Sidor

Visar inlägg med etikett Thessaloniki. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Thessaloniki. Visa alla inlägg

torsdag 4 september 2014

Palermo ligger i... Thessaloniki

Det blev en tur till favoritstorstaden i min närhet idag, Till Thessaloniki, med andra ord. Solen sken, det var 26 sköna grader och det kryllade av folk överallt. Ösregnet kom inte förrän exakt i den stund då bussen körde in i Naousa igen på eftermiddan, suck...
 Men då hade jag redan druckit kaffe med en väninna, ätit lunch tillsammans med några föreningsmedlemmar och fått en välbehövlig shiatsumassage på spända muskelknutor. OCH upptäckt ett nytt café, som heter Palermo. Hade aldrig hittat dit om inte någon visat vägen, för det finns knappt någon skylt alls på gatan.



Det ligger på första våningen på Aristotelous nr 8. Och redan i trappan upp blir man storögd - av dörrarna och taket.
Inne i caféet har ägaren samlat en massa gamla saker. Kameror, skrivmaskiner, räkneapparater osv. Allt i en gammal salig stil som passar den anrika gamla byggnaden. Hit går jag gärna igen!
Det blev inget handlande den här gången - förutom den här gula saken. Tjoho, jag är lika glad som en dagisunge för mitt gula bananfodral, nu ska det bli utflykt av utan att få väskan full av bananmos! Har inte sett såna här någonstans i Grekland tidigare, men idag hittade jag det i den danska affären Tiger. Det behövs nog praktiska skandinaver för att komma på en sån sak.

måndag 19 maj 2014

Synpunkter från en läsare

Och så var första valsöndagen över. En ung ny kraft fick flest röster här i Naousa och på andra plats kom den borgmästare som vi redan haft i tre omgångar. Nästa söndag ska väljarna bestämma sej för vem av de två de vill ha. Gammalt och vant eller nytt och oprövat? (Bilden visar skolan där jag röstade).

Idag fick jag en kommentar på bloggen som jag blev jätteglad för. Det är från en läsare som heter Marcus och som nyss varit en vecka i Thessaloniki. Han har skrivit en lång rad med intressanta kommentarer och frågor och med hans tillåtelse så tar jag upp dem här som ett inlägg, tillsammans med mina egna svar.

Han börjar med att säga att deras vecka var fantastisk och att han som halvgrek alltid känner sej som hemma när han landar på grekisk mark. Han skriver att "vi tar gärna kontakt med folk när vi är ute så det blev många samtal med greker på tåget, bussen, hos frisösen och på fiket". Här följer hans synpunkter:

"Maten i affärerna var oerhört dyr. Vi blev chockade och undrar hur gemene man klarar av dessa priser på mjölk, ägg, ost, olja och andra basvaror". Och så är det ju, en del livsmedel är mycket dyra i förhållande till löneläget i Grekland och det betyder att många familjer bara köper det absolut nödvändigaste.
"Desto billigare var det att äta ute. Såg också förvånansvärt många mulliga barn, särskilt killar. Kan det vara så att man skickar sina barn att köpa en gyros eller två, istället för att laga mat?" 
Priserna på restauranger är nog ganska oförändrade och på vissa ställen har priserna sänkts för att locka kunder. Men sättet att äta ute har förändrats under krisen - nu beställer man inte in halva köket längre och det är ingen skam att dela på notan. Hellre det än att inte gå ut alls. Och angående gyros och mulliga barn, så tror jag tyvärr att snabbmaten är en orsak till att så många grekiska barn är överviktiga! Den blir alltför ofta en lätt och billig lösning.

"En dag tog vi tåget till Katerini och det var knappt inga resenärer alls på väg till Aten. Det förstår jag med de tågpriserna. Hade det inte varit bättre att sänka biljettpriserna på tåget så kanske fler hade åkt och på så vis spenderat mer pengar till staten?  Ja, det kan man ju tycka! För några år sen var det jättebilligt att åka tåg och dessutom byttes vagnarna ut till nya och moderna, då tog jag ofta tåget. Men nu är tågen på väg att privatiseras, personalen strejkar stup i kvarten och priserna har höjts, så själv har jag nästan slutat åka tåg. Synd - för tåg är ett bra transportmedel! Det blir ofta regionalbussar istället för min del, de går överallt och alltid i tid.
"Som medelålders man kände man sig lastgammal i Thessaloniki med alla dessa unga människor. När vi strosade på strandpromenaden så kände man sig som farfar på utflykt. Några jag pratade med var faktiskt irriterade över att ungdomar alltid gnäller på sin situation men att det alltid finns pengar till de senaste kläderna, till cigaretter och uteliv". Inte behövde du känna dej gammal! Men visst, Thessaloniki är på samma gång en stad med urgammal historia och ett härligt sprudlande ungdomligt liv! Greklands största universitet ligger i centrum och det gör att det kryllar av studenter överallt. Och det ska mycket till innan grekiska föräldrar slutar betala fickpengar till sina ungdomar (hellre stannar de själva hemma).
-Trafiken var outhärdlig. Skulle det bli bättre om stan fick sin tilltänkta tunnelbana eller har greken för svårt att släppa sin bil? Ändå såg jag relativt många cyklister och många siade om att fler skulle det bli i framtiden. Håller med dej!! Trafiken ÄR outhärdlig och parkering ska vi bara inte tala om. Jag tror nog att det skulle bli något bättre i själva centrum med en t-bana, även om grekerna har väldigt svårt att släppa sin bil... Cykelbanor kom till för ett par år sen och antalet cyklister ökar sakta med säkert (men själv skulle jag nog inte våga cykla där, tror jag).
Det här var några av Marcus intressanta synpunkter, resten tar vi i morgon. Ni som läser och har andra åsiker och svar får gärna höra av er!!

Anonym 

torsdag 1 maj 2014

Om att fånga maj i regn och hagel...

Nu har vi fångat maj! Det är det man ska göra i Grekland på Första maj. Man går ut i naturen och plockar blommor och binder kransar. Oftast i sol och härlig värme. Men ingenting är sej likt den här våren, så idag tror jag vädrets makter i Sverige (med snö och kyla) stod i maskopi med vädrets makter hos oss, för vi hade regn och hagel!

 Men skam den som ger sej. Vi klafsade ut i leran och plockade blommor och band våra kransar. Som tur är så bryr sej vårblommorna inte om att det regnar, de var nog bara tacksamma och glada.
Vi såg också några som tappert klämde ihop sej under tak och tittade på den stackars grillen som roterade i spöregnet.
Men vi avstod gärna från picknick idag, så vi styrde kosan till en taverna i Arkochori istället där brasan brann hemtrevligt...
Nu hänger kransen på balkongräcket och ska så göra tills midsommar, då den ska eldas upp. För sån är traditionen.

Och väderfenomenen avlöser varann. Alldeles nyss inramades himlavalvet dessutom av en dubbel regnbåge...

"Grekisk stad som aldrig sover". Den rubriken läste jag igår i SvD. Och artikeln handlar om - Thessaloniki. Fast egentligen vet jag inte om man är mer vaken där än på andra ställen i Grekland, det där med stängningstider är inget som grekerna är så noga med nånstans. Man håller öppet tills sista gästen gått hem helt enkelt. Å andra sidan är Thessaloniki en stad som domineras av sina tiotusentals studenter (Aristotelesuniversitetet är landets största) och studentliv är väl lika med nattliv.
Det är reseexperten Per Johnsson som skrivit om Greklands "tvåa", där ungt möter gammalt. För Saloniki är ju en urgammal stad med en ovanligt spännande historia. Han berättar om olika uteställen, men också om favoritstråket, den flera kilometer långa "croisette". Öh?? Varför dra till med ett franskt begrepp - kalla strandpromenaden för "paralia" istället, som grekerna säger, om man nu vill använda ett utländskt ord. Annars håller jag förstås helt med om att Thessaloniki är värt ett besök!!


fredag 24 januari 2014

En kärleksförklaring...

Jag vet inte om ni andra är såna, men jag "har ihop" det med flera olika städer. Det vill säga att jag har känslor för och ett förhållande till dessa städer som liknar vanliga relationer. Ibland är det kärlek vid första ögonkastet, ibland är det en kärlek som växer fram med tiden. Ibland visar sej stan från sin sämsta sida och jag vill bara därifrån - men ibland är den bara så underbar att jag blir alldeles varm om hjärtat.
Thessaloniki är en av dessa städer som jag är har ihop det med. Och häromkvällen var hon (jo, hon är kvinna) helt ljuvlig.
Plötsligt såg jag inte längre smutsen, klottret, misären. Istället såg jag skönheten, stoltheten, det pulserande livet. Folk njöt och strosade omkring eller satt på caféer och det var vår i luften. Att det bara är januari fanns inte en tanke på. 


Och när sen solen gick ner över havet lyste hela stan i gulröda färger... 
 Jag sov över i stan eftersom vi hade årsmöte i svenska föreningen (jag fortsätter som sekreterare). Så det blev en liten promenad även på morgonen Här har duvorna sitt årsmöte - men dom var fler än vi...;)
Morgonsolen lyste in på marknaden som var just på väg att öppna för dagen.

Nä, inte tänker jag göra slut med Thessaloniki, inte. Men vi har det bra som vi har det så här på lite avstånd, kanske man kan säga att vi är särbo. Och i mitt huvud nynnar jag på Tsitsanis sång om vackra Thessaloniki:

Ω! Όμορφη Θεσσαλονίκη,
ώ, τα μαγικά σου βράδια νοσταλγώ.
Είσαι το καμάρι της καρδιάς μου,
Θεσσαλονίκη όμοφη γλυκιά, 
κι αν ζω στην ξελογιάστρα την Αθήνα
για σένα τραγουδώ κάθε βραδιά.


torsdag 12 september 2013

Med inslag av hopp

Var på ett seminarium i Thessaloniki häromdan, på sjukhuset Theagenio. Massor av kvinnor satt i publiken, massor av vackra, härliga och livsglada kvinnor. Med eller utan hår. För de flesta hade bröstcancer, i många fall med metastaser. Ämnet för seminariet var "Utveckling och framtidsutsikter när det gäller behandlingen av bröstcancermetastaser".

Ett tungt ämne, visst, men viktigt. Och faktiskt med flera hoppingivande inslag. Det kommer hela tiden nya mediciner och behandlingar och man kallar numera spridd cancer för "kronisk". Man blir inte av med den, men i många fall kan man hålla den stången och leva länge med den.
Föreningens informationsmaterial
Organisatör var bröstcancerföreningen Alma Zois, där jag är medlem, i samarbete med sjukhuset. Alma Zois är en otroligt flitig och seriöst arbetande förening, som ger stort stöd till många kvinnor. I nästa nummer av svenska tidskriften BROfästet, som kommer ut nästa vecka, har jag en intervju med ordföranden Eleni Deliopoulou som berättar om föreningens arbete och hur det går för cancervården i krisens Grekland.

Ett tavernabesök i den ljumma kvällen, med levande musik och tillsammans med en svensk väninna, blev en perfekt avslutning på dagen. Morgonen efter var luften klar och duvor och hundar hade möte på Plateia Aristotelous, precis som vanligt.

fredag 14 juni 2013

Stöd från greker i Sverige

Besökte ERT3 idag. Det vill säga en av de tre offentliga grekiska TV-kanaler som stängts ner. ERT3 (eller ΕΡΤ3 som det blir på grekiska) ligger i Thessaloniki och har på ett mycket proffsigt sätt bevakat hela norra Grekland. Skulle kolla stämningen och göra några intervjuer.
Så här på förmiddan var det inte så mycket folk, förutom de som jobbar där. Men på kvällarna samlas folk och det ordnas konserter och andra aktiviteter utanför byggnaden. Tack vare EBU så kan kanalerna fortsätta att sända via internet och programmen sändes också ut på gatan via högtalare.

Just när jag var där hörde jag i högtalarna hur de rapporterade om stödet de fått från greker och andra i Sverige. Tydligen har man samlats utanför grekiska ambassaden i Stockholm för att protestera "och det har man inte gjort sen juntatiden" konstaterade journalisten som rapporterade. Så sant. I morgon lördag kl 14 blir det samling och demonstration på Norra Bantorget i Stockholm, (läs här om ni kan grekiska).

Annars var det varmt och bökigt i storstan och som vanligt skönt att återvända till småstan igen. Jag tror jag har blivit en riktig lantis...


måndag 4 februari 2013

En tidig morgon i storstan

Jag gillar att se städer vakna. Att se affärsinnehavare dra upp sina jalusier och plocka fram varor. Att gå på nästan tomma gator innan rusningen börjar. Att se människor skynda till jobbet med en kopp kaffe i handen.

I lördags var en sån morgon då vi vaknade tillsammans med Thessaloniki. Före frukost gick vi en promenad i stan och såg hur den sträckte på sej, gäspade och började komma till liv. Strandpromenaden i lätt morgondimma är en oslagbar plats tidigt på morgonen. Och havet låg blankt som en spegel.
På plateia Aristotelis fanns inget folk än, bara duvor som kuttrade.
Marknadsgatan vaknar tidigare än andra affärsgator. Det är mycket som ska göras i ordning och plockas fram. Men köttet hängde redan på plats.
Tavernorna var fortfarande stängda förstås - kanske de nyss stängt? Vi såg i alla fall några personer som lätt vingliga var på väg hem, efter nattens förlustelser.

tisdag 20 november 2012

En kopp te i paradisets källor

Tog bussen idag till Thessaloniki. I världens pissväder (ursäkta uttrycket, men det var så det var). Regn, fukt och blåst. Det gick inte ens att hålla ett paraply, det vände sej ut och in stup i kvarten.

Men jag hade det bra ändå. Var på en shiatsubehandling igen och njöt till hundra procent. Känner att dessa behandlingar gör mej gott på alla möjliga vis. Till både kropp och själ.
Före behandlingen tog jag min tillflykt undan regnet till ett nytt café, som heter "Το παλαιό Χαμάμ". Det öppnades för ca två månader sen och är värt ett besök. Det ligger i det så kallade "Bei Hamam" eller Λουτρά "Παράδεισος" som det också kallas, alltså "Paradiskällorna" (eller brunnar, med varma källor). Bara namnet är ju härligt...
Jag har gått förbi den här byggnaden massor med gånger, utan att egentligen se den. Den ligger på Egnatia, alldeles vid Plateia Aristotelis och är en gammal ottomansk byggnad med flera runda kupoler. Den är byggd 1444 och har under flera hundra år använts som turkiskt bad av både män och kvinnor. Numera är det utställningslokal och sen ett par månader alltså även café.

  
Inne ser caféet ut så här. Och på väggen hänger tavlor som visar de olika kupolerna.

Går man trappan upp till andra våningen kommer man ut på takterrassen. Att sitta här under ljumma kvällar och ha utsikt över kupolerna är nog inte helt fel.  Hyfsade priser hade dom också. En kopp bryggkaffe kostade 2 euro. Själv drack jag ett te som hette Aloe Blossom och som bestod av diverse nyttiga örter (ingefära, kanel, aloe med mera).

Vem vet, när det begav sej fick man kanske shiatsu-massage där också?


tisdag 13 november 2012

Som en välmående geléklump

Sol, sol, sol. Tror knappt det är sant att nästan halva november gått och det är SOL varje dag. Det piggar upp!
 I helgen blev det ett besök i Thessaloniki igen, den här gången för att göra något enbart för mitt eget fysiska och psykiska välbefinnande. Jag beställde tid på Body Mind Balance för en shiatsubehandling.

Jag hade fått pröva på det en stund för några veckor sen, men nu blev det en dryg timmes behandling av hela kroppen. Man ligger på en madrass på golvet, under en filt. Stillsam musik spelar på radion. Sen började min svenska väninna A. att med mycket lätt hand massera och trycka på kroppens olika punkter. Jag blundade och sjönk ner i nån sorts dvala allt eftersom behandlingen pågick. Så otroligt avslappnande och skönt!  Resten av dan kände jag mej som en välmående geléklump...
Efter behandlingen gick jag upp på husets takterrass för att kolla utsikten. Så här såg stan ut från sjunde våningen. Ett vitt gytter av hus som klättrar på sluttningen. Hade inte solen varit i vägen just då (åt havssidan till) så skulle man kunnat se att det har snöat på Olympens toppar.




lördag 4 augusti 2012

Augustilördag

Lördag i början av augusti. Det är nu semestern börjar på allvar i Grekland och det är glest med folk på stan.

Men jag behöver inte köpa så mycket grönsaker idag. För igår fick jag allt det här av mina snälla elever - plommon, auberginer, paprikor. Allt odlat i liten skala och utan besprutningar, förstås. Blir många goda sallader och maträtter av det här.

Läs gärna ett rep i SvD om kära Thessaloniki, gjort av min duktiga fotografvän i Aten. Där finns många tips på vad man kan göra under en långhelg där. Flera av tipsen är faktiskt nya för mej också, måste nog ta mej en tur dit snart...

Sen fick jag igår se ett youtube-klipp som jag inte visste fanns, trots att det handlar om min egen son. Det spelades in för fyra år sen när han var i Sverige på en konsert i Stockholm med en av världens främste gitarrister, Paul Gilbert. Sonen fick komma upp på scen och "hjälpa" Gilbert i en sång. Tala om lycka, hela han lyser...

fredag 8 juni 2012

Turist på hemmaplan

Igår lekte jag turist i Thessaloniki.  Jag hade några timmar att slå ihjäl efter morgonens styrelsemöte på IKEA och ett läkarbesök och före upphämtning av dotter och måg på flygplatsen sent på kvällen. Och då passade jag på att se på stan med en turists ögon (för att få lite idéer att ge vidare till er besökare som kommer i höst!).

Så jag tog mej en tur med buss 50. Den så kallade "kulturbussen". Den utgår från Vita tornet varje timme och gör en tur på ca 50 minuter genom de historiska delarna av centrum och den övre delen av stan. Inne i bussen finns en tv-skärm där sevärdheterna visas, men en livs levande guide berättar också om vissa saker som bussen kör förbi. När bussen startade var jag helt ensam i bussen - tala om privatguidning...! Under resans gång klev det på två engelska turister också, så då fick guiden även berätta på engelska. Det brukar vara mer folk, sa guiden när jag frågade.

Eftersom bussen kör samma rutt varje timme kan man kliva av där man vill och hoppa på bussen igen en timme senare, med samma biljett. Särskilt lämpligt när det gäller området uppe vid ringmuren. Det speciella med den här bussen är att den ingår i den vanliga lokaltrafiken och därför kostar inte biljetten mer än 2 euro!

Även om den inspelade guidningen inte alltid stämde överens med det man såg utanför fönstret - eftersom bussen ibland fastnade i trafiken - så tycker jag helt klart att det här är en bra tur att ta för den som kommer ny till Thessaloniki. Man får en bra överblick och kan bestämma sej för vilka platser man vill återvända till i lugn och ro.

Efter denna tur var jag kaffesugen och fick för mej att åka upp i OTE:s torn på mässområdet. Där har jag bara fikat en gång för 28 år sen, nygift och tillsammans med mina föräldrar. Så nu var det väl dags igen. Det kändes lite ödsligt inne på mässområdet och när jag tog hissen upp var jag lite osäker på om det fortfarande skulle finnas ett kafé däruppe, i den övre rundeln...

Men visst, det fanns det och det snurrade runt i sakta mak, precis som förr. Så på knappt en timme fick jag en fin utsikt över hela stan, åt alla håll.

Jag satt i en otroligt skön fåtölj och njöt av utsikten, men det dröjer nog 28 år tills jag går dit igen. För jag tror det här måste vara det dyraste fik jag varit på i Grekland. Jag drack en liten kopp grekiskt kaffe (som normalt brukar kosta 1.50 eller högst 2 euro) - här kostade det 5 euro! Bryggkaffe kostade 6.50. Men ok, tillsammans med kaffet fick man vatten, tre små kex, en "loukoumi" och lite syltad frukt, det ingick i priset.

Det var mitt lilla turistande för den här gången.