Lamm, getter och klosterliv

För att fortsätta min Kreta-rapportering, så tar vi oss nu ännu högre upp på berget Psiloritis. Målet är en taverna - och ett klosterbesök. Kroppslig och andlig föda således.

På ganska smala vägar kommer vi fram till byn Doxaro (Δοξαρό) och där svänger vi av upp till vänster. Här finns knappt någon bebyggelse alls, mest bara sten, får och getter. Det kryllar av små nyfödda getter, men de är inte lätta att få med på bild, de försvinner snabbt när bilen kommer...

Och plötsligt, mitt ute i ödemarken så ligger tavernan där. Ett stort nybygge i sten, som minsann kallar sej för "Vossakos slott" (Το κάστρο του Βωσάκου). Det är pappan till en av svärsonens elever från Zoniana som är ägare och vi blir mottagna med öppna armar av hela familjen.

Här ska man äta lamm från familjens egna djur, så det får bli så trots att jag inte är nån vidare köttätare längre. Vi beställer lite lagom mycket - men sen kommer den ena tallriken efter den andra som "huset" bjuder på, plus tre flaskor med raki...Vi äter och dricker så mycket vi klarar av, men jag känner mej fortfarande mätt bara jag tänker på det. Men gästfriheten värmer förstås. På bilden visar ägaren den speciella ställning som köttet grillas på.

Med magen i fyra hörn åker vi sen några kilomter längre uppåt de karga bergen - och där ligger Vosakos kloster. Som en oas i öknen möter oss klostret som ligger inbäddat i träd, blommor, örter. Fåglarna sjunger som tokiga och solen värmer. Klostret har en historia sen 1000-talet men har förstörts ett par gånger under årens lopp. Nu har det börjat få nytt liv igen. Efter en stunds vila där tar vi oss sen tillbaka till Rethymnon igen, minst sagt mätta och belåtna.