Idag på morgonen var det folkvandring till kyrkogården, eftersom det är ψυχοσαββατο, dvs "alla själars lördag". En motsvarighet till alla helgons dag i Sverige kan man väl säga. Ortodoxa kyrkan har två såna dar under året. Folk kom i stora skaror, hade med sej kartonger med kakor och pajer och bjöd alla man mötte. Stans präster var också på plats och höll korta minnesmässor vid nästan varje grav.
Vi var också där och kände hur ofattbart det är att det redan gått tre och ett halvt år sen svägerskan, mitt dagliga sällskap, hastigt gick bort. Men oljelampan vid graven brinner dag och natt och minnena lever kvar.
2 kommentarer:
Ja, tiden går fort, känns som om den accelerar, faktiskt. Förstår att din svägerska lämnade ett stort tomrum efter sig.
h. Inga-Britt
Inga-Britt - Ja, tomrummet är stort. Och precis som du säger, tiden den bara rusar iväg!
Skicka en kommentar