Var på ett seminarium i Thessaloniki häromdan, på sjukhuset Theagenio. Massor av kvinnor satt i publiken, massor av vackra, härliga och livsglada kvinnor. Med eller utan hår. För de flesta hade bröstcancer, i många fall med metastaser. Ämnet för seminariet var "Utveckling och framtidsutsikter när det gäller behandlingen av bröstcancermetastaser".
Ett tungt ämne, visst, men viktigt. Och faktiskt med flera hoppingivande inslag. Det kommer hela tiden nya mediciner och behandlingar och man kallar numera spridd cancer för "kronisk". Man blir inte av med den, men i många fall kan man hålla den stången och leva länge med den.
Organisatör var bröstcancerföreningen Alma Zois, där jag är medlem, i samarbete med sjukhuset. Alma Zois är en otroligt flitig och seriöst arbetande förening, som ger stort stöd till många kvinnor. I nästa nummer av svenska tidskriften BROfästet, som kommer ut nästa vecka, har jag en intervju med ordföranden Eleni Deliopoulou som berättar om föreningens arbete och hur det går för cancervården i krisens Grekland.
Ett tavernabesök i den ljumma kvällen, med levande musik och tillsammans med en svensk väninna, blev en perfekt avslutning på dagen. Morgonen efter var luften klar och duvor och hundar hade möte på Plateia Aristotelous, precis som vanligt.
Ett tungt ämne, visst, men viktigt. Och faktiskt med flera hoppingivande inslag. Det kommer hela tiden nya mediciner och behandlingar och man kallar numera spridd cancer för "kronisk". Man blir inte av med den, men i många fall kan man hålla den stången och leva länge med den.
 |
| Föreningens informationsmaterial |
5 kommentarer:
Du beskriver det väldigt bra, det där med att allt är precis som vanligt, att hundarna träffas....
den meningen säger allt om allt du skrev innan
Positivt är att det går framåt hela tiden när det gäller cancervården
Det ger inslag av hopp
kram
Karin
Verkligen fint att man gör sitt bästa även i dessa tider! Önskar ett långt liv åt alla cancerpatienter, vi har ju sett att numera finns det mycket bättre behandlingsmetoder.
Hoppas ni får en varm och fin höst där hos er. Själv siktar jag med familjen på en vecka i Kato Stalos i början av oktober, och vi hoppas givetvis att värmen stannar kvar tills dess!
h. Inga-Britt
Hur stark kan man vara när det drabbar en själv...vi har mist en närstående och det går inte en dag utan att vi saknar honom. Heder åt dem som forskar och finner flera behandlingsmetoder. Heder också åt närstående som ofta har det lika svårt som den som är sjuk, med ängslan oh ovisshet.
Du skriver att det är ett tungt ämne, visst, men viktigt. Ja, det är MYCKET viktigt för oss kvinnor och det finns hopp. Har ju själv en svärdotter som fick bröstcancer i 35 års ålder. Efter diverse terapier blev hon bättre, men efter 3 år kom den tillbaka igen och det högra bröstet blev bortopererat. Men hon har kämpat och har inte tappat sitt humör, får uppleva många små positiva händelser i det dagliga livet. Det är skönt för oss alla att hon finns.
Pettas - ja, man får ta fasta på det positiva!
Inga-Britt - jo, det görs mycket även i dessa tider, mer än man kanske kan tro. Trots allt fungerar cancervården bra i Grekland. Ha det så jättebra i Kato Stalos, där hälsade vi på en kusin i somras när vi var på Kreta.
Monica - det är inte lätt att var stark hela tiden, varken som drabbad eller anhörig, det vet jag alltför väl. Men man blir glad på de träffar som föreningen ordnar för det sprudlar av energi och livsglädje! Kanske för att livet inte är självklart längre...
Ingrid - Svårt att få,bröstcancer i så unga år! Men det är skönt att hon fortsätter att kämpa och att kunna njuta av de små tingen, önskar henne allt gott!
Skicka en kommentar