Sidor

Visar inlägg med etikett sport. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sport. Visa alla inlägg

lördag 8 februari 2014

Tur man har två tummar

Och så har vinter-OS dragit igång då. Med sedvanliga skandaler och mörka baksidor. Men kanske kommer jag att kolla ibland ändå när andan faller på, alltid finns det väl nån att heja på när man som jag har två länder. Tur man har två tummar. OK, Sverige först, förstås, men sen måste jag väl hålla en tumme för Grekland också. Och för Naousa! För i vartenda vinter-OS sen 1964 har lilla Naousa haft deltagare i OS-truppen, totalt 18 stycken!
I år är det Sofia Ralli, skolkamrat på högstadiet med äldste sonen, som representerar Naousa, hon åker alpint och var med även i Kanada. Så värst mycket medaljer blir det sällan för grekerna (om än någon hittills), men de hänger med i alla fall. Och de får ju alltid gå in först av alla lag vid invigningen...Att just Naousa är så framstående beror väl på att stan har två av Grekland äldsta skidorter, Seli och 3-5 Pigadia. Här är hela det grekiska laget.
Och det var förstås Sofia som tände den olympiska elden på Naousas torg när den passerade stan i höstas.

Men besök från Sverige av kära vänninan E. är betydligt bättre än att kolla på OS! Nu kommer munnen att gå i dagarna fyra, det kan jag lova...

fredag 22 juni 2012

Glad midsommarfredag!


En glad och god midommar önkar jag alla er som firar det idag!

Själv har jag inte firat på 18 år, så jag minns knappt hur det var. Men den här midsommarstången får stå på bordet idag i alla fall.  Mina finaste midsomrar hade jag nog i tonåren när familjen brukade åka till Rättvik. Kyrkbåtar, härbren, utsikt över Siljan, folkdräkter, folkmusik - tala om svensk midsommar...

Så det är en vanlig fredag idag. Men ändå extra rolig, för ikväll får vi besök från Sverige. Tre goda vänner från Stockholm kommer förbi och sover en natt.

Och sen är det ju MATCH idag. Den match som alla talar om här i Grekland. David mot Goliat. Grekland mot Tyskland (i fotbolls-EM alltså). Och denna match har fått både symboliska och politiska dimensioner. SvD Näringsliv har en bra artikel om det hela. Det är nu grekerna vill visa att, ok, de kanske inte har pengar, MEN de kan minsann spela fotboll!! Så ikväll kommer landet att stå stilla så länge matchen pågår och jag kan bara föreställa mej vad som händer här om Grekland gör måååål...Tyskland är överlägset som lag, säger dom som vet, men Grekland kommer att satsa allt, det är ett som är säkert. Så den här matchen måste nog till och med jag kolla lite på, i alla fall med ett halvt öga.

Dessutom har landet fått en regering, bestående av 39 ministrar och viceministrar. En manlig teknokratregering. Bara TVÅ kvinnor lyckades man få med - dåligt. Regeringen stöds alltså av tre partier, Nea Demokratia, Pasok och Demokratisk vänster, men i praktiken kommer den att styras av trojkan. Låt oss hoppas på det bästa, mer kan vi inte göra just nu.

tisdag 28 juni 2011

Med glädjen i centrum

Generalstrejken pågår här i Grekland, men själv märker jag ingenting. Igår var det kul att vara på Syntagmatorget men idag är jag glad att vara en bit därifrån, närmare bestämt 54 mil.

Det har varit en massa jobb hela dan med både översättningar och artiklar och telefonsamtal från tidningar och radio i Sverige som vill få kommentarer. Men jag tänkte ändå att jag måste skriva några rader om det stora härliga evenemang som pågår just nu i Aten - trots oroligheter, strejker och tårgas. Nämligen Special Olympics World Summer Games för personer med utvecklingsstörning.

Jag var ju med på själva invigningen av spelen på Kallimarmarostadion i lördagskväll. Där hölls de första olympiska spelen i modern tid 1896 och där invigdes Special Olympics.

Evenemanget började vid halv 9 och slutade inte förrän kl 1. Det var inte långtråkigt på något vis - men jobbigt att sitta så länge på en stenbänk utan ryggstöd...Jag satt på pressläktaren och precis framför mej satt de två journalister som var kommentatorer i grekisk tv (han med vit tröja och halvlångt hår och kvinnan till vänster om honom).


Precis som på andra OS så bjöds vi här på ett fantastiskt skådespel, med ljuseffekter, dans, fyrverkerier, tal och musik. Musiken stod Stevie Wonder, tenoren Vittorio Grigolo, Alkisti Protopsalti, Vanessa Williams, Marios Frangoulis m fl för. Allt av mycket hög klass. (De här bilderna är från Special Olympics egna fotografer, medan övriga är mina egna).

Här bärs den grekiska flaggan bars in för att hissas.

Och sen var det dags för alla trupper av idrottare att tåga in. 7000 idrottare från 170 länder deltar tillsammans med 3000 tränare och domare. Truppen från Sverige bestod av drygt 80 personer. Bilderna är inte de bästa för min kamera räcker inte riktigt i såna här sammanhang.

Det här är Senegals trupp. Det som utmärkte invigningen och hela atmosfären i spelen är GLÄDJEN! Ren och oförfalskad glädje över att få delta, att få vara med. Jag kan lova att det fälldes många glädjetårar på läktaren när idrottarna kom in på arenan.

Man kan tycka att det är konstigt att spelen ordnas i Aten just nu, mitt i krisen. Men det var länge sen de planerades in och ingen kunde väl då tänka sej hur situationen skulle utvecklas. Kanske är det oansvarigt, men samtidigt är det otroligt uppmuntrande att se vad grekerna kan åstadkomma när de lägger manken till. Det är nämligen tröttsamt att hela tiden få höra att de är lata och odugliga...

Tyvärr hann jag inte vara med på några tävlingar, men de pågår hela veckan fram till den 4 juli. Tänk om åtminstone NÅGON journalist från Sverige som nu rest till Aten för att skriva om tårgas och stenkastning kunde maka sej iväg till nån arena för att skriva en artikel om Special Olympics också. Det har nämligen varit skamligt tyst i svenska media!

lördag 25 juni 2011

Stevie Wonder är här


Idag var jag tvungen att ringa upp min son som sysslar med musik och säga att jag nästan tagit musiklegenden Stevie Wonder i hand. Han trodde mej inte.

Men ok, jag tog honom inte i hand, men jag var med en presskonferens där han berättade varför han ställer upp och ska sjunga på kvällens inledning av Special Olympics.Han gör det för att det känns rätt i hjärtat helt enkelt, sa han. Det man gör ska man göra av kärlek.

Flera andra fina artister ska också medverka. Mario Frangoulis, Alkisti Protopsalti, Vanessa Williams och flera andra.

Annars har jag också hunnit med, denna den varmaste dagen hittills i sommar med 37 outhärdliga grader, att delta på en svensk vigsel på svenska kyrkans takterrass i Plaka. Det var rörandet fint. Ska bli ett reportage så småningom. Här får ni se en bild därifrån sålänge.

Om en stund ska vi fira midsommar i Filopapposparken, med midsommarstång och allt. Återkommer...

torsdag 9 juni 2011

Elden är tänd


Idag tändes elden i Aten. Den "specialolympiska" elden som nu ska resa genom Grekland, Cypern och Turkiet innan den återkommer till Aten den 25 juni för öppnandet av Special Olympics 2011.

Elden tändes idag vid en ceremoni på kullen Pnykas (Pnyx) i Aten, granne med Akropolis. Jag såg lite av den på TV och det var högtidligt som alltid i såna sammanhang. Special Olympics World Summer Games ordnas vart fjärde år och flera tusen tävlande och ledare kommer att mötas i Aten och tävla under tiden 25 juni-4 juli. Tävlingarna är till för personer med utvecklingsstörning, oavsett prestationsnivå. Från Sverige kommer en grupp på drygt 80 personer.

Jag tänker åka till Aten för att vara med på Special Olympics några dagar och kanske göra några reportage. Så ni får säkert läsa mer om evenemanget vad det lider. Men först ska facklan med elden göra sin tur genom landet, undrar om de kommer förbi Naousa?

måndag 20 december 2010

En skidtur med pappa

Det börjar bli en del att stå i. Inte så att jag stressar - julstress har jag lagt av med sen jag flyttade till Grekland - men det ska bakas lussekatter igen och rågbröd som jag alltid bakar till jul. Sen ska jag göra köttbullar i stora lass, fixa några julklappar och få iväg ett par julkort. Har också en hel del översättningsjobb som måste bli klart.

Men bloggen måste också skötas, så därför publicerar jag idag den text som jag skrev i senaste numret av SVEN och som handlar om när pappa och jag åkte skidor i Lövhult utanför Nässjö när jag var liten. Det är några av er som bett om att få läsa den i det här formatet. (Ni som redan läst får väl blunda).

Bilden är tagen vid en skidtävling i Lövhult. Det är INTE jag på bilden, men det skulle kunna ha varit, kläder och skidåkare ser ut som jag minns det...

"Det är en gråtrist söndagsmorgon i januari, en sån där dag som den svenska vintern har alldeles för många av. Snön ligger djup sen några veckor tillbaka och temperaturen har stannat på strax under noll. Pappa och jag packar in oss i bilen för att åka till Lövhult och halvmilsspåret. Som vanligt är vi så morgontidiga att det nästan är tomt på parkeringsplatsen när vi kommer fram.

Pappa lastar ut de långa träskidorna ur bilen. Först mina som är lite kortare och bredare och sen hans. Pjäxor har vi redan på fötterna. Mina är vita och har en rosaröd kant. Det känns skönt att gå med dem och det knarrar så härligt i snön.

Idag är det inte så kallt så jag får ha min vinröda anorack på mig, en sån som man trär på sig över huvudet. I den känner jag mig fin och jag sträcker på mig lite extra. Långbyxorna har sydda pressveck och gummiband under fötterna så de sitter kvar bra i pjäxorna. Lovikavantar och hemstickad mössa som går ner över öronen och knyts under hakan tar jag på mig sist av allt.

Vi spänner fast skidorna, trär in de tjocka vantklädda händerna i stavarna och börjar åka mot halvmilsspåret. Pappa först och jag efter. Vi säger inte så mycket, men det behövs inte. Vi vet vad som ska göras. Vi stavar iväg och är snart inne i den tysta skogen. Det är lite halvskumt men snön som hänger tung på de kala grenarna lyser upp. Och med pappas ryggtavla framför mig känns ingenting farligt.

Spåret går både uppför och nerför och på något ställe får vi ta i ordentligt för att kunna ta oss uppför backen. Pappas andedräkt ångar ur munnen och våra kinder är röda som höstens äpplen. Men vi låter oss inte hejdas, de fem kilometrarna avverkas meter för meter.

Idag har pappa ryggsäcken med sig och vi tar en paus efter halva sträckan. Vi sätter oss på en trädgren. Pappa dricker kaffe och jag får varm choklad i en blå plastmugg. Det gör inget att det blir skinn på chokladen, det gör ingenting alls när man fikar i skogen. Mamma har packat ner bullar och smörgåsar med ost, invirade i smörgåspapper. Vi skalar och äter ett par mandariner och jag drar girigt in lukten av mandariner och våta lovikavantar.

Det blir ingen lång paus för det blir snabbt kallt att sitta still. Lite trögt är det att komma igång igen men snart har vi ångan uppe. Och när vi är tillbaka i Lövhult känner vi oss riktigt nöjda och belåtna. Pappa brukar ta tiden och vi byter alltid några ord om hur föret var. Sen spänner vi av oss skidorna och ställer upp dem i snön som riktiga skidåkare gör.

Ibland går vi in en stund i storstugan där andra skidåkare sitter och värmer sig vid brasan. Men där känner jag mig liten och blyg och vill helst åka hem till mamma. Den magiska stunden i skogen då det bara var pappa och jag är över för den här gången".

fredag 30 juli 2010

Lite fredagspladder


Den där eländiga strejken fortsätter. Idag hade regeringen och chaufförerna ett kritiskt möte, men resultatet blev att strejken fortsätter. Vilket betyder fortsatt bensinbrist, ännu fler förstörda produkter (t ex så har persikoskörden i Naousa har gått åt skogen eftersom frukten ruttnar i väntan på transport), semestrande familjer som inte kommer iväg - eller inte har bensin för att åka hem! - och en massa andra problem.

Fast nu tänker regeringen ta till tvångsåtgärder eftersom man anser att strejken är samhällsfarlig. Vissa chaufförer ska kallas in i tjänst och den som fortfarande vägrar får böter eller fängelse eller nåt sånt. Vet inte vad sånt kallas på svenska. Läs mer i Svenskan.

Själv lyckades jag i alla fall hitta bensin idag! En mack fick påfyllning (av en strejkbrytare??) och kön dit blev genast lång av bilar (fast kön syns inte på bilden). Så nu har jag full tank och vi måste bestämma oss. Ska vi åka iväg ca 30 mil på söndag och hoppas på det bästa? Eller ska vi riskera att bli fast där på Evia...

På tal om nåt trevligare så fyllde allas vår Mikis Theodorakis 85 år igår. Han firades med en stor konsert på Lykabettos i Aten, som kulturdepartementet stod bakom. En massa fina artister medverkade. Theodorakis är fortfarande aktiv även om han nu sällan orkar framträda. Men hans musik lever och har hälsan! Grattis på 85-årsdagen!

Igår hade jag ett ärende till Naousas ålderdomshem, som ligger strax utanför stan. Visst är det ganska fint? Fast fortfarande anses det här som en skam att behöva bo "på hemmet", helst ska man tas om hand av familjen.

Förresten, ser ni på EM i friidrott från Barcelona? Förra gången det var EM i friidrott var för fyra år sen, i Göteborg. Då var jag volontär, minsann! Jag servade tv-bolagen från olika länder och det var jättekul. Bilden visar när vi volontärer i de orange kläderna fick komma in på arenen under avslutningen. Fast det känns som om det var för ett helt liv sen, SÅ mycket har hänt sen dess...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 13 juni 2010

Varmt, rörigt och fotboll

Hela den här målnings-och renoveringsröran vi just nu har här hemma påminner mej lite om hur det var den där kanonvarma sommaren 1994 i Sverige.

Vi skulle flytta till Grekland det året i juli, alla saker skulle sorteras, slängas, skänkas bort eller packas. Och inte bara packas, utan också tas isär i sina minsta beståndsdelar. För flyttbilen tog ju betalt per kubik, alltså måste allt vara så smått som möjligt. Med andra ord en salig röra.

Det var som sagt ovanligt varmt den sommaren, precis som här (idag hade vi 34 grader i skuggan). Så svetten rann.

Och som om det inte räckte med det. Mitt i alltihop var det också FOTBOLLS-VM! När vi höll på som bäst att packa, då -94, ja då var det för match. Allt flyttbestyr avstannades och maken placerade sej i soffan för att följa vareviga match.

Precis så är det nu också. Två gånger om dan avstannar allt och tvn slås på. För fotbollen är ju helig, det vet vi ju (särskilt i Grekland). Fast Greklands insats igår var visst inte mycket att hänga i julgranen, hörde jag sägas. Själv kollar jag bara när Sverige spelar på VM-nivå, så i år slipper jag.

Fast igår kväll gick vi ut för att se matchen, för att få lite luft efter slitet inomhus hela dan. Varje café med självaktning smäller upp en enorm storbilds-tv såna här dagar, så det var bara att slå sej ner under lindträden vid parken, det fanns tv-skärmar vart man än tittade. Maken kollade på fotboll och jag kollade på folk som promenerade förbi. (Och som ni ser på bilden så var det fler än jag som inte brydde sej om vad som hände på skärmen). Så med en iskall öl och lite nötter i den ljumma kvällsluften blev det ganska ok till sist.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag 13 februari 2010

Heja Sofia och Maria!


Och så har vinter-OS dragit igång. Inte för att jag märkt så mycket av det eller hört nåt på TV, för det är ingen stor grej här. För som alla kanske förstår så är inte grekerna nummer ett i vintersporter.

MEN, desto roligare då, att i den lilla grekiska truppen på sju personer så kommer TVÅ av dem från Naousa! Jajamensan. De båda tjejerna Sofia Ralli och Maria Danou, slalom respektive längdåkning, ska åka för den blåvita flaggan. Sofia är klasskamrat med äldste sonen och hon lever för att åka skidor, den andra känner jag inte personligen.

Ambitionen för truppen? Ja, ingen förväntar sej att hamna på prispallen förstås, men enligt truppens ledare så räknas en plats bland de 30 första som en medalj! Så heja Sofia och Maria - ÅK!

Bilden är från Naousas skidanläggning 3-5 Pigadia, där Sofia och Maria åkt skidor sen de var små.

(Återkommer troligen med fredagstemat lite senare)
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 22 januari 2010

Min motion

Det snöar stilla utanför mitt fönster och jag är lätt röd om kinderna efter att ha varit ute en sväng.

Hade tänkt att gå en runda på idrottsplan idag också för att ha nåt att skryta med i dagens tema Show and tell, som just är Motion. Sparkling står för det. Men njaa, det är nog lite för kallt, är nog inte bra för min hosta. Och sen blir ju håret hopplöst i blötan...

Visst är det märkligt att det ska vara så lätt att hitta ursäkter när det gäller att motionera!! Finns hur många anledningar som helst att inte komma iväg. Och ändå är det ju så skönt när man väl är igång.

Motion för mej betyder egentligen bara en enda sak numera. Och det är promenader.Helst i härlig natur. Gjorde ju ett försök i höstas att gå på pilates (om nu det räknas som motion), men det blev inget med det eftersom tränaren tyckte det var roligare att köra hård aerobic istället, och det klarade inte mina knän.

Men att GÅ både gillar jag och kan jag, utan att få ont. Har fått i mej det där med promenader med modersmjölken, för mina föräldrar gick ofta ut och gick i skogen, med kaffe och varm choklad i ryggsäcken. Och de gick i alla väder.

Sen mötte jag maken som även han är en person som älskar att promenera. Minst sju kilometer om dan försöker han avverka. Så flera gånger i veckan går vi tillsammans. Och vi har flera alternativ att välja på. Den vanligaste sträckan är Lazaraska, vägen som går genom fruktodlingarna. Härligt att följa årstidernas skiftningar. Ibland kan man möta både bilar och hästar på vägen.

När tiden inte räcker till så kan det istället bli ett par kilometer på den så kallade bypass-vägen i utkanten av stan. Den kallas förstås så för där går alla de som tvingats ut av sina läkare för de har problem med hjärtat.

Ibland väljer vi att promenera några varv på idrottsplan. Det är så skönt underlag där tycker jag. Och där går numera folk i alla åldrar, de härligaste är tanterna i kjol, kofta och tofflor som man ser ibland. Faktum är att man nästan kan säga att det blivit en ny folkrörelse det här med att gå här i Grekland.

Och sen i julas bär jag ständigt med mej min lilla stegmätare när jag promenerar! Fast jag är lite missnöjd med att jag ännu inte kommit upp i 10.000 steg! Det blir ofta mellan 7-8000 steg per dag, inte mer och det retar mej lite. Kanske ska jag gå ut och trotsa kylan i alla fall...

söndag 17 januari 2010

Äntligen färdig

Måste ju få skryta lite. Skryta med att Naousa nu har en av landets största och modernaste simhallar. Den öppnade för två veckor sen så den är alldeles rykande färsk.

Att bygga en inomhusbassäng har varit en dröm i Naousa i en massa år. Tror grunden till den första simhallen las redan på 60-talet eller nåt. Men det blev inget. Sen påbörjades planerna till den här, för jag vet inte hur många år sen. Mycket vatten har runnit i Arapitsa och många olika borgmästare har passerat, men simhallen var bara en ritning och en påbörjad grund (som så mycket annat här i Grekland...).

Sen skulle den vara klar till OS i Aten år 2004, och därför skulle den vara STOR, 50 meter lång. OS invigdes och avslutades men ingen simhall. Men NU äntligen står den där, stor och imponerande, ett par kilometer utanför stan!

Idag gick vi förbi för att kika in och kolla lite. Ingen trängsel precis! Egentligen inte så konstigt tycker jag, för de har krånglat till det rejält. Innan man får bada måste man ha intyg från både hjärtläkare och hudläkare att man är frisk (detta vid första besöket då man skrivs in), sen måste alla ha badmössa och simglasögon på sej - och alla damer hel baddräkt. Inte en chans till ett spontant litet dopp här inte. Så är det väl inte i Sverige?? Vi har ofta gått till simhallen med barnen när vi varit på besök i Sverige och då har det aldrig varit såna krav.

Men fin är den i alla fall. Så nu på vintern kan man åka skidor på dagen och ta sej en simtur på kvällen, inte illa. Fast själv föredrar jag en promenad genom fruktodlingarna, där jag kan njuta av den nyfallna pudersnön på bergssluttningarna...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 27 oktober 2009

Olympiska elden passerar Naousa









Idag var det Naousas tur att ta emot den olympiska elden. I torsdags tändes den, som jag skrivit om förut, i det antika Olympia och nu gör den sin turné genom Grekland. På torsdag är den framme i Aten och sen får kanadensarna ta hand om den.

Facklan med den olympiska elden har passerat genom Naousa vid ganska många OS så jag har sett den förut. Men jag tycker ändå det är en rörande och mäktig händelse som jag inte vill missa för allt i världen.

För hur det än är med OS, med skandaler, korruption och annat som följer i kölvattnet numera, så symboliserar ändå den olympiska elden fred och försoning (så vill jag tro, i alla fall, naiv som jag är....)

Så strax före tio på förmiddagen stod jag där, tillsammans med några hundra andra och väntade på elden, som var på väg från Thessaloniki. Medan vi väntade bjöd en dansgrupp på traditionella danser. Filharmoniska orkestern spelade också och vimplar fladdrade i vinden.

Sen kom den, facklan, buren av en av Naousas mest framstående skidåkare genom tiderna. Han sprang genom stan och följdes av ett gäng lokala idrottsmän och kvinnor, som även de deltagit i OS. Och vi applåderade, viftade med flaggor. Och jag rös.

Mitt på torget tändes det stora "altaret", sen spelades OS-hymn och grekisk och kanadensisk nationalsång. Och sen blev det tal av borgmästaren och några andra gubbar från OS-kommittén och från Kanada.

Och efter ett dansuppträdande så fick en annan lokal idrottsman med olympiskt förflutet ta över facklan och springa vidare, mot Veria, Kozani, Larissa och Volos...

Just vinter-OS har en särskild plats i Naousas hjärta, eftersom stan har haft minst 10-12 idrottsmän som varit med och tävlat genom åren. Inte dåligt för en så liten stad! Anledningen är förstås att Naousa har två stora skidanläggningar, den ena var den första som byggdes i Grekland på 30-talet och skidklubben är fortfarande en av de största föreningarna i stan.

Så vintersport och Naousa hör ihop, så är det bara. Att sen ingen av idrottsmännen tagit nån medalj, det gör inget. Det är ju kampen och deltagandet som räknas...

Andra bloggar om: , , , , ,

lördag 14 juni 2008

Ostadig himmel



Pingstafton idag i Grekland, det har alltså gått 50 dagar sen det var påsk här. Man firar inte på nåt särskilt sätt, men man går gärna till kyrkogården de här dagarna och minns de döda. Och det är dessutom den första stora badhelgen - alla som kan åker till havet för att ta årets första dopp.

Annars är det ostadigt väder en längre tid med åskväder frampå kvällarna... då samlar molnen ihop sej och skapar fantasifulla former och färger på himlavalvet. Yngste sonen är familjens "molnfotograf" och han har fullt upp med att från takterrassen fånga molnformationerna...han lyckas bra tycker jag. Den undre bilden visar hur det såg ut ikväll. Regnbågen togs för ett par dar sen.

Eländiga treminutersförlängning! Följde Sveriges match mot Spanien för en stund sen och var rätt nöjd med oavgjort - och så blir det mål i förlängning, vilken osis... Nu spelar Grekland mot Ryssland, får se hur det går, om de kan komma igen, för grekerna har varit otroligt besvikna sen de förlorade mot Sverige häromdan...

Andra bloggar om: , , ,

tisdag 10 juni 2008

Bra början!

Det var ovanligt tyst i kvarteret ikväll, trots att många satt på sina balkonger och tittade på fotboll. Inga vrål steg upp mot natthimlen...det var bara mina lite försynta tjoanden som hördes när Sverige gjorde sina två mål. Heja Sverige, en bra början på EM!

Men när Grekland ska spela mot de andra lagen, ja då lovar jag att hålla en tumme för grekerna... Gonatt!

Andra bloggar om: , ,

Ett bakslag och en EM-match


Jaha, så var det med det... med strålningen, alltså. Åkte tidigt i morse till sjukhuset, tio mil från Naousa, fick ligga under en apparat och sen blev jag ritad på hela bröstkorgen med svart tuschpenna (vilket betyder att jag kommer att vara tvungen att ha minst polotröja i sommar om det inte ska synas...). Allt väl, det här visste jag och det var normala förberedelser för strålningen som skulle startas i morron, så hade jag fått höra förra gången.

MEN nu är det så att vi bor i Grekland och det betyder att allt inte alltid går som planerat. För nu fick jag veta att det blir strejk resten av veckan, och på måndag är det helg (annandag pingst), på tisdag nåt annat som jag inte fattade, så på ONSDAG nästa vecka var jag välkommen att börja stråla!!! Gissa om jag höll på att ramla av stolen av besvikelse. Stammade väl fram att jag minsann tänkt åka till Sverige i slutet av juli, nu blir ju allt uppskjutet minst en vecka till...Men vad hjälpte det, doktorn sa att de har stor brist på personal, och de få som finns strejkar, så det är inget att göra nåt åt.

Så det vara bara att ta sin packning och åka tillbaka hem till Naousa igen. Världen går väl inte under för det här, men det kändes ändå som ett bakslag eftersom jag vill bli klar så fort som möjligt med behandlingen - för sen väntar ju semester i Sverige!

Det är bara att göra som grekerna, rycka på axlarna och säga att det inte spelar någon roll, "δεν πειράζει". Det bästa med det hela (för hur det än är så har ju allt en positiv sida också!) är att jag får vara hemma ikväll när Sverige möter Grekland i EM-fotboll!! Ska bli spännande att höra makens och minstingens kommentarer och se vilket lag de egentligen håller på, medborgare som de är i båda länderna. När jag frågar så säger de alltid diplomatiskt att de håller på det lag som spelar bäst... Själv är jag inte det minsta diplomatisk ikväll, jag håller stenhårt på svenska laget, förstås! Lycka till Sverige, ge järnet!!

Andra bloggar om: , , ,