i skolor. Det är inget lyxjobb (har gjort det själv) men bättre än mycket annat. Min familj är också utspridd över halva Europa så jag kan "fågelvisan" ypperligt vid det här laget. Man får vara glad att det åtminstone är lättare att resa nu än på 1800-talet! Skön kväll önskas, mvh M

Grekland nu sa...

Musikanta - Ja, det är svårt att tänka sej att det verkligen var så övergivet och förfallet. Men som sagt, tur att de tog hand om det. Och säkert tog det lång till att resa för Andersen (och Linné också för den delen!), jag tycker han avverkade imponerande många sträckor.
M - Har hört mycket om Fredrika Bremers skildring men har inte läst den. Ang min son så söker han nu jobb i Stockholm, här finns ingen möjlighet att försörja sej. Han har mest pluggat musik men har ingen akademisk examen, däremot talar han perfekt svenska. Nu söker han jobb helt förutsättningslöst, får se vad som händer. Och precis som du säger, nuförtiden är det så lätt att resa och att hålla kontakten så det känns lättare när familjen är spridd. Ha det gott!

Tina sa...

Va!? Grekinnor som är så vackra!