Högsta betyg för vinet Ramnista

God och trevlig marsmånad på er allihop! Nu ska väl snart våren vara i antågande, alltid något att se fram emot.

Tack vare en bloggläsare fick jag just veta att Systembolaget idag den 1 mars kommer med ett nytt grekiskt vin - från Naousa! Det heter Ramnista, gjort på den lokala druvan xinomavro, och är producerat av vingården Kir Yianni. Det var nuvarnade borgmästaren i Thessaloniki Jiannis Boutaris som startade vingården, men nu har hans son Stelios tagit över.

Svenska Dagbladets vinexpert skriver att "Överraskande grekiskt vin får full pott", vilket ju är det bästa reklam ett vin kan få! Och det var väl inte en dag för tidigt, tycker jag som i många år klagat på att Systemets grekiska utbud är erbarmligt dåligt.

En svensk sommelier som bor och jobbar med vin på Kreta och som jag intervjuat har förklarat att dagens grekiska vinutbud inte går att jämföra med hur det var för 10-20 år sen, utan det har ökat rejält i kvalitet och står sej väl i den internationella konkurrensen. Detta beror bland annat på att dagens unga grekiska vinodlare är välutbildade och målmedvetna. Och här i Naousa har vi flera vinodlare som hör till landets bästa. Bilden från Kir Yiannis vingård.

Den stora karnevalshelgen är inledd! Snart ska vi ut på stan med våra gäster och kolla läget...

Dags för tsipouro

När druvskörden är över på hösten och vinet är lagt på lagring - ja, då är det dags att göra något med skal, kärnor och andra druvrester. Och då bränner man tsipouro. (Kallas också för raki, tsikoudia, grappa). 

Här i våra trakter hyr alla små och stora odlare av vindruvor in sej på en vingård för tillverkning av tsipouro så här års. Det blir till en fest (med alldeles för mycket mat och dryck) dit man bjuder släkt och vänner. Ofta är det mörkt, disigt, regnigt ute (inte sol och 20 grader som i år!) och stämningen inomhus brukar vara på topp...

Vi var bjudna till en sån tillställning i söndags middag, på Kelesidis vingård i byn Giannakochori. De gör för övrigt ett gott ekologiskt odlat vin som fått många priser. Här följer några bilder från bränningen.

Men tyvärr, som alla vet så är Grekland inte bara mysiga vingårdar och solsken, utan också ett land där det behövs ett starkt motstånd mot mörka krafter. I SvD skriver Marcus Priftis om "Grekisk skymning". Förutom vissa förenklingar i texten angående krisen, så visar artikeln på hur viktigt det är att lära av historien.

Som en fjäril

Denna vackra lilla fjäril såg jag när jag var på den antika teatern häromdan. Och det är inte utan att jag ibland känner mej som en fjäril som flyger hit och dit...En mycket trevlig känsla (även om jag inte kan påstå att jag liknar en fjäril i övrigt).  För nu är väskan packad igen för ytterligare en liten tur. Visserligen  inte med flyg den här gången, utan med buss. Och som vanligt avslöjar jag inte resmålet i förväg...

Annars läste jag en artikel i den amerikanska tidskriften Travel and Leisure om "Greece: Europe´s Newest Wine Country" (Tack för tipset, Greklandsbloggen!). Jotack, visst är Grekland på väg att bli ett seriöst vinland! Det har vi som bor här vetat länge. Men fortfarande finns det så kallade vinkännare som rynkar på näsan åt grekiskt vin. I artikeln finns Naousa med som en destination och där tipsar man om vingårdar men också om hotellet Palea Poli, som är vår granne (bild fr nätet).

Och när det gäller Kreta så har journalisten även varit på Manousakis vingård (bilden), där jag har varit och intervjuat en svensk sommelier. Han berättade om hur Grekland som vinland utvecklats de senaste tio åren.

Medan båten sjunker

Ja, det är ju knappt man vågar säga det, men vi har varit på vingårdsbesök igen. Alltså, tre gånger på en vecka. Det kan verka lite som Titanic - båten Grekland sjunker medan vi sjunger och dansar och dricker vin...

 

Men nu är det ju så att Naousa ligger i ett av landets viktigaste vindistrikt. Det betyder att många familjer odlar vindruvor och får en viktig inkomst från detta, ofta parallellt med något annat jobb (när det nu finns). Andra gör vin och tsipouro för eget bruk. 

Och i november varje år är det alltså dags att bränna tsipouro, det vet ni som är trogna läsare av bloggen. Då hyr man in sej på en vingård, bränner kärnor och skal till tsipouro - och bjuder in släkt och vänner på knytkalas. Alla tar med sej en maträtt eller en kaka, dessutom grillas det för fullt.

I fredags var vi alltså hos vingården Diamantakos. Och här är ägaren själv i full gång med bränningen.

Just det här sällskapet som stod för inbjudan älskar att sjunga, så det sjöngs oavbrutet, av hjärtans lust, i flera timmar.

Sen dansade man förstås. Går liksom inte att låta bli om man är riktig grek.

I den kyliga novemberkvällen blev det lite spontan stjärnskådning ute på gården, innan vi åkte hem och tittade på dvd, Arne Dahls "Misterioso" som jag just fått per post från Sverige. En helt ok fredagskväll, med andra ord.

Storstrejk, men vi lunkar på

I morgon är det meningen att det grekiska parlamentet ska rösta om det nya sparpaketet. Med ÄNNU fler nedskärningar som drabbar var och en av oss. Suck. Så därför är det storstrejk igen i två dar. Mest märks det nog i storstäderna, här i lilla Naousa lunkar vi på ungefär som vanligt.

Igår hamnade vi hux flux på Dalamaras vingård - igen. Vi var där i söndags och guidade våra gäster från Aten och igår mitt på dan ringde några av makens gamla studentkompisar från Thessaloniki. "Kom hit, vi är här för att köpa vin och grilla". Så vi åkte dit för att få träffa dom en stund, på vingårdens uteplats. På grillen låg det kött i långa rader, för det här gänget är riktiga matfrossare. Och skämtare. Så gissa om både regeringen, Merkel och trojkan fick sej sina slängar när skämten haglade.

Och runt benen på oss väntade katterna på rester. Minst tio katter räknade jag till. Och jag tror dom blev riktigt mätta.

Rätt som det var kom en kalkon spatserande. På Dalamaras vingård finns det rikt djurliv. Och massor med vintunnor som kan användas till lite av varje.

Annars då? Jo, jag har bokat biljett till Sverige!! Sista veckan i november åker jag dit för att få träffa sonen och så många goda vänner som möjligt...

Goda råd om grekiska viner

Back home i Naousa. Inte så dumt det heller. Nu läggs min härliga Kretavecka i minneshögen men den kommer att plockas fram titt som tätt för att jag ska kunna återuppleva alla upplevelser, vackra vyer och mysiga stunder. Tänker förstås dela med mej här på bloggen i flera omgångar. Vad ska vi börja med, då? Jo, jag tror jag börjar med den dag då vi åkte från Rethymnon till Chania med omgivningar...

 Första stoppet var Kretas enda naturliga sjö, Kournas. Det höga berget Lefka Ori speglar sej i vattnet (vid klart väder) och där kan man både bada och åka trampbåt. Och som jag läste nånstans, här kan man helt gratis stå med fötterna i vattnet och låta småfiskarna nafsa på fötterna (sånt som man betalar dyrt för på turistorter).

Vi åkte vidare för att äta lunch i byn Nipo. Tavernan låg med vacker utsikt över Lefka Oris sluttningar.

Och bouganvillan blommade förstår för fullt, här som på många andra ställen.

Med magen full av god mat letade vi upp den lilla byn Vatolakos. Och här var det dags för lite jobb. Här håller nämligen en svensk sommelier till, på den vingård som ägs av familjen Manousakis, med varumärket Nostos, och jag ville få hans syn på de grekiska vinerna för en artikel jag håller på med. Vi satt på den ljuvliga gården och pratade och provsmakade några av vinerna.

Tänk så fint det kan bli med målade metalldunkar...

Det var spännande att få höra Afshin Molavis syn på Grekland som vinland. Han menar att utvecklingen gått framåt med stormsteg de senaste 20 åren och att Grekland nu producerar mycket bra vin. Men fortfarande serveras det alltför mycket dåligt bulkvin till turisterna. Afshins råd till den som besöker landet är att läsa på i förväg, ställa krav på restaurangen och provsmaka olika sorter. Kreta skulle mycket väl kunna bli ett nytt Toscana, tyckte han. På kvällarna jobbar Afshin på den fina restaurangen Vineria36 inne i Chania, på adress Kallinikou Sarpaki 36. Där kan ni få goda råd på svenska om grekiska viner!

Sen slingrade vi oss ner till utkanten av Chania, till Kato Stalos. Där blev det svenskt kaffe på Kaffestugan, tillsammans med goda vänner från Stockholm som just hade anlänt för ett par veckors semester.

Här träffas svenskar i området, både bofasta och turister. Danskvällarna är visst jättepoppis.

Och sista anhalten denna intensiva dag var hos en av de bloggare jag har på min lista till höger, Anitaskreta. Här visar hon sina fina smycken som hon gör själv och säljer i butiken och i webbshopen. Alltid kul att få träffas när man läst varandras bloggar.

Nu måste jag ut på torghandeln i Naousa för att fylla på förråden.

Nu är druvorna mustigt blålila

Idag firas Guds Moders avsomnande. Eller Jungfru Maries himmelsfärd som det också kallas. I vilket fall som helst är det en av de största helgdagarna i Grekland. Den har föregåtts av två veckors fasta och vesper varje dag. Och eftersom Jungfru Maria är högt älskad av grekerna, mer än något annat helgon, så är det fullproppat i kyrkorna. Själv iakttar jag fenomenet på avstånd, eftersom jag är lite frågande inför det här med Mariadyrkan. Sånt var inte riktigt rumsrent, under min småländska frikyrkliga uppväxt...

Vingårdsturer var nog inte riktigt rumsrena de heller under min uppväxt - men en sån gjorde jag igår! Bloggen har på lite krokiga vägar fört mej samman med ett tyskt par, bosatt i Mani på Peloponnesos, och igår visade jag dem till två av Naousas fina vingårdar.

Vi började med Dalamaras. I början av juli när jag var där senast skrev jag i ett inlägg att druvorna inte är mogna än - men nu har dom en annan färg. Mustigt blålila. De närmaste dagarna börjar skörden av Merlot och en del andra sorter, medan skörden av Xinomavro, den typiska druvan för Naousas region, behöver några veckor till på sej.

Här är några av Dalamaras viner.

Storstugan är full av gamla saker från familjens nästan 160-åriga historia.

Sen åkte vi vidare till Kir-Yiannis. Där fick vi veta att 2012 blir ett bra vinår - om vädret håller sej och det inte blir några extrema regnskurar före skörden. Förresten, det lilla huset som är vingårdens emblem är flera hundra år gammalt och var bostad under den ottomanska tiden.

Sen avslutade vi turen och den trevliga förmiddagen tillsammans med en kopp kaffe vid floden Arapitsa i Agios Nikolaos.

Sen hem för att ta emot goda vänner från Sverige som kom på middagsbesök. Och sent på kvällen hann jag med en lektion i svenska också med mina elever. Efter det sov jag ovaggad...

Än är inte druvorna mogna

Nu har tyskarna åkt hem till sej. Förhoppningsvis nöjda och glada. Och kanske med en något annorlunda (och sannare) bild av Grekland än den som presenterats i tyska media det senaste året. Och kanske även de grekiska familjerna nu fått en annan bild av tyskar än den som stått att läsa i grekisk press. Såna här utbyten sker ju av just den anledningen - att skapa kontakter och förståelse över gränserna.

På tal om det, så finns det en bra artikel i DN om hur snedvridet det kan bli i pressen. Kajsa Ekis Ekman reder på ett bra sätt ut en del av begreppen.


Som sagt, en av de sista dagarna var vi på Kir-Yiannis vingård i Jiannakochori utanför Naousa. Ännu en av mina älsklingsplatser (jag har många såna). Här följer några bilder (som går att klicka större).

Än så länge dröjer det innan druvorna är mogna och kan plockas.

Inne i affären hänger en skylt. Vet inte om jag håller med precis, men den passar väl bra på en vingård där man producerar vin av hög klass.

Till sist blev det vinprovning. En del av de tyska eleverna smakade med riktig kännarmin, för även Wurzburg har tradition när det gäller vinproduktion. Men med andra druvor, förstås, och mest gör man vitt vin.

Eleverna hann dessutom med Veria, Vergina och Thessaloniki. En kväll grillade vi hemma hos en av familjerna och sista kvällen åt vi avskedsmiddag på taverna i Naousa.

Samma dag som tyskarna åkte kom våra egna barn hem. Så det snubblas fortfarande på väskor och skor här hemma. Det blir några dagars intensivt umgänge, sen åker vi på semester...