Sidor

tisdag 12 november 2013

Besök i en annan värld

Spöregn och dimma. Jodå, nog har hösten kommit nu. Helt normalt. Och jag som kände för att bada i Chania i söndags! Men det var då det.



Har några bilder till som jag skulle vilja visa från Kreta. Från byn Livadia, långt uppe i bergen. En timmes resa från Rethymnon på slingriga vägar. Där firade man förra onsdagen minnet av upproret mot turkarna 1866. En av byns invånare hörde till "hjältarna" i denna kamp och det firar man varje år med minnesgudstjänst, parad och kransnedläggning. Varför vi var där? Jo, för att svärsonen jobbar på högstadiet i närheten och han skulle hålla ordning på sina elever i paraden.
Att komma dit upp är som att förflyttas till en annan värld. En värld med egna lagar. Här bryr man sej inte om vad som händer i övriga landet. Här hållar man hårt på sitt eget. De flesta ungdomar stannar kvar och fortsätter familjens arbete med olivträd och fårskötsel. De gifter sej i mycket ung ålder och skaffar stora barnkullar. Svärsonen berättar om 15-åringar som kör bil och som tar med sej knivar och andra vapen till skolan.
När paraden var över bjöd ättlingarna till "hjälten" på mat. HELA byn var bjuden. Flera hundra personer slog sej ner vid borden. Överallt svartklädda män med stora mustascher. Själva hörde vi till hedersgästerna -för byns lärare har man respekt för!


Stora lass med ris, potatis och grillat lamm. Byns egna djur, förstås. Det fanns knappt några bestick, så det var händerna som gällde. För de här männen var det helt naturligt, men själv kände jag mej som en grottmänniska där jag satt och slet i mitt köttstycke och slickade fingrarna...

Men sen kunde jag inte hålla mej längre, utan var tvungen att ställa frågan till en av de ansvariga: Var är byns alla kvinnor?? Jo, deras skyldighet är att laga all maten, en skyldighet som de är stolta över, fick jag veta! Hade gärna frågat några kvinnor om detta, men de hade redan gått hem när jag kikade in i köket. Det får bli nästa gång...

9 kommentarer:

Monica Pizanias sa...

Vilken upplevelse!
Jag skulle gärna besöka Kreta och inte turisternas Kreta, då, kanske hellre såna här ställen. Min vän herden Petros gjorde lumpen på Kreta, det är förstås trettio år sen nu. Han blev översvallande bemött på sina lediga dagar då han åkte och såg hur man skötte djuren där. Men också varnad; titta inte ens på våra döttrar!

Steve sa...

Ja, nog är det en annan värld alltid. Charmigt, men oxå lite oroväckande.

Grekland nu sa...

Monica - Ja visst är det en intressant upplevelse! Här skulle jag vilja göra en sociologisk undersökning...De är översvallande gästfria, men det hörs ofta talas om vendettor och släktfejder. Dessutom odlas det ju en hel del olagliga gröna växter där, ja du fattar, men inte ens polisen vågar riktigt ta tag i det hela.
Steve - Exakt, både charmigt och trevligt - och lite småkusligt med alla vapen...

Anonym sa...

Har hört berättas om dessa bergsbyar tidigare, men i sanningens namn trodde jag att förändringens vindar nått dem vid det här laget! Otroligt att de lever kvar som förut! En positiv sak är antagligen att de inte märker av kris och kaos, lever i sin egen värld. Kanske kvinnorna är glada att få gå hem och slippa se alla mustascher en stund? Nej, svårt att tänka sig in i den situationen. Men du måtte ha haft en intressant dag!
h. Inga-Britt

Anonym sa...

Visst är det facinerande att på
"så nära håll" från den kanske lite mer civiliserade delen av ön så sitter traditioner så starkt så starkt kvar. Skrämmande ja, de tar lagen i egna händer ja, poliser törs inte gripa in osv.... Det är först när man upplever dessa människor och byar, deras traditioner osv man kan reflektera över att Grekland är ett land som det kommer ta många år och framförallt generationer att ändra på och få dem att förstå kaosen och krisen som råder. hls Camilla / boende i Rethymnon.

josmammaliv sa...

Det är urKreta, det där ja. Delar av den kulturen finns kvar på hela resten av ön - utom möjligen i städerna, men den är uppmixad med annat på ett trevligt vis. Kraften i människorna på sådana ställen vibrerar i luften - det är verkligen speciellt. Jag minns en gång när jag besökte Anogia, en annan bergsby på Kreta. Jag och min man var ute och gick genom byn på kvällen, med vår ettåriga dotter i vagn. Vägarna var tomma med mängder av olika kafenia var öppna och där satt männen i sina svarta kläder och stora mustascher - inte en kvinna så långt ögat nådde. I den byn hade det aldrig begärts skilsmässa. Någonsin. Man älskar traditionerna, det är därför det inte görs mycket för att "hänga med". Mycket stolt folk.

Grekland nu sa...

Inga-Britt-haha, ja du kanske har rätt i att kvinnorna tycker det är skönt att slippa alla "mustascher" en stund. .. Och jag tror som du att de nog inte märker så mycket av krisen där uppe.
Camilla - Deras traditioner är verkligen starka, och varför skulle de ändra på dem egentligen? Samtidigt vill man ju att "olagligheten" skulle försvinna. En person från Zoniana sa till mej att polisen har rensat upp en hel del i byn, så det är inte lika "vilt" längre. Man kan ju hoppas att det stämmer.
Josmammaliv - precis, urKreta var namnet! Jag har också varit i Anogia och suttit med gubbarna på torget och pratat. Vad jag förstår så samlas kvinnorna hemma hos varann på förmiddag och eftermiddag, så tillvaron är ganska uppdelad. Samtidigt håller man ju hårt på familjen, som du nämner. För mej får de gärna fortsätta att leva på sitt sätt, bara de håller sej inom lagens ram...

Birgitta Ryås sa...

Oj, vilken intressant resa ni har gjort! Förstår att du har mycket intryck med dig hem!

Grekland nu sa...

Birgitta - Ja, det är härligt med många nya intryck! Det finns alltid något nytt att upptäcka och se när man reser till en plats.