Barndomsminnen på strå

Små små röda bär, lätt gömda under buskaget. Det är knappt dom syns. Men doften!! Den söta doften avslöjar att här finns det smultron. Mogna söta saftiga smultron.

 Tala om att hjärnan får sej en kick. Bums är jag tillbaka i barndomen. Minns hur jag plockade och satte på strå, minns hur gott det smakade med mjölk i tallrik...

Minns också hur förfärligt ledsen jag blev en gång när jag och mina föräldrar kom hem från en skogstur. Jag var väl fem år ungefär och visade stolt upp mitt strå för en kompis på gården. Men istället för att se glad ut slet hon på ett ögonblick sönder mitt strå och mina fina smultron blev en kladdig sörja på marken...

Inte förstod jag då att hon aldrig varit på skogsutflykt med sina föräldrar och plockat smultron och att det inte var så konstigt att hennes spontana reaktion blev avundsjuka. Mamma försökte rädda situationen och tillsammans gjorde vi ett nytt strå hemma vid köksbordet. Men fortfarande väcker den ljuvliga doften och smaken av smultron på nytt upp femåringens oändliga besvikelse...

Och vid utflykten idag till Grammeni uppe i bergen fick jag också ihop en riktig midsommarbukett. Bättre sent än aldrig.

Det har varit en relativt kylig dag och i morse kl 6 var det bara 16 grader ute. Och på himlen lyste en vit månhalva. Detta enligt makens rapport. Själv föredrar jag att sova så dags...