Det brinner i martallens topp...

 Nu var det visst ett tag sen jag hade astronomiska bilder på bloggen. Men är det höstdagjämning (som det var igår), ja då är maken på språng från tidiga ottan, med kameran i högsta hugg. Själv sover jag min skönhetssömn.

Nu är alltså dag och natt lika långa på hela klotet. Och på höstdagjämningen gick solen upp så att det brann i martallens topp...Och det var tio klara och kyliga plusgrader.

Annars börjar Naousa International Film Festival idag, så nu blir det kortfilm i dagarna fyra för min del.

På första parkett

 Det är mycket fullmåne just nu, i alla media...men ett par bilder till får det bli, även om ingenting går upp mot att njuta av månskenet i direktsändning, så att säga. Vädret hos oss var helt perfekt igår kväll, det var klart, varmt och stilla, så månen fick verkligen visa upp sej från bästa tänkbara scen. Vi var bjudna till en stor villa uppe i bergen tillsammans med ett 20-tal andra och i deras trädgård satt vi på första parkett när månen steg upp på himlavalvet. (Men inte tyckte jag den såg större ut än annars, tyckte ni?)

Vi åt, drack, läste dikter om månen och sjöng. Det blev en ljuvlig kväll som hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Men halv två bröt vi upp, först av alla (förstås), och värdparet utbrast: Varför ska ni gå SÅ TIDIGT? Jag säger bara - greker! I gott sällskap orkar de hur länge som helst, de har helt enkelt inte samma sömnbehov som andra människor...

Stjärnbilder

Egentligen är det väl fullmåne i morgon söndag, men den är lika fin och rund och gul redan ikväll.  Även innan det blivit riktigt mörkt - och även tillsammans med något så prosaiskt som en skorsten.

Det är också lite kul att kolla på månen och stjärnhimlen med appen Sky View på iPaden. Här syns fullmånen liggande på Stenbockens huvud.

Och här tillsammans med stjärnbilden Skytten.

Just ikväll passerade dessutom den bemannade Internationella Rymdstationen över våra huvuden. Vi såg den  först med blotta ögat, men kollar man med appen så ser man också en massa annat, som t ex att rymdstationen under några sekunder liksom låg på svansen av Lilla lejonet och att Jupiter låg mitt i Krabban omgivna av Merkurius och Venus...

Och här passerar rymdstationen över kung Cepheus. Ni vet väl att rymdstationen (ISS) gör ett varv runt jorden på en och en halv timme! Svindlande snabbt.

I morgon kväll blir månobserverandet mer romantiskt. Då blir det både poesi och musik och månsken...

Tio tusen ton...

Först var det det haglet som nästan tog kål på all frukt - och nu kom det ryska handelsembargot. Nu ligger ca 10.000 ton persikor och ruttnar i stora kylskåp eftersom den största delen skulle gått på export till Ryssland. TIOTUSEN TON, bara i Imathias län, där Naousa ligger. Vilken katastrofal sommar för våra jordbrukargrannar...

Och här hemma ekar det tomt när alla barn nu åkt iväg igen. Men sånt är livet, vi vänjer oss nog snart vid att bara vara två. Tur att resan till Sverige närmar sej med stormsteg, den ser jag verkligen fram emot. Men innan dess ska vi "fira" augusti månads fullmåne på söndag kväll, den tycker alla greker är nåt alldeles extra. Och nu kommer visst månen att se extra stor ut dessutom, eftersom den kommer att vara nära jorden i sin eliptiska bana. Så vi hoppas på en svart och molnfri himmel på söndag kväll (och inte en himmel med lila moln som det var häromkvällen). 

Astronomisk helg i Drama

Det har sina fördelar att ha en make som är astronom - och som gärna föreläser i ämnet. För det betyder att han blir bjuden till olika ställen - och då brukar jag förstås ta chansen och följa med...

 Och den här helgen var han bjuden till Drama, 23 mil rakt österut från Naousa. En stad som mest är känd för sin fina park mitt i stan (och för sin kortfilmsfestival). Självklart strosade vi runt i parken och tittade på de knotiga träden och de gulliga små änderna.

Själva astronomievenemanget ägde rum i en liten by utanför stan som heter Nikiforos. Där jobbar en eldsjäl till lärare som organiserat en hel liten "park" av solur och modeller för fysiska experiment. Där pratade maken i fredagskväll för både stora och små, ackompanjerad av åsksmällar och störtregn.

En annan eldsjäl, en hotellägare, upplät ett rum till talaren (dvs maken och mej) i två nätter utan kostnad, för att på det sättet stödja den lilla amatörastronomiska föreningens evenemang. Det är hoppfullt att det fortfarande finns eldsjälar!

Och där, på Jennifer Home Hotel i byn Taxiarchis, nio km utanför Drama, bodde vi i ett paradis. Från rummets balkong hade vi utsikt över berg och dalar och över ett stort vitt kloster.

Varje morgon blev vi serverade en fantastisk frukost på verandan. Yogurt, ägg, omelett, marmelad, honung, färskpressad juice, hembakade pajer, ostar, bröd. Och det är de små detaljerna som gör skillnad - observera den lilla stickade mössan för att hålla äggen varma... Jag hade kunnat sitta där på verandan hela dan.

Vi tog förstås ett dopp i bassängen också, även om vädret inte var det allra bästa.

Så här inbjudande var hotellets reception. Överhuvudtaget var allt så otroligt hemtrevligt och smakfullt att jag utan förbehåll gör den här reklamen för hotellet.

Om ett par timmar spelar Grekland nästa avgörande match i fotbolls-VM. Ska försöka hålla mej vaken hela matchen...

Aristoteles, Alexander och fullmånen

Det är nåt speciellt med fullmånar och arkeologiska platser, i alla fall i Grekland. För här söker man sej gärna till såna platser när månen är full, rund och skinande som en stor lykta.

 Som igår. Då åkte vi till Aristoteles skola, några km utanför Naousa. Ni vet, den plats där filosofen Aristoteles undervisade tonåringen Alexander som så småningom skulle bli "den store". Och vi talar då om ca 340 f. Kr. Där, på den platsen, hade några miljöaktivister ordnat ett stillsamt musikprogram. Folk satt på marken och på samma stenar där Aristoteles och Alexander promenerat en gång i tiden.

I träden hängde vita remsor och i lyktorna brann levande ljus.

Och när så fullmånen sakta kröp fram bakom träden så var stämningen fullbordad.

Sen fick vi bråttom hem för att maken skulle få se fotbolls-VM...Nästan viktigare än fullmånen till och med. Idag spelar visst Grekland sin första match, då kommer väl landet att stå stilla. 

Vallmo, Antarktis och offrande kvinnor

Efter helgens evinnerliga regnande här hos oss så tycker jag vi piggar upp oss med en ny bild här ovanför, i bloggens logotype. Och det får bli en bild på en vallmoäng, en typiskt grekisk vårbild. Visst skulle man gärna plocka en bukett - men vallmo är vackrast där de står i naturen, hemma i en vas tappar dom ju bums huvudet.

Allt regnande är nog himlen som gråter, ja så säger i alla fall en del Naousabor. För den här helgen minns man Naousas förstörelse år 1822, då nästan hela stan brändes ner och många människor dödades. Upproret mot det ottomanska styret hade börjat sprida sej i landet, men här i norr slogs det ner och det skulle dröja till 1912 innan hela landet blev grekiskt. Jag har ju berättat förr att Naousa officiellt heter "hjältestaden" Naousa för att kvinnor och barn hellre slängde sej i floden än att bli tillfångatagna. Vid minnesmärket, precis intill vattenfallet, återupplevde man idag dansen som föregick detta offer (och just den stunden var det faktiskt uppehåll).

Och så till ett helt annat ämne och en helt annan plats - Antarktis! För igår kväll var det föredrag igen i den föreläsningsserie som maken anordnar och talare var Evanggelos Kaimakamis, den förste grek som tillbringat ett helt år på en forskningsstation i Antarktis - på ett isberg 3500 meter över havet och med temperaturer som går ner till minus 80! Hualigen. Han berättade om hur svårt det var att andas där, att solen bara syntes över horisonten tre månader av året och att förhållandena liknar dem som råder på Mars. Nä, vill inte byta, men det var otroligt intressant att lyssna på honom!

En månpromenad i parken

Igår kväll gick vi en månpromenad i parken. Fullmånen hängde som en stor rund lykta över slätten. Eller över vår egen galax, som maken brukar kalla slätten nedanför Naousa på natten när alla lampor är tända...

Det var vackert och magiskt som alltid. Men inte var den "blodig" som det stod i grekiska tidningar, inte heller kunde man se nån månförmörkelse som det stod i svenska tidningar. Visst, det var total månförmörkelse igår, som kunde ses i Nord-och Sydamerika, men varför är det en nyhet här?? Det sker flera månförmörkelser varje år, nånstans på jorden. Och kanske blev månen lite rödaktig då vid förmörkelsen, men varför skrämma folk med blodiga månar här i Grekland? En granntant undrade igår med skräck i rösten vad det är som ska hända med månen...

Men idag ser vi varken måne eller sol, för det är gråmulet och regnigt. Ska ge mej i kast med förberedelserna för äggfärgandet idag, det är ju en hel procedur här i Grekland. Svärmor har köpt 50 (!!!) ägg som jag ska färga, så det tar nog sin tid.

Om Greklandstips och rymdens trubadurer

 Har just kommit hem från ett föredrag om "rymdens trubadurer". Äh?? Jo då, det finns faktiskt några som sjunger där ute i det oändliga, och vi fick till och med lyssna på hur dom låter. Ganska vackert, faktiskt. Vilka trubadurerna är? Det är pulsarer, dvs roterande neutronstjärnor som genererar regelbundna pulser. Och när man först hörde dessa "hjärtslag" från rymden på 1960-talet så trodde man att det var små gröna utomjordingar som sände signaler. Nu vet man bättre (fast utomjordingar kan förstås finnas ändå...). Tänk vad man lär sej så här en vanlig lördagskväll i Naousa.

Råkade hamna på tidskriften Vagabonds hemsida idag där man kan lyssna på en hel timmes poddradio om Grekland. Det handlar om mat, öar, Aten, böcker och öar igen och ger lite alla möjliga tips för den som vill besöka Grekland. Det är Vagabonds Per J Andersson som i programmet samtalar med den person som svensk media utsett till sin egen Greklandsguru, nämligen Alexandra Pascalidou. Jag hör inte till hennes fanclub, men den här gången tycker jag hon var ovanligt sansad, utan alltför många av de vanliga överdrifterna. Ok, några saker reagerade jag förstås på, som t ex att hon säger att hon bodde i Aten som "hyllad TV-stjärna". Och att båda två är överens om att Larissa inte ligger så långt från Aten (bara sisådär 35 mil...).

I det stora hela var det dock ett ganska bra samtal mellan två Greklandsälskare. Men självklart fanns inte norra Grekland med alls som resmål. Kanske för att Pascalidou tillbringade sina första år här i norr och i programmet beskriver hur fruktansvärt fattigt och utarmat det var. Och det kanske det var, just i den byn - då. Man kan ju välja att se det positivt förstås. att vi får ha våra sevärdheter och fina platser här uppe för oss själva. Bilden är från stranden i Gerakini (Chalkidiki), dvs norra Grekland.

Här är i alla fall länken till Vagabonds resepodd.

Vårdagjämning

Idag är det vårdagjämning! Så nu är dag och natt lika långa över hela jordklotet. Sen blir det fart på de svenska dagarna minsann, de blir snabbt mycket längre än de grekiska...

 Och astronommaken har förstås varit uppe och fotat på morgonkvisten, precis som vanligt. Så idag är det han som står för bilderna på hur solen stiger upp och lyser upp slätten.

Men inte bara solen var uppe - utan även månen! Men den var på väg ner för att lämna plats åt solen.

Alldeles vindstilla var det, och ljummet. Igår på middagen var det 24 grader varmt. Inte alls normalt för mars egentligen. Men de flesta av oss lufsar fortfarande omkring (och svettas) i våra tjocka kläder och stövlar, för "än är det vinter kvar, säger mor"...

Nu vänder det!

Visst är det hoppfullt att det faktiskt vänder när det är som mörkast? Och då tänker jag inte bara på att vi just haft de längsta nätterna och att ljuset nu så sakteliga tar över. Kanske kan vi också tro att det här blir Greklands tuffaste vinter och att situationen är något bättre nästa år? Som sagt, hoppet, ni vet...

 Och självklart är vintersolståndet nåt som astronommaken "firar", genom att tassa upp på takterassen och ta bilder i ottan. Själv ligger jag kvar i sängvärmen och nöjer mej med att sätta in hans bilder här på bloggen.

Fåglarna älskar att sitta på de där "bavrullarna" som yngste sonen kallade solfångarna när han var liten. Men att flyga fritt är nog ännu bättre.

Att solen är en stjärna vet vi ju, och här syns det verkligen...

Det är nästan så man kan se den amerikanska flaggan på månen, eller hur! (Obs, även denna bild är tagen i morse av maken, det är alltså ingen "nätbild").

Mytilini-sonen anlände för ett par dar sen, Sverige-sonen sitter just på ett plan över Europa och i morgon kväll kommer Kreta-dottern. Familjen är snart samlad!

Julbocken är på plats

Det är lite turbulent just nu. Men då är det bra att hålla fast vid dagliga vanor och återkommande traditioner.

 Alltså är granen klädd (tidigt, jag vet, men så gör man här i Grekland) och den handgjorda småländska julbocken och hans IKEA-unge på sin plats. Och andra adventsljuset är också tänt, förstås.

Dessutom är julbordets köttbullar stekta och snart infrysta. En börda faller alltid av mej när just köttbullarna är klara, tycker det är jobbigt och svårt att få dem fina. Men de brukar gå åt när sönerna kommer hem. Och jag ger mej själv en klapp på axeln och tycker att jag varit duktig.

På morgonpromenaden var det skidträning på gång. Finns det inte tillräckligt med snö för skidåkning så duger det bra med rullskidor.

Och det ryker ur varje skorsten. Krisen har fått grekerna att överge den dyra eldningsoljan och återgå till öppen spis eller vedkaminer. Så ibland ligger det ett synnerligen onyttigt rökmoln över stan. Ännu värre är det i storstäderna. Och när maken skulle visa sina elever stjärnhimlen med teleskop häromkvällen så syntes stjärnorna knappt, trots att vädret var klart. "Nu tar krisen ifrån oss stjärnhimlen också", som han uttryckte det...

Vad är väl en bal på slottet...

Jag kan inte påstå att jag längtar till Sverige särskilt ofta. Riktigt längtar och får ett sånt där sug i hjärttrakten, ni vet. Visst händer det nån gång, men inte så ofta att det blir jobbigt.

Men idag, första advent, är en sån dag! Då skulle jag gärna sätta mej i en liten supersnabb rymdraket som direkt släppte ner mej i nån trång kyrkbänk i Sverige. Så att jag får känna doften av stearinljus, höra organisten dra på för fullt och sen klämma i med Bereden väg, Hosianna och alla de andra härliga psalmerna. Fast risken är att jag får en klump i halsen och inte kan sjunga alls. Jaja, suck, vad är väl en bal på slottet...

Istället har jag i morse i min ensamhet (maken bortrest) tänt första ljuset i min enkla stake och lyssnat på adventsmusik på datorn. Inte så dumt det heller. Ute är det gråare än grått och det regnar oavbrutet sen igår, så det är skönt att kura stämning inomhus.

Annars köpte jag förstås tidningen Ta Nea igår, som hade makens bok om stjärnbilderna som extra bonus. Astronomi åt folket alltså, helt i makens anda.

Makens bok om stjärnbilder

Sol och tre plusgrader! En härlig vinterdag. Måste nog leta fram lite tjockare jacka ur garderoben innan jag går ut.

Ett litet tips till er som bor i Grekland: Tillsammans med kommande lördags tidning Ta Nea får man också en bok om stjärnbildernas mytologi och historia. Det är en bok skriven av maken. Så passa på och köp om ni är intresserade av astronomi och kan grekiska! Kanske en lämplig julklapp?

Nu ska jag gå till apoteket och få min influensaspruta. Och sen blir det demonstration på torget...