Sidor

Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg

torsdag 16 oktober 2014

Om en ruskig utflykt på berget Vermion

Dimma, ruskväder, vargar som ylar och  personer som försvinner . Och så ett mysigt timrat hotel som heter Sfendamos. Det är ingredienserna i den nya tv- serien "Η Εκδρομή" (utflykten) i ANT1 som började igår och som utspelar sej i en plats in the middle of nowhere . (Bild från ANT1).
 Och denna gudsförgätna plats är vårt berg Vermion utanför Naousa, och närmare bestämt byn Koutsoufliani eller Agios Pavlos som den också kallas. Där ligger verkligen "Sfendamos wood village" på riktigt.
Trogna läsare minns nog att jag skrivit om Sfendamos tidigare för det är ett ställe vi besöker ganska ofta. Det är goda vänner som driver det och de har berättat om oändliga timmars filminspelning under förra vintern, då hela teamet mer eller mindre bodde där.  En och annan Naousabo är också med på ett hörn. Som den lille killen i första avsnittet. Jag dricker kaffe med hans farmor varje lördag.
Det känns bra att serien behållit det riktiga namnet, för tänk vilken värdefull reklam det blir för både hotell och vårt fina berg.  Fast kanske kommer det att hända så många mystiska försvinnanden i tv-serien att ingen vågar åka dit sen?? Jag hoppas på det motsatta, men det återstår att se...

(För den som missade första avsnittet så går det att se på webben.)

måndag 29 september 2014

Festivalen är över



Fyra dagars filmfestivalande är finito. Över 200 kortfilmer - de flesta av mycket hög kvalitet - har visats på Naousa International Film Festival (NIFF). Filmer från hela världen - men inte en endaste liten filmsnutt från Sverige! Och jag som gör vad jag kan för att göra festivalen känd i Sverige...

I år hölls festivalen i de två nyrenoverade fabrikslokalerna Vetlans där det förr tillverkades filtar.
Stora härliga lokaler, men tyvärr räckte inte de 240 sittplatserna långt när folk vällde in på kvällarna, så många fick vända hem igen. Själv hade jag kontakter: yngste sonen var volontär i organisationskommittén och han reserverade alltid plats åt mej och väninnan.

 Ordförande i juryn var den kände regissören Pantelis Voulgaris. Han berättade i en Master Class att det mest spännande med att göra film är att samarbeta med skådespelarna, vilket gör att manuset förändras hela tiden.
Och på avslutningen såg det ut så här på scenen. Massor av barn och ungdomar på scen. Förutom alla volontärer så var det också skolbarn som spelat med i ett par kortfilmer som spelats in under festivalen. Härlig stämning med hopp för framtiden!

Tolv grader varmt och sol utanför fönstret. Ser ut att bli en fin höstmåndag!

fredag 26 september 2014

Ljus i tunneln?

"Klassiker tillbaka som svensk sommarfavorit" läser jag i SvD. Det handlar om att antalet resebokningar till Gekland ökade med 25 procent i år jämfört med förra året och att Grekland därmed gått om både Spanien och Turkiet, enligt Ticket. Och det märks! Det var otroligt många svenskar på Kreta nu i september, fler än nånsin säger dom som vet, Och på TV sas det häromdagen att skandinaverna "intagit" Aten - och att de dessutom handlar frikostigt! Att ha det ljuvligt skönt medan man samtidigt hjälper ett land i kris är väl ingen dum kombination...


Man kan ha olika syn på det här med krisen (typ maken och jag), men jag tycker nog ändå att det känns som om krisen nått sin botten och att varje steg som tas nu leder uppåt. Lååångsamt går det, men fallet neråt har i alla fall stannat av. På filmfestivalen som pågår i Naousa finns en utställning som vill ge ungefär samma budskap, att det finns ett ljus i tunneln. Eller vad tycker ni andra som bor i Grekland? (Tyvärr vet jag inte namnet på dem som gjort affischerna).

Nu ska jag gå till festivalen och lyssna på en Master Class med regissören Pantelis Voulgaris,

måndag 31 mars 2014

En lovande filmdebut

Utanför mitt fönster där jag sitter och skriver hänger just nu tre lååånga orange gardiner på tork. Det är grannfrun ovanför som vårstädar och gardinerna når ända ner till min balkong. Ja, ni vet, hon vårstädar sådär ORDENTLIGT att hon vänder upp och ner på hela huset. Allt ska ut och tvättas, piskas och vädras.

Blir trött bara jag ser henne, men visst ska väl även jag tvätta några gardiner före påsk. Om jag får lust och om jag orkar. Men det går nog lika bra efter påsk också, eller vad säger ni...?
 Själv föredrar jag att gå på bio! Och igår var vi på en grekisk film som heter "Το δέντρο και η κούνια" (översatt blir det "trädet och gungan", men den har fått en engelsk titel som är "A place called home"). Den är gjord av en kvinnlig regissör, Maria Douza, och det är hennes långfimsdebut. Och det var en debut som smakar mer. Den har redan fått flera priser på olika festivaler.
Filmen handlar om en grekinna som studerat, bildat familj och gjort karriär som läkare i England. Men nu åker hon hem till sin pappa i Grekland under påsken med sin dotter och hittar en serbisk kvinna i huset. Det händer mycket de där dagarna som skakar om hennes liv.

På ett lågmält och känsligt sätt skildras både relationer och miljö. Många stora frågor vävs in: var har vi våra rötter? Vem är egentligen invandrare? Var går gränserna för en familj? Vad är värt att satsa på i livet? Som sagt, filmen gav en del att fundera över.

tisdag 21 januari 2014

Ett sant grekiskt drama

Häromkvällen förflyttades jag i sinnet till ön Andros på 30-talet. Där utspelas filmen "Μικρά Αγγλία" ("Lilla England"), gjord av en av Greklands mest kända regissörer, Pantelis Voulgaris. På Andros är livet vackert, men också grymt. Havet ger och havet tar. Männen åker ut på havet för att jobba, kvar hemma blir kvinnor och barn och de styrs hårt av traditionens band. Ibland kommer männen tillbaka, ibland inte, såna är livsvillkoren på ön.
I filmen får vi följa en mamma och hennes två giftasvuxna döttrar. Pappan i familjen klev i land i Sydamerika för tio år sen och blev kvar där, så det är mammans uppgift att ensam hitta lämpliga män åt döttrarna. Mer ska inte avslöjas, men det hela utvecklas till ett sant grekiskt drama.
Filmen är mycket välgjord. Tidsatmosfären är fångad i minsta detalj och  kameran jobbar mycket med närbilder där varje ögonkast och min uttrycker starka känslor.


Filmen som Pantelis Voulgaris gjort bygger på en bok med samma namn, skriven av Ioanna Karystiani, hans fru. Hon har också skrivit scenariet till filmen. Och båda två - mycket sympatiska - fanns på plats i Naousa vid en av visningarna och introducerade filmen. Det blir utlottning av boken på biobiljetten, tänk om jag hade sån tur att jag kunde vinna en...


lördag 28 september 2013

En salig blandning

Det är fullt upp: reportage, filmfestival, sniglar, turer hit och dit, cafébesök, sena kvällar. En salig blandning med andra ord. Mycket trevligt, men bloggen blir lidande. Här kommer i alla fall ett bildsvep från de senaste dagarna...
Varje kväll fylls teatern av drygt 500 personer som vill se kortfilm.
Ett gäng volontärer hälsar välkommen vid ingången. Unga glada leenden möter oss överallt.
Har ni varit på snigelodling nån gång? Det hade inte jag förrän nu.
Gillar inte de här djuren särskilt mycket, men besöket på odlingen var jätteintressant.
Varje kväll efter filmvisningen blir det konsert utomhus.
Ännu mer musik på hög nivå...
En av filmfestivalens jurymedlemmar heter Thom Palmen, holländare från början men med 30 år i Sverige. Där har han bl a drivit en filmfestival i Umeå. Vi fick en pratstund.
 Och vädret har varit underbart den senaste veckan. Sensommarvärme och lite småkyliga kvällar. Och "kometer" på himlen...




onsdag 25 september 2013

Snart går ridån upp!

SNART, snart går ridån upp för Naousa International Film Festival. Ikväll smäller det och sen har vi fyra dagar framför oss, med film, mingel, konserter, och film igen tills man inte orkar se en filmsnutt till...

Men vad vore festivalen utan sina volontärer! Här en filmsnutt som visar hur yngste sonen och hans kompisar sliter som djur för att få i ordning allt. Sonen har kommit från Mytilini för att vara med. Här hemma ser vi inte röken av honom, han ger allt för festivalen.

Dessutom väntar jag besök från min samarbetspartner från Aten idag - ska bli jättekul. Så lite reportagejobb ska vi hinna med emellan filmsnuttarna också, är det tänkt.

Men först, dags att skicka svenskgrekiska föreningens medlemstidning Tillsammans...

tisdag 3 september 2013

Från vinodlare till politiker

Igår var vi på utomhusbio - igen. Den här gången på en gratisförevisning av dokumentären "One step ahead", eller "Ενα βήμα μπροστά" som den heter på grekiska. Den handlar om Thessalonikis nuvarande borgmästare Jiannis Boutaris och följer honom nära under hans valkampanj för ett par år sen.
Men det är ingen propagandafilm för denne egensinnige borgmästare som egentligen är vinodlare och inte politiker. (Hans vingård ligger utanför Naousa, och heter Ktima Kir Yiannis). Det är istället en närgången skildring av en spännande personlighet som inte bryr sej om vad andra tycker. Han är drygt 70, har örhänge, flera tatueringar, bråkar med biskopen och talar öppet om sin alkoholism som han lyckades bekämpa för 20 år sen. (bild från nätet)
Lite märkligt att sitta och se en film när huvudpersonen själv sitter några bänkrader framför oss. För han var förstås på plats och sa att han bara varit sej själv och inte alls tänkte på filmaren Dimitris Athyridis som följde honom i flera månader. "Jag hade ganska roligt själv när jag såg filmen", sa han på sitt småbuttra sätt. (det här är min bild, men den blev inte så bra, det var för mörkt och för långt avstånd).

Självklart blev alla biobesökare också bjudna på Boutaris eget vin under visningen. Det är nog det han är allra bäst på, trots allt.

torsdag 25 juli 2013

Before midnight...


Igår kväll var jag på bio. Utomhusbio här i Naousa. Egentligen har vi ingen bio längre, men tack vare att "Naousa International Film Festival" (som äger rum i september) även ordnar långfilmsvisningar ibland, så har vi bio då och då.
Och igår såg jag Before midnight, den tredje delen av Richard Linklaters trilogi om paret Jesse och Celin. Första filmen hette Before sunrise ("Bara en natt") och spelades in i Wien 1995, andra filmen år 2004 hette Before sunset ("Bara en dag") och utspelas i Paris. Och i den tredje filmen, inspelad förra året, träffar vi paret i södra Peloponnesos. Det speciella är att det är samma skådespelare i alla tre filmerna (Ethan Hawkes och Julie Delpys). Vi får följa deras komplicerade kärlekshistoria och ser hur den utvecklas under drygt 20 års tid och hur personerna blir äldre och mognar.
Jag såg de två första på datorn häromdan (på Swefilmer) för att vara förberedd för tredje delen. Och alla tre är i samma stil. De träffas och pratar och pratar och pratar...Lite väl mycket snack för min del, men man måste säga att det är en intelligent dialog som känns väldigt naturlig.
Sen är ju den grekiska miljön i filmen helt perfekt...Synd att man inte får se mer av den!

måndag 18 februari 2013

Film i Plaka-miljö

Trevlig vecka på er alla därute! Grådaskigt och råkallt väder här hos oss, men så är det på vintern, inget att bry sej om.
Häromveckan såg jag en nygjord grekisk film på bio, den heter "Αν..." på grekiska, "What if.." på engelska. Det är en sån där parallell historia som visar hur livet skulle ha blivit OM man gjort si eller så, ni vet, typ "Sliding doors". Ibland funderar jag själv på hur mitt liv skulle sett ut OM min kompis och jag suttit i en annan tågkupé den där gången och inte träffat tre unga greker...Slumpen, ödet? Vad är det som styr?
Filmen är gjord av den populäre skådisen Christoforos Papakaliatis, han spelar också huvudrollen. En ganska bra film, tyckte jag, trots att jag inte hade så höga förväntningar. Men det jag tycker allra bäst om är miljöskildringen! Den utspelar sej helt och hållet i Plaka-området i Aten och det är en underbar miljö, trots allt klotter och spår av krisen.
När jag är i Aten brukar jag bo hos en väninna som bor just i Plaka. Och flera av scenerna är inspelade precis utanför hennes fönster. När jag var där i juni stod jag och kikade bakom gardinen och tog en bild på inspelningen. Men då visste jag inte vilken film det var som spelades in.
Dessutom har jag förstås fikat på det mysiga kaféet "Jasemi", där huvudrollsinnehavarna träffas flera gånger.

För övrigt så blev jag lite glad när jag läste den här artikeln i SvD i morse. Att turisterna verkar återvända till Grekland. De är SÅ välkomna!

söndag 30 december 2012

Kultur i mellandagarna

Överallt skor, kläder, väskor, mobiler och sladdar De vuxna barnen tar sin plats och det är trångt om saligheten. Och tidsrytmen är en annan. Vissa kommer hem när jag äter frukost, men är det jullov så är det. Jag njuter av samvaron och försöker att inte tänka på att ungarna snart flyger sin kos igen.
Härom kvällen var vi på bio och såg Hobbit. Naousa har ingen biograf längre, men som tur är så har stan sin egen filmfestival, (Naousa International Filmfestival, NIFF) som ser till att vi då och då får se film på bio. Och Hobbit var en dramatisk och våldsam historia, som även innehåller otroligt vackra partier. Tack vare 3D-glasögonen fick man ju känslan av att vara mitt i filmen. (Och jag lyckades hålla mej vaken NÄSTAN hela tiden...).
Filmen Hobbit visades i 3D under fyra dagar, två föreställningar varje dag - och billigaste biljettpriset i Grekland, bara 6 euro! Så köerna har varit långa. Dessutom har det skett visningar av barnfilmen "De fem legenderna", även den i 3D, för fyra euro. Bra initiativ, NIFF!

Nu ska jag laga moussaka till ett helt kompani.

lördag 13 oktober 2012

Livet är underbart

Släktingarna har åkt vidare för att utforska resten av Grekland. Naousa i all ära, men det finns ju en del annat att se också.
Men den obligatoriska turen till Vergina och klostret Prodromou vid floden Aliakmonas (dit jag tar nästan alla gäster) är lika vacker varje gång, tycker jag. Antingen det är sol eller dimma, höst eller vår.
Och träden speglade sej i den stora dammen när vi åkte över den smala bron.
Idag är det dags för konsert igen med min kör. En annan av stans körer fyller 60 år, minsann, (själva är vi bara barnet, sisådär fem år gamla), så då ska vi och flera andra körer mötas till en konsert. Och vi ska sjunga en alldeles alldeles underbar sång, från en fantastisk film ("Livet är underbart" eller La vita e bella på italienska). Det är en ren njutning att sjunga den. Hittade ingen körversion på youtube som liknar den som vi sjunger, men här kan ni ändå lyssna på sången på grekiska, med en kvinnlig sångerska.

Ja. livet är underbart och värt att kämpa för, även i de svåraste stunder! Nu ska jag ut på marknaden och välja och vraka bland höstens alla frukter och grönsaker...

tisdag 2 oktober 2012

Filmfestival med liv och lust

Nu är Naousas internationella filmsfestival för kortfilm (NIFF) över för den här gången. Det var nionde gången som denna festival gett liv och lust åt stan. Och i dessa tider är såna här evenemang otroligt viktiga! "Create now" var årets tema och med det ville man säga att det bästa sättet att möta krisen är att skapa. Att göra nåt, att inte bara sätta sej ner och deppa ihop.

Hundratals ungdomar har jobbat som volontärer, däribland yngste sonen som kom hem från Mytilini och slet som ett djur hela veckan - men hade samtidigt vansinnigt roligt.
Själv hann jag bara vara med ett par dar, men visst såg jag ett antal filmer. Dessutom var jag med på en masterclass med regissören Panos Kokkinopoulos. Han har gjort många dokumentärer och andra filmer för Tv. Även han betonade hur viktigt det är att inte upphöra med skapandet nu, tvärtom kan krisen stimulera till nya idéer och sätt att jobba på.

Av alla 229 filmer från 49 länder deltog bara en enda ynka svensk film, dåligt tycker jag. Det skapades även konst utanför lokalen, dessutom fanns en fotoutställning.
Men nu är festivalen slut, sonen skjutsade jag till flyget igår och allt börjar återgå till det vanliga. Det är bara vädret som inte är som vanligt - i nästan tio dar har vi haft över 30 grader varmt och det är inte normalt så här års. Redan i morse när vi tog en kort promenad vid 8-tiden var det 22 grader. Men med dagens oljepris är det bara att tacka och ta emot...