Sidor

måndag 14 juli 2014

Den stora flytten...

Kan inte fatta det, men de här dagarna är det precis 20 år sen vi flyttade från Sverige till Grekland. 20 år sen som vi gjorde DEN STORA FLYTTEN: monterade isär våra möbler, packade kläder, leksaker, böcker - och pianot - och skickade allt med en stor flyttbil.

Sen satte vi de tre barnen på flyget (mitt livs värsta timmar innan de var framme välbehållna!) medan vi själva tog den fullastade Volvon och körde ner genom Europa.
 Hur orkade vi?? Så kan jag tänka nu, men då var vi 20 år yngre, 20 år piggare. Det var ett stort beslut: att säga upp sej från bra och välbetalda jobb, att byta från storstad till småstad, att ta barnen från kompisar, dagis och skolor, att lämna åldriga föräldrar, men vi hade tänkt igenom det noga. Maken hade ett jobb som väntade, medan jag själv, efter 20 år på svenska tidningar, med långa resor till och från jobbet, nu skulle kunna frilansa och vara hemma lite mer med barnen.

Med denna radikala förändring i vårt liv slapp vi dessutom att drabbas av den omtalade 40-årskrisen, för vi hade fullt upp med allt nytt i den grekiska tillvaron...
Jag får ofta frågan, särskilt nu under krisen, om vi ångrat att vi flyttade. Men om man gör upp en lista med plus och minus så väger fortfarande plussidan tyngst, med mer tid för familjen, mindre stress, rikare socialt liv, bättre klimat, friare arbetstider (och godare mat...).  På minussidan står framför allt sämre ekonomisk standard och brist på jobb för de unga. Och en galen trafiksituation.
Men ingenstans kan man få allt. Varje plats och varje land har sina för-och nackdelar och det gäller att plocka godbitarna. Nu är vi rotade här och för egen del har jag bott längre i Naousa än i min hemstad Nässjö. Och vi har ju inte flyttat till världens ände - Sverige ligger bara tre timmar bort!

8 kommentarer:

Ingalill sa...

Det tycker jag var ett modigt beslut, men tiderna var ju bättre då i Grekland än nu i alla fall vad man vet, folk kanske hade det lika knapert då, jag vet inte. Snart har min man varit här i 50 år och störta delen av hans vuxna liv har ju varit här och han skulle nog ha VÄLDIGT svårt att anpassa sig där nere igen. Semester är okey, men nu har han vant sig vid ordning och reda och lätt att ordna saker med myndigheter osv, det räcker med dom papper som ev ska ordnas med på sommaren och då går pulsen upp högvarv ibland. Men som sagt man kan inte få allt och varje land har ju sina fördelar och du nämner
Greklands i ditt inlägg. Ha ett fortsatt bra liv i det härliga Grekland, vi åker om 1 vecka och ska njuta.

Anonym sa...

Vilken tur att ni inte dröjde så länge som vi med att byta liv! Flytten INOM Sverige för 6 veckor sedan var nästan mer än min 60-åriga kropp klarade. Mentalt. Att växla ner är inte så lätt som många tror. Att göra sig av med hälften av sitt bohag och affektionssaker är rätt stressande, även om det också är befriande. Men i valfrihetens Sverige är det ju så viktigt att välja, och välja bort, RÄTT saker.
Men till småstad skulle vi ha flyttat redan för 15 år sedan, den saken är klar nu efter några veckor i just en småstad. Gud så skönt.
Signaturen
Hatar cyklist- och bilkaoset som blivit runt Tegelbacken i Stockholm på väg till jobbet

Anonym sa...

Vi har gjort den resan två gånger...färst 1967 med baby och så mycket bagage som får plats i en VW-bagge. Åter norrut eftet 2 1/2 år med lite mer att kånka på...sen åter hit 2003 med ungefär ett sånt flyttlass som du beskriver, och nu blir vi kvar. Grekland har en del jobbiga sidor men det mesta är bra här.
Monica P

Markus sa...

Beundransvärt att ni tog steget!

Ingrid sa...

Allt som du beskriver känner jag igen. 1967 flyttade jag första gången till Grekland, ung och förälskad, med bara ett par möbler och kläder. Min dåvarande man studerade medicin i Saloniki. Sen bodde vi 6 månader i Orestiada när han var inne i lumpen och sen tillbaka till Saloniki. Efter militärtjänstgöringen bodde vi 2,5år i Metaxa, en liten by söder om Kozani, där han arbetade på byns läkarmottagning, Svinkallt på vintern, med utedass och fick hämta vatten utifrån i stora kannor. Dessutom en liten baby i familjen och inga blöjor på den tiden. Det du, det var ett äventyr. 1974 flyttade vi sen till Tyskland. Och då blev det lite bekvämare med livet. Efter skilsmässan bodde jag sen i Tyskland fram till februari 2006. Därefter tog jag beslutet än en gång att flytta till Grekland. Är nu pensionär och tar hand om barnbarnen så svärdottern kan jobba. För min del tycker jag att den största nackdelen är den sociala säkerheten. Man tänker nog mer på det när man blir äldre.

Grekland nu sa...

Ingalill- Oj då, 50 år i Sverige, ja då skulle det nog vara svårt att återvända. Men det är tur att Grekland finns kvar för er att njuta av på semesern!
Anonym - Ja, att flytta kräver mycket ork, även inom landet, hjälp vad mycket prylar man samlar på sej. Och visst har småstaden många fördelar, men det kunde jag inte se när jag var i 20-årsåldern, då ville jag bara till storstan!!
Monica - Jaha, så ni har flyttat två gånger! Skönt att ni trivs nu och har bestämt er för var ni vill vara.
Markus - Det krävdes ganska många diskussioner om fördelar och nackdelar och det är ju alltid en risk, men jag är glad att vi tog steget.
Ingrid - Så annorlunda det måste ha varit i Grekland när du flyttade hit på 60-talet! Och utan vatten och toalett med en liten baby, det låter verkligen tufft. Skönt att du kan vara i närheten av dina barn och barnbarn nu i alla fall, det är ju en säkerhet det också!

Marcus sa...

Har en liten fråga till dig. Jag heter bland annat Bozakis i efternamn men hur blir det med min dotter om det skall vara efter alla konsters regler?

Skall hon heta Bozakis och ändra det när hon gifter sig eller ändras det direkt som tjej när hon föds?

Hur blir då ändringen? Blir det Bozaki eller Bozakou?

Grekland nu sa...

Marcus- ursäkta att svaret dröjt så länge! Enligt maken så blir den feminina formen troligen Bozaki. Om ni vill att hon ska heta det i Sverige så måste man ju anmäla det, men om hon blir inskriven i Grekland så blir det automatiskt den feminina formen. Kvinnor som gifter sej i Grekland behåller sina efternamn, de tar inte sin makes efternamn.