Kan man springa på vatten? Nä, det kan man förstås inte, det är ett hopplöst företag. Och lika hopplöst är det, enligt en afghansk man, att som flykting komma ut ur Grekland utan pengar, men också att stanna, hitta en plats och överleva.
Om denna omöjlighet handlar en bok som kom ut i våras och den heter just "Springa på vatten. Transit Grekland. Om flyktingar och immigranter i EU:s utkant" (Carlsson). Författare är etnologen Annette Rosengren. Jag har recenserat boken för en tidning och jag har en del invändningar mot den. Delvis på grund av vissa felaktigheter (eller möjligen slarv), men också för att den bitvis är lite rörig.
Men bortsett från det så är det en bok som bör läsas om man har det minsta intresse för immigrations-och flyktingfrågor. Som helhet är den ett mycket viktigt tidsdokument eftersom den beskriver den tragiska situationen för de tusentals flyktingar som kommer till Europa i små båtar över haven eller vandrande över bergen - och som sen blir fast i Grekland. Utan papper och pengar är det omöjligt att komma vidare och det går inte heller att skaffa sej en dräglig tillvaro.
Bokens styrka är att författaren försökt komma nära flyktingarnas vardag i Aten. Dessutom ger boken namn och ansikte på några personer i den stora anonyma massan av flyktingar på Atens gator. Och som Rosengren skriver, ett sådant möte ansikte mot ansikte förpliktigar till ansvar.
Grekland dignar under den stora flyktingbördan, särskilt nu när landet är i kris och asylprocessen har i stort sett kollapsat . Att det här är en fråga som hela EU bör tar ansvar för är självklart (EU antog ett nytt asylpaket 2013), men i praktiken fungerar det knappast så. Istället måste humanitära och religiösa frivilligorganisationer träda in och erbjuda mat och kläder och enstaka sängplatser och utan denna hjälp skulle Aten troligen haft en svältkatastrof.
En av de organisationer som nämns i boken är Samaria, som jag gjorde ett reportage om tidigare i våras.
Där jobbar finlandssvenska Nanna Rosengård som missionär, utsänd från Finlands svenska Metodistkyrka. En av hennes arbetsuppgifter är att undervisa afghanska flyktingar i engelska eftersom de flesta trots allt hoppas på att någon dag kunna resa vidare ut i Europa. Och ett europeiskt språk är då en viktig inträdesbiljett.
Grekland dignar under den stora flyktingbördan, särskilt nu när landet är i kris och asylprocessen har i stort sett kollapsat . Att det här är en fråga som hela EU bör tar ansvar för är självklart (EU antog ett nytt asylpaket 2013), men i praktiken fungerar det knappast så. Istället måste humanitära och religiösa frivilligorganisationer träda in och erbjuda mat och kläder och enstaka sängplatser och utan denna hjälp skulle Aten troligen haft en svältkatastrof.
Där jobbar finlandssvenska Nanna Rosengård som missionär, utsänd från Finlands svenska Metodistkyrka. En av hennes arbetsuppgifter är att undervisa afghanska flyktingar i engelska eftersom de flesta trots allt hoppas på att någon dag kunna resa vidare ut i Europa. Och ett europeiskt språk är då en viktig inträdesbiljett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar