En emigrants historia

Ibland när jag hör rasistiska uttalanden i Grekland om invandrare, så tänker jag att det är konstigt hur kort minnet är. För hur många greker var inte själva invandrare i Tyskland och Sverige under 60-och 70-talen, där de slet hund och fick utstå både det ena och det andra? Såna erfarenheter borde ge förståelse för andra i samma situation, tycker jag.

Samma sak gäller i Sverige. Även där har ju människor på grund av fattigdom varit tvungna att lämna landet och emigrera. Men det verkar vi ha helt glömt bort nu, eftersom det gått flera generationer sen ca en miljon fattiga svenskar emigrerade till USA och fick starta från noll.

EN av dem som tog båten från Göteborg år 1881 mot landet i väst var Fredrik Larsson, född 1857 (barnbarn till Fredrik Fredriksson, född 1809, se bilden). Han var min farfars kusin och kom från Lungsund i Värmland. Och eftersom min pappa var en hängiven släktforskare har jag en hel bok som berättar om vad som hände med Fredrik och alla andra i släkten.

Torparsonen Fredrik Larssons första jobb blev som rallare i Kanada, vid bygget av Canadian Pacific Railway. Så småningom hamnade han i Duluth, Minnesota och där lärde han känna Regina Pettersson från Småland. De gifte sej och fick tolv barn. När de fick chansen att köpa land i Wisconsin, vid den stora sjön Lake Superior slog de till. Bilden visar familjen (de två minsta barnen är inte födda än) och deras hus i Port Wing 1910.

Detta var orörd vildmark så livet var hårt för nybyggarna. Det fanns fortfarande indianer i skogarna, men relationerna var goda, och den svenska familjen fick goda råd om hur man kunde ta till vara råddjursskinn och göra mockasiner och kläder - för vintrarna var kalla och långa.

Eftersom det var mest svenskar som bodde i Port Wing bestämde man sej 1895 för att starta en svensk luthersk församling och Fredrik Larsson var under många år en av ledarna i kyrkan. Kyrkan finns fortfarande kvar.

 1980 åkte jag med mina föräldrar på en fem veckor lång resa i släktens spår "over there" och då var vi bl a i Port Wing i Wisconsin, som fortfarande inte har mer än några hundra bofasta. Det ligger vackert vid Lake Superior och vi lärde känna flera av ättlingarna, däribland Fredrik Larssons yngste son Thurston, och hans dotter Mary. De kom också till oss i Sverige, där bilden är tagen.

Nu är både min pappa och hans syssling Thurston borta. Kvar i livet är Mary och jag och - tack vare bloggen! - har vi nu återfått kontakten. På släktens mark, Larsson Creek Farm, har Mary öppnat ett bed&breakfast. Hon håller också på att översätta de sidor i pappas släktforskning som handlar om hennes släkt, för att ge till Port Wings lilla museum. Gissa om min pappa skulle varit glad över detta! Mary har också startat en blogg där hon berättar om sin släkt och sin bygd, den går att läsa här.

Människor har genom historien alltid flyttat och rört på sej över gränser, börjat om på nytt och ibland återvänt. Det kan vara bra att komma ihåg när de nationalistiska tongångarna blir för styva och höga...