Utlandssvenskens utmaning

Nu har andra numret av det digitala magasinet SMUL kommit ut. Det vill säga tidningen för oss som på ett eller annat sätt lever med svenska språket fast vi bor utomlands. Den är gratis att ladda ner, gå in här så får ni se hur det går till.

 Och det är ett riktigt fullmatat nummer. Här finns många personliga berättelser om flerspråkighet, här finns reportage från olika håll i världen, däribland svenska skolor utomlands plus film-och boktips och en del pyssel för barn.

Särskilt intressant är tidningen förstås om man har barn som man försöker ge mer än ett språk - gissa om jag skulle ha lusläst den för 25-30 år sen när mina barn var små! Då levde fortfarande åsikten kvar om att barn inte skulle klara att lära sej mer än ett språk i taget. Tur att vi inte lyssnade på det örat, utan fortsatte att prata våra två språk parallellt...  Förresten, vet ni vilket ord som var dotterns första ord på grekeiska??  Ελιά! Det vill säga "oliv", hahaha...

Och i Amfipolis stiger spänningen igen, för nu har man nu hittat en nedsänkning i golvet som kanske skulle kunna betyda att det finns en krypta UNDER tredje kammaren. Fortsättning följer!

Familjens flyttfåglar

Våra barn är som flyttfåglar. De prövar sina vingar, de flyger hit och dit. Och sen kommer de hem igen ibland  - och berättar hur dom har det - innan det är dags att flyga vidare...

Precis så har äldste sonen gjort. Han har just flugit vidare till nya horisonter och till nytt jobb.

Till strandpromenaden i Thessaloniki?? Kan man undra när man ser den här bilden. Nej, till en annan plats i Medelhavet där solen skiner och havet är blått. Just det, till Malta. Undrar hur det är där i oktober? Måste nog kolla upp det...på plats...

Annars är den svenska valmyndigheten ute i väldans god tid. Idag damp röstsedlarna  för höstens riksdagsval ner i brevlådan. Så nu måste man bestämma sej - igen. Det blir tredje gången jag röstar i år (två gånger i Sverige och en gång i Grekland). Får väl kolla upp det politiska läget när vi åker till Sverige i mitten av augusti!

Hagelstorm på bröllopsdagen

Man får vara glad att det var bättre väder den 22 juli för 30 år sen! Då gifte vi oss i Panagiakyrkan här i Naousa och det var så hett att min mamma fick vifta oavbrutet med en solfjäder under hela vigseln för att jag inte skulle svimma.

Men idag, när vi firade pärlbröllop, eller vad det nu heter, så skulle jag inte velat vara brudklädd. För ett värre oväder vet jag inte om jag varit med om. Det haglade stora snöbollar som lät som pistolskott på plåttaken, det vräkte ner regn och det blåste orkan, minst.

Glaset i vår solfångare på taket gick sönder och många bilar fick märken i plåten. För att nu inte tala om persikorna på träden! De förvandlades nog till mos på direkten.

Men innan det värsta ovädret bröt ut hann vi, tillsammans med sönerna, äta på taverna uppe i bergsbyn Arkochori. Det fick bli vårt firande av att vi levt tillsammans som gifta i 30 år. För visst är det värt att fira!!

Den stora flytten...

Kan inte fatta det, men de här dagarna är det precis 20 år sen vi flyttade från Sverige till Grekland. 20 år sen som vi gjorde DEN STORA FLYTTEN: monterade isär våra möbler, packade kläder, leksaker, böcker - och pianot - och skickade allt med en stor flyttbil.

Sen satte vi de tre barnen på flyget (mitt livs värsta timmar innan de var framme välbehållna!) medan vi själva tog den fullastade Volvon och körde ner genom Europa.

 Hur orkade vi?? Så kan jag tänka nu, men då var vi 20 år yngre, 20 år piggare. Det var ett stort beslut: att säga upp sej från bra och välbetalda jobb, att byta från storstad till småstad, att ta barnen från kompisar, dagis och skolor, att lämna åldriga föräldrar, men vi hade tänkt igenom det noga. Maken hade ett jobb som väntade, medan jag själv, efter 20 år på svenska tidningar, med långa resor till och från jobbet, nu skulle kunna frilansa och vara hemma lite mer med barnen.

Med denna radikala förändring i vårt liv slapp vi dessutom att drabbas av den omtalade 40-årskrisen, för vi hade fullt upp med allt nytt i den grekiska tillvaron...

Jag får ofta frågan, särskilt nu under krisen, om vi ångrat att vi flyttade. Men om man gör upp en lista med plus och minus så väger fortfarande plussidan tyngst, med mer tid för familjen, mindre stress, rikare socialt liv, bättre klimat, friare arbetstider (och godare mat...).  På minussidan står framför allt sämre ekonomisk standard och brist på jobb för de unga. Och en galen trafiksituation.

Men ingenstans kan man få allt. Varje plats och varje land har sina för-och nackdelar och det gäller att plocka godbitarna. Nu är vi rotade här och för egen del har jag bott längre i Naousa än i min hemstad Nässjö. Och vi har ju inte flyttat till världens ände - Sverige ligger bara tre timmar bort!

Flyktingmöten på Atens gator

Kan man springa på vatten? Nä, det kan man förstås inte, det är ett hopplöst företag. Och lika hopplöst är det, enligt en afghansk man, att som flykting komma ut ur Grekland utan pengar, men också att stanna, hitta en plats och överleva.

Om denna omöjlighet handlar en bok som kom ut i våras och den heter just "Springa på vatten. Transit Grekland. Om flyktingar och immigranter i EU:s utkant" (Carlsson). Författare är etnologen Annette Rosengren. Jag har recenserat boken för en tidning och jag har en del invändningar mot den. Delvis på grund av vissa felaktigheter (eller möjligen slarv), men också för att den bitvis är lite rörig.

Men bortsett från det så är det en bok som bör läsas om man har det minsta intresse för immigrations-och flyktingfrågor. Som helhet är den ett mycket viktigt tidsdokument eftersom den beskriver den tragiska situationen för de tusentals flyktingar som kommer till Europa i små båtar över haven eller vandrande över bergen - och som sen blir fast i Grekland. Utan papper och pengar är det omöjligt att komma vidare och det går inte heller att skaffa sej en dräglig tillvaro.

Bokens styrka är att författaren försökt komma nära flyktingarnas vardag i Aten. Dessutom ger boken namn och ansikte på några personer i den stora anonyma massan av flyktingar på Atens gator. Och som Rosengren skriver, ett sådant möte ansikte mot ansikte förpliktigar till ansvar.

Grekland dignar under den stora flyktingbördan, särskilt nu när landet är i kris och asylprocessen har i stort sett kollapsat . Att det här är en fråga som hela EU bör tar ansvar för är självklart (EU antog ett nytt asylpaket 2013), men i praktiken fungerar det knappast så. Istället måste humanitära och religiösa frivilligorganisationer träda in och erbjuda mat och kläder och enstaka sängplatser och utan denna hjälp skulle Aten troligen haft en svältkatastrof.

En av de organisationer som nämns i boken är Samaria, som jag gjorde ett reportage om tidigare i våras.
Där jobbar finlandssvenska Nanna Rosengård som missionär, utsänd från Finlands svenska Metodistkyrka. En av hennes arbetsuppgifter är att undervisa afghanska flyktingar i engelska eftersom de flesta trots allt hoppas på att någon dag kunna resa vidare ut i Europa. Och ett europeiskt språk är då en viktig inträdesbiljett.

Med svenska språket som livsstil

Nu finns det en tidning för oss som lever med svenska språket utomlands,  för oss som är tvåspråkiga och som framförallt vill att våra barn ska bli två-eller flerspråkiga!

Tidningen heter Magasinet SMUL, "med svenska som livsstil" och deras hemsida hittar ni här.  SMUL står för Svenska som Modersmål Utomlands. Man kan läsa den genom att ladda ner den gratis på qiozk.com, SMUL har också en sida på facebook.

Jag har just läst första numret och där finns en hel del intressant. Om jag hade fått den här tidningen i min hand under tiden då mina barn var små, ja då skulle jag verkligen ha slukat den. För då letade jag med ljus och lykta efter material om tvåspråkighet. När dottern föddes för nästan 30 år sen fanns det fortfarande en del tveksamhet till att barn kan lära sej två språk samtidigt, man trodde att de kanske skulle bli halvspråkiga. Glömmer aldrig sköterskan på Nacka sjukhus som utbrast "men stackars barn" när hon hörde hur maken pratade grekiska med dottern innan ens navelsträngen var avklippt... Vadå stackars barn? Skulle inte ett nyfött barn "förstå" grekiska lika bra som svenska, eller??

Men vi struntade i dem som var tveksamma och fortsatte att konsekvent prata var sitt språk med barnen. Och dom svarade oss alltid på "rätt" språk. Och så gör vi fortfarande vilket betyder att barnen med stolthet kan kalla sej för tvåspråkiga. Det fanns visserligen en period under tonåren som de två sönerna i nån sorts uppror, eller vad man nu ska kalla det, svarade mej på grekiska istället för på svenska. Men det gick över.

Men det kräver arbete för att få det att fungera, det ska erkännas. Det gäller att prata mycket om allt möjligt, att högläsa mååånga böcker, skaffa videofilmer på svenska  osv. Och under sju års tid körde jag tio mil varje lördag för att barnen skulle få gå en och en halv timme i den svenska lördagsskolan i Thessaloniki. Där fick dom träffa andra svenska barn och där lärde dom sej framför allt att läsa och skriva.

Det kan kanske verka lite rörigt för en utomstående när vi är tillsammans hela familjen. Maken och jag pratar svenska med varann och barnen pratar grekiska sinsemellan, men när jag vänder mej till barnen så blir det svenska och på motsvarande sätt blir det grekiska för maken. Fördelen är förstås att vi alla förstår båda språken. Men själv älskar jag när det surrar många språk i luften...

Grönska på strandpromenaden

Nu har lindarna på strandpromenaden blivit alldeles ljusgröna. Strandpromenaden? Jo, alltså, nåt hav har vi inte i Naousa, och ingen strand heller...men en strandpromenad har vi minsann! För så kallas promenadstråket längs med parken, där som caféer och tavernor ligger på rad. Men en tidig onsdagsmorgon i april är det ganska lugnt där som synes.

Igår var jag hos en granne och gratulerade till att dottern i familjen gift sig. Hon gifte sej borgerligt, som så många andra nuförtiden i Grekland. Statistik visar att de borgerliga vigslarna under år 2012 för första gången i historien var fler än de kyrkliga. 51,8 procent av alla par gifte sej borgerligt, medan 48.2 gifte sej i kyrkan.

Detta är anmärkningsvärt i ett land där kyrkan spelar så stor roll i människors liv och där många anser att en borgerlig vigsel inte är  "på riktigt". En viktig anledning är förstås krisen, eftersom ett kyrkbröllop med fest är en dyr historia. Många par tänker att de ska ordna en kyrklig vigsel lite senare, när ekonomin stabiliserats - eller när första barnet ska döpas - men det blir inte alltid så. (Bilden från när dottern gifte sej borgerligt för några år sen).

De kommer över haven

Läser i SvD idag om hur "Rekordmånga har flytt över Medelhavet". Just den här artikeln handlar om alla de migranter som kommer över havet till Sicilien. En tragisk situation för dem som flyr och en ohållbar situation för Italien och Grekland som på grund av sitt läge får ta emot stora strömmar av flyktingar.

Ön Lesvos, där jag var förra veckan, får ta emot dem som kommer med båt från Turkiet. Och när jag var där gick larmet igen - en liten båt har kapsejsat utanför ön. Kustbevakningen, som alltid ligger redo i Mytilinis hamn, åker ut och hittar några överlevande. Men fem vuxna och två barn från Syrien har drunknat. Tyvärr är detta så vanligt att det knappt ger rubriker längre.

De flesta som illegalt tar sej in i Grekland hamnar så småningom i Aten. Den största gruppen kommer från Afghanistan - och alla vill vidare ut i Europa. De söker asyl, men får vänta i åratal på att deras ansökan ska behandlas och under tiden hankar de sej fram, ofta i lagens utkant. En del bor i parker, andra i överfulla lägenheter. Ett av de reportage jag gjorde i Aten handlar om hur en ung finlandssvensk kvinna jobbar för att ge åtminstone några afghaner en drägligare tillvaro. Skriver mer när repet är publicerat.

Ja. den grekiska huvudstaden är en mångfacetterad stad. Här finns kvarter med djupaste misär, men också områden som är andlöst vackra. Här kommer några bilder från mina strövtåg i Plaka. Att se Akropolisklippan från olika vinklar tröttnar jag aldrig på.

Magisk magnolia och praktisk solidaritet

 Varje år väntar jag på att den magiska magnolian ska slå ut. Det finns två träd i stan som jag brukar ha koll på och det ena står precis utanför stadshuset och dess historiska torn. Och nu har knopparna trotsat de senaste dagarnas busväder och småkyla och slagit ut i full blom! Vintern gör vad den kan för att stanna kvar, men vårens kraft är starkare...

Och nuförtiden har vi också ett "socialt apotek" i Naousa. Det vill säga ett medicinlager i liten skala för den som inte har råd att köpa sin medicin. Det är kommunen som står bakom och det är öppet en gång i veckan. Det är invånarna själva som skänker överblivna mediciner dit för att de ska kunna ges vidare till nån annan som behöver. Vem som helst kan gå dit och be om medicin, inga papper på inkomst eller liknande behövs. Förutom en apotekare finns och en sköterska på plats för att ta blodtryck, ge sprutor osv. Denna form av praktisk solidaritet utan stora åthävor har växt upp lite överallt i krisens Grekland.

I morgon torsdag är det dags för månadsträff igen i Svenskgrekiska föreningen. Vi ses vid 12-tiden på Cafe Comunale, i hörnet Pavlou Mela och Palaion Patron Germanou, mitt i Thessaloniki!

Varför så få naturliga förlossningar?

Det finns en sak som jag ofta funderat på under mina år här i Grekland. Och det gäller antalet kejsarsnitt som utförs här. Det känns nästan som om det pågår en epidemi - varenda ung kvinna jag pratar med eller hör talas om föder med kejsarsnitt.  Vad är nu detta för mode?? Kan inte dagens kvinnor föda naturligt längre?

Jag visste inte om det bara var en känsla jag hade eller om det verkligen finns fakta som stöder min teori -ända tills igår då jag såg ett tv-program som handlade om antalet kejsarsnitt, nämligen programmet "Πρωταγωνιστές" i Mega, med en av mina grekiska favoritjournalister Stavros Theodorakis. Han ställer frågan "Vad är det som hindrar grekiska kvinnor från att glädjas över en naturlig förlossning?". Ett jättebra program, se det, ni som kan grekiska. Här kan det som sägs i programmet läsas som en text.

Och där framkommer att WHO anser det normalt att ca 15 procent av alla förlossningar sker med kejsarsnitt, av olika medicinska orsaker. Men i Grekland sker - hör och häpna - 40 procent av förlossningarna på statliga sjukhus med kejsarsnitt och 65 procent på privata kliniker!! Och det är fler än i något annat land i världen. FN har till och med anmält landet för "misshandel av och bristande respekt för gravida kvinnor".

Anledningen? Ja, en viktig och krass orsak är tyvärr att läkarna vill tjäna pengar, särskilt på de privata klinikerna där ett kejsarsnitt kostar patienten flera tusen euro. Men också att det är betydligt smidigare för läkare och annan personal att kvinnorna föder barn dagtid, fredag till måndag... Till saken hör att grekiska kvinnor har kontakt med en och samma gynekolog under hela graviditeten som sen är den som bistår vid förlossningen. Kvinnorna påverkar också varann och tycker att det verkar lättare med kejsarsnitt, för man slipper ju alla värkar... Det är inte heller lätt för en ung gravid kvinna att säga emot en läkare som propsar på kejsarsnitt, för tänk om doktorn har rätt??I programmet får vi möta flera kvinnor som fått strida för att föda naturligt. (Bild från tv-programmet).

 Amning är en annan hjärtefråga för mej. Även den tas upp i programmet. Sen jag flyttade hit för 20 år sen hör jag från nio kvinnor av tio att "jag ammade bara litegrand för jag hade ingen mjölk". Nähä, brukar jag fråga, hur kan det komma sej att grekiska kvinnor aldrig har mjölk men att svenska kvinnor har det?? Men tyvärr beror det på att kvinnorna knappt får någon hjälp alls att komma igång och att upplysningen är bristfällig. (På bilden gör jag mej redo för en amningsstund med dottern)

Själv födde jag alla mina tre barn på naturligt sätt och ammade dem i åtta månader. Tro nu inte att jag är en sån där superkvinna som föder stående på ett jordgolv och går direkt ut och plöjer en åker. Tvärtom, jag var också rädd för smärtan och tvivlade på min egen förmåga. Men jag hade turen att allt gick bra och att jag var i goda barnmorskehänder på Nacka sjukhus. (På bilden äldste sonen, ett par dar gammal)

Jag är mycket väl medveten att kejsarsnitt och alla former av bedövning och hjälpmedel är helt nödvändigt ibland. Men när över hälften av alla födslar per automatik sker som en planerad operation - och framför allt när det sker av krasst ekonomiska eller bekvämlighetsmässiga skäl, ja då har något gått väldigt fel. 

En familjeangelägenhet

Måste nog byta bilden här ovanför i bloggens huvud lite oftare, eller vad tycker ni? Den här bilden på mitt kära Vermion tog jag ju i söndags så den stämmer bra med hur det ser ut just nu. Det är härligt att varje dag kunna titta upp mot bergstoppen och följa vädrets och årstidernas växlingar. Det är som att bo vid foten av Kebnekajse, för toppen är lika hög...

Nu i dagarna har tidskriften Äldreomsorg kommit ut med ett nytt nummer. För den som händelsevis läser den så kan jag berätta att jag och min fotografpartner i Aten har ett stort reportage där om "Äldreomsorgen i Grekland - en familjeangelägenhet".

Kanske ni minns att jag skrev på bloggen om hur jag före jul gjorde reportage både på ett ålderdomshem utanför Naousa och följde med hemtjänsten ut på jobb, bl a hem till denna gulliga lilla tant som bor i en av byarna. Hon bjöd på kakor och likör och jag stannade kvar en god stund för att prata med henne. Att få göra den här typen av reportage är det bästa jag vet.

Nu ska jag ut och fixa lite ärenden och kolla hur berget ser ut just idag...

Hur kan vi hjälpa till?

Ibland frågar folk i Sverige mej hur man kan hjälpa de mest utsatta i krisens Grekland. Ok, Grekland är inget u-land i vanlig bemärkelse, men just nu lever många under fattigdomsgränsen. Utan hjälpinsatser skulle de gå under, så krass är faktiskt verkligheten.

Den ortodoxa kyrkan drar ett tungt lass, de delar ut hundratusentals portioner mat varje dag. Röda korset, Läkare utan gränser och många andra organisationer gör också en ovärderlig insats, utan braskande rubriker.

Foto: Julie Pilpilidou

Och sen har vi spontana privata initiativ. Som de tre unga tjejerna i Stockholm, med grekiska rötter, som kände att de ville hjälpa till. De drog igång en kampanj på facebook som heter "Insamling till barnhem i Thessaloniki". De fick stor respons i Stockholmstrakten och under julhelgen anlände en lastbil med 24 kartonger till Thessaloniki. Flyttfirman Alfa-Omega Transport ställde upp med gratis transport. Några personer på plats i Thessaloniki såg till att kläder,skor leksaker med mera delades ut till två barnhem, en kyrka som hjälper hemlösa, en frivilligorganisation som stödjer behövande familjer och ett rehabiliteringscenter för missbrukare. Vi har ett reportage om detta i nästa nummer av svenskgrekiska föreningens tidning "Tillsammans".  Tjejerna planerar en ny sändning före påsk, så den som vill bidra kan hålla utkik på deras facebooksida.

När vi hade årsmöte i svensk-grekiska föreningen häromdan så pratade vi om föreningens roll. Kanske kan vi göra nåt mer än att dricka kaffe och fira Lucia? Vi som har bott här i 20-30 års tid sitter inne med en mängd kunskap och kontakter och skulle kunna fungera som en bro mellan Sverige och Grekland. Själv är jag helt inne på linjen att vi borde tänka lite större och anpassa oss till hur det ser ut i Grekland idag. Nån som har konkreta förslag på vad vi kan göra??

Och så har vintern kommit på besök! Det SNÖAR, jo minsann. Häromdan satt vi ute i solen och njöt, idag är det isande kallt och flingor dansar i luften. Bilden är hämtad från skidanläggningen 3-5 Pigadias Snow Cam och visar hur det såg ut i morse, med 8 cm färsk snö. Här nere i stan har snön inte lagt sej än, men idag har jag i alla fall fått använding för min nya fina mössa...

Flyttfåglar

Frukost vid Vita tornet. Skulle kunna vara en bok-eller filmtitel, kanske. Men det var dagens morgontidiga upplevelse. Kaffe och rostat bröd, stillsam musik i högtalarna och utsikt över tornet. Och knappt en människa eller bil i sikte, för klockan var inte mer än strax efter åtta denna söndagsmorgon. Märklig upplevelse i en stad som aldrig sover.

Frukosten fick bli en tröst efter att de båda sönerna i ottan satts på varsitt flygplan, en österut och en norrut. Dottern får vi rå om några timmar till, sen lyfter hon söderut. Barn är som flyttfåglar, de far sin väg men kommer nästan alltid tillbaka. Sen far de igen... Och det är ju så ska det vara.

Nu ska jag vila en stund med senaste e-lånet, "Egenmäktigt förfarande" av Lena Andersson, Augustprisvinnare. Och så finns det ju flera spännande Vinter-pratare att lyssna på. Har bara lyssnat på Fredrik Lindström hittills.

Medverkan i Radio Jönköping

De småländska ränderna går nog aldrig ur, även om jag haft flera nya hemorter sen jag flyttade därifrån för en hiskelig massa år sen. Så därför kändes det extra kul att få vara med i Radio Jönköping idag, i det direktsända P4 Eftermiddag. Varje onsdag pratar man med någon smålänning ute i världen, och nu var det min tur. Jag fick ge min syn på hur det är att leva i Grekland. Lyssna här för den som vill (samtalet äger rum ca 38 minuter in i programmet och pågår i tio minuter). Bilden är från min fina lilla födelsestad Eksjö, en sommar för ett par år sen.

Annars håller jag på med ett intressant reportage om hur grekerna tar hand om sina åldringar. Blev både glad och nedstämd efter ett besök idag på ålderdomshemmet. Glad för den goda stämningen och nedstämd för att man är i skriande behov av ekonomiskt stöd. Men som tur är så har inte grekernas solidaritet och generositet försvunnit i takt med krisen - tvärtom - så man hankar sej fram med hjälp av gåvor och donationer.

Idag åkte tjocka halsduken och vantarna fram, för det var nollgradigt ute i morse.

Gemensam aktion

 Häromdagen påbörjade Naousas kommun i samarbete med kyrkan och stans olika föreningar en insamling av livsmedel och mediciner. Mitt på torget stod volontärer och tog emot påsar med varor som folk kom med. Dessa ska delas ut till behövande. Insamlingen ska fortsätta vid flera tillfällen, för tyvärr är det allt fler i dagens Grekland som är i behov av detta extra stöd.

Kyrkorna, Röda Korset och en del andra har förstås hållit på med sån här verksamhet i flera år. Men det här var första gången som både kommun, kyrka och föreningar gjorde en gemensam aktion. Och sånt vill man ju stödja.

Annars fortsätter hantverkarna att borra och hålla på. De är nu inne på fjärde dagen. Men snart är det dags för plattläggaren att ta över, det ser jag fram emot. Ska bli underbart att så småningom få duscha i sitt eget hem igen...

Om en framtid lagd på is

"Unga grekers framtid lagd på is" läser vi idag i Svenska Dagbladet i en artikel skriven av min väninna och samarbetspartner i Aten. En rubrik mitt i prick. För med 60 procents ungdomsarbetslöshet, vad kan de unga förvänta sej? Även äldste sonen är intervjuad i artikeln, han hör till dem som haft tur och kunnat hitta jobb i ett annat land.

Men för hans kompisar som är kvar här är läget tufft. En drar ut på studierna så länge han kan, för nåt jobb som mattelärare lär han inte få på årtidonden. Under sommaren hjälper han pappa på persikofälten. En annan kompis blev glad för att hon fick jobb på ett nyöppnat kafé. Hon jobbade nästan dygnet runt i en månad - men när hon ville få betalt blev det bråk, hon skulle bara få en tiondel av lönen (30 euro av en lön som låg på 300 euro, svart förstås och utan försäkring...). Efter ett par dars bråkande fick hon ut sin lön, men tackade nej till att fortsätta slavjobba där. En tredje kompis försöker försörja sej som musiker och har spelat in en skiva. Men nu börjar han tröttna på att knappt få betalt för sina uppträdanden. Trots sina 27 år måste föräldrarna bidra. Kanske blir det ett försök att hitta jobb i London istället, dit har hans syster redan flyttat.

Det här var bara några exempel, tagna ur vår närmaste krets. Listan kan göras hur lång som helst. Det gör mej så ont i hjärtat när duktiga unga människor inte får den chans de är värda. Jag tänkte på det särskilt igår kväll när vi var på Naousas årliga rockfest. En hel hop duktiga ungdomar från stan spelade musik och sjöng. Tack och lov för musiken och kulturen åtminstone! Kanske får de utlopp för en del av sin energi och sina drömmar om framtiden där. För en stund i alla fall.