Sidor

söndag 6 januari 2013

Iskalla vatten välsignas

I råkall iskyla välsignades alla vatten i Grekland idag. Hav, sjöar, floder, fontäner och minsta lilla pöl. Trettondagen firas till minne av Jesu dop i Jordanfloden och överallt har hurtfriska barn och vuxna hoppat i de kalla vattnen för att få tag på korset.
                                   
 Ni som är trogna läsare har varit med förr på det här, för jag brukar alltid ha bilder från Naousas torg och dess fontän. Så även idag, alltså, trots att jag höll på att förfrysa fötterna.
Filharmoniska orkestern spelade, prästen mässade och folk trängdes för att se vem som skulle hoppa i.
Här slänger prästen iväg korset som är fastbundet i ett band.
Och här slänger sej två personer i fontänen, en vuxen man och en liten pojke.
Efter en liten kamp blir det den vuxne badaren som först får tag på korset och kysser det.

Men han låter även den lilla tappre killen få kyssa korset. Sen lämnar han tillbaka det till prästen. Nu är hans lycka gjord för resten av året.
När allting är över doppar man fingrarna i vattnet för att få del av välsignelsen. 

Själv gick jag hem till svärmor (som har namnsdag idag) och drack kaffe och tinade upp mina förfrusna tår. Och snart säger jag hej då till mina kära barn som flyger norrut, österut och söderut...        
                                     


2 kommentarer:

Anonym sa...

Råkallt både här och där idag, alltså! Och nu börjar den långa, gråa resan fram mot påsken, då kanske det är litet ljummare där nere hos er.
h. Inga-Britt

Monica P sa...

Hos oss är det en jätteviktig dag, Kalymnos var och är helt beroende av havet - tvättsvamp, fisk, sjöfart,så det är mycket populärt att dyka efter korset på flera ställen på ön. Lata jag höll mig hemma för det var kallt och duggregn, men grannfrun hade med sig en flaska välsignat vatten...som herden Petros fick hälften av och gick upp på berget för att stänka på sina dräktiga tackor. Man kan som sekulariserad nordbo knappast föreställa sig hur djupt den ortodoxa kyrkan är integrerad i folklagren. Ibland blir jag avundsjuk, för det verkar så tryggt- och praktiskt- att lita totalt på högre makter- och inte verkar det vara så mycket prat om synd heller. Just allt prat om synd fick mig att ta avstånd från hembygdens frireligiösa människor. Men de ortodoxa betonar andra saker.