Hej mitt grekiska vinterland!

 Idag föll första snön nere i stan. Bilden är från taket mitt emot oss som på bara någon timme bytte färg från brunt till vitt. Inga stora mängder än, men uppe på skidanläggningen gnuggar man händerna över rejäla snömängder. I morgon blir det nyårsfirande där uppe med en perfekt vinterstämning.

Och för någon dag sen såg berget ut så här. Vackert är det med snö, men usch så halt och besvärligt. Och kallt, flera minusgrader. Nä, nu räcker det för min del...

Annars bakas det pajer i varje hem nu. För i morgon är det dags att se vem som haft tur under det gågna året och vem som blir det lycklige under 2015. Dottern och jag ska göra en köttfärs-och purjolökspaj med mynt i, är det tänkt. Undrar om den kan ge oss tur? Vi skulle behöva en del av den varan just nu.

Gott nytt år på er alla!!

Naousa i juledräkt

God och glad Lucia på er alla! Denna ljusets vackra högtid som kommer när vi som mest behöver den, när mörkret är som mest kompakt. Och jodå, visst lussade jag för maken tidigt i morse som jag brukar, med glitter i håret, ljus och pepparkakor och något som skulle föreställa sång...

Och vår lilla stad har nu klätt sej i juledräkt. Torget är pyntat med granar bakom den lilla fontänen.

I parken har "tomtens by" just slagit upp sina portar

 Här finns stånd med olika lokala produkter, men också en hel del karuseller och sånt som barn tycker är kul (och som grekerna gärna förknippar med jul av nån anledning). En liten skridskobana finns också.

Det lyser varmt och inbjudande i många fönster. Så nu är det väl bara snön som fattas för att allt ska bli perfekt (fast den får gärna hålla sej däruppe i bergen för min del...).  Och idag har också skinkan lagts i saltvatten för att rimmas, även det hör till traditionen på luciadagen.

En ängel i min gran

Nu hänger änglarna på plats i granen. Mina vita virkade änglar som min mammas väninna, tant Marianne, gjorde till mej för många år sen. Visst, i granen hänger även röda kulor och glitter, men änglarna har en speciell plats i både granen och mitt hjärta.

Överhuvudtaget tycker jag att vi behöver fler änglar i tillvaron.Goda väsen som hjälper, skyddar och håller sin hand över oss. Ibland möter vi dem i vår omgivning, men andra gånger kan de kännas långt borta...

Granen redan klädd, undrar ni kanske? Jo, här i Grekland är man tidig med att julpynta, men sen åker gran och allt ut direkt efter Trettondagen. Så då får det bli så även hemma hos oss.

Man måste ju få känna doften...

Varje år vid den här tiden brukar jag vilja slå ett slag för grekisk saffran (det vet ni som är trogna läsare). Vet inte varför jag självmant har tagit på mej den uppgiften, men kanske för att jag för ett antal år sen var i byn Krokos utanför Kozani och gjorde ett mycket intressant reportage om hur man där odlar krokus som blir till finaste saffran.

Att se hela familjer, kvinnor, män, barn och morföräldrar gå dubbelvikta och plocka de små blommorna och rensa och torka för att ta hand om pistillerna är imponerande. Skörden lämnas sen till byns kooperativ, KROKOS KOZANIS (som har ensamrätt i Grekland) och där tas allt om hand under sträng kontroll innan saffranet vägs och packeteras. Gissa hur många blommor det behövs för att framställa ett kilo saffran? Jo, 150 000 blommor. Inte konstigt då att kilopriset blir högt (här hos oss kostar 1 gram mellan 3.20 coh 3.80). Alla tre bilderna är från vårt reportage och är tagna av Marie Mauzy.

Trodde inte jag skulle orka baka några lussekatter i år, men skam den som ger sej. Så idag blev det en liten sats med gula bullar som ska sparas till lucia och jul. Man måste ju bara få känna DOFTEN...

Tänd ett ljus och låt det brinna

Nix, det blir inga halloweenbilder på min blogg. Jag har aldrig firat Halloween, varken i Sverige eller här i Grekland. När vi flyttade från Sverige för 20 år sen var det ingen stor grej där, inte ens på barnens dagis. Och här i Grekland har jag bara sett reklam för nåt enstaka kafé som ordnar lite spökstäming de här dagarna, inget mer.

Däremot tycker jag mycket om Allhelgonahelgens tradition att tända ljus på kyrkogården. Och som alltid går tankarna till familjemedlemmar och vänner som lämnat oss och på vars gravar det nu lyser ljus, trots att jag själv inte kan vara där. Här i Grekland firas Alla Helgons dag på andra tidpunkter under året och med andra traditioner. Men oljelyktorna på de grekiska gravarna lyser dag och natt, året om.

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn."
(Lasse Lindbom, Niklas Strömstedt)

Vardaglig byteshandel

Sådär ja, nu är vinterns försörjning av kiwi säkrad. Igår stod den här backen med nyplockad kiwi utanför dörren. Vardaglig byteshandel kallar vi detta för. Maken gav extra stödundervisning i matte till en elev för några år sen och som betalning får vi varje år en back med kiwi från familjens odling. En annan gång hjälpte han en elev vars föräldrar hade får och getter, så det året hade vi gott om färsk fårost...

Förresten, visste ni att Grekland ligger på femte plats i världen när det gäller kiwiproduktion? Det visste inte jag förrän alldeles nyligen. Mycket av den går på export, men jag vet inte om jag nånsin sett grekisk kiwi i Sverige?

Annars firar Grekland en av sina nationaldagar idag. Den här gången minns man Greklands motstånd - och kraftfulla NEJ (OXI) - mot Mussolini och hans fascister som 1940 ville passera gränsen. Så idag ska skolbarn och militärer gå i parad genom stan. Tyvärr hållar man fortfarande fast vid detta, enligt mej otidsenliga sätt att minnas viktiga dagar i historien. I storstäderna måste kravallpolis spärra av halva stan för att skydda dem som paraderar...nej, nu är det dags för ett annat sätt att fira nationaldagarna på. Tycker jag...

Bohusstjärnans öden och äventyr

Kontakten med er bloggläsare är alltid spännande. Och ibland får jag frågor som jag bara måste spinna vidare på.

Som när jag skrev om det fina hotell vi bodde på i somras utanför Drama, "Jennifer Home Hotel". Då visade jag den här bilden, från receptionen. Och en uppmärksam läsare kommenterade då följande: "Ser du att de virkade dukarna/skydden på fåtöljerna är Bohusstjärnan. Jag trodde det mönstret var ursvenskt, men det kanske finns i Grekland också. I alla fall heter det Bohusstjärnan här."

Intressant! Jag kan ingenting om mönster, men i Aten bor en duktig svensk textilkonstnär som jag känner, Inger Carlsson, och jag vidarebefordrade frågan till henne. Hon berättade att de flesta mönster, även de vi tror är typiskt svenska, har kommit österifrån, från Indien och Indonesien. De kom seglandes eller gående med knallar och kom in i Europa via Ryssland. Ostindiska Kompaniet och Sidenvägen förde också massor av mönster, färger och siden till Europa. En svensk färgexpert, Gösta Sandberg har skrivit flera böcker om detta, för den som är intresserad. Han har farit jorden runt och samlat in mönster och textilier och hela samlingen finns på museum.

Tänk, vad man lär sej! Tack för detta, Inger! Undrar om Bohusstjärnan har något namn på grekiska? Måste visa den för min svärmor som virkat en hel del. Synd att jag inte frågade på hotellet vem som gjort den. Förresten, vem vet var de fått duken ifrån, eftersom hotellägarens mamma är från USA och hans fru Jennifer vuxit upp med grekiska föräldrar i Zimbabwe...

Vi tände en eld

Jodå, det blev ett grekiskt midsommarfirande igår kväll. Lyckades hitta ett kvarter i andra änden av stan där några bekanta fortfarande håller på traditionen. För tyvärr är det så att traditionen är på väg att försvinna i stan, det blir allt svårare att hitta någon som tänder en sån här "midsommar"-eld.

Och traditionen säger alltså att kvällen före Johannes döparens dag så tänder man en brasa med de kransar som vi band på första maj (och som hängt på balkongen sen dess) och sen hoppar man tre gånger över elden för att få god hälsa och lycka under kommande dagar.

 Mitt i gatukorsningen la vi alla våra kransar i en hög. Bilarna? Ja, dom fick ta sej en extra sväng, inget konstigt med det. Och elden tog snabbt fart.

Sen var det bara att hoppa, för både ung och gammal. Alla stilar är tillåtna...

Och här är hela det spontant uppkomna gänget efter väl förrättat värv. Nu hoppas vi alla på god hälsa!

En försenad midsommar

Alla bloggar är fyllda av fina midsommarbilder, bilder på blommor, midsommarstänger, dansande barn och härliga picknickar. För midsommar kan ju vara just på det sättet när den är som bäst!

 Men min blogg har varit tyst och tom, inte en endaste liten blomma har ni kunnat hitta här, och anledningen är att jag firade midsommar - på sjukhus. Ett akut hälsoproblem däckade mej några dar, men nu är jag hemma igen. Så idag, den 23 juni, då vi förr i tiden firade midsommarafton, får ni en bild på min lilla midsommarstång och en bukett blommor som maken plockade på väg från jobbet för att välkomna mej hem.

Jag hade ett stort rum alldeles för mej själv på Naousas sjukhus - rena sviten - och varje morgon vaknade jag vid sextiden och försökte fånga soluppgången från fönstret - genom myggnätet! Man får göra det bästa av situationen...(Inga ljusa sommarnätter här, inte. Tyvärr!)

Jag låg alldeles vid fönstret och såg träden vaja utanför fönstret. Och nedanför kunde jag skönja den makedonska slätten. Men hur bra jag än hade det där så är det nu skönt att vara hemma. Och kanske blir det kransbränning i eftermiddag, vilket är den grekiska sommarsolståndstraditionen, återkommer i så fall...

En påse korinter till syrran...

Den grekiska jorden är ett litet paradis. Jag menar, hur många goda och nyttiga produkter odlas inte här! Jag säger bara oliver, tomater, persikor, körsbär, vindruvor, saffran, apelsiner, citroner, valnötter, bönor... - ja, jag kan hålla på hur länge som helst och räkna upp sånt som alla näringsprofeter säger att vi bör äta mer av. Och ändå hankar sej det grekiska jordbruket bara hjälpligt fram, för att nu inte tala om vilka problem det finns när det gäller export. De stora marknaderna (USA, Kina, Iran m fl) fullständigt krossar lilla Greklands försök att nå ut med sina produkter, trots den höga kvaliteten.

Just nu pågår en blomstermarknad i parken här i Naousa. Där kan man köpa krukväxter, men också russin! Och russin är en sån där produkt som Grekland borde vara stolt över och lansera mer. De små svarta korinterna har odlats i området kring staden Korint i tusentals år (hörs ju på namnet) så det kan man kalla en äkta grekisk produkt.

 Självklart köpte jag ett par påsar korinter från den unge odlaren, det är gott i gröten, som mellanmål och på filen. Och nu har man ju "kommit på" att de är nyttiga också och hör till kategorin "superfoods".

Men kanske är grekerna för dåliga på att lansera sina produkter? När jag var i Aten senast köpte jag korinter i den här fina förpackningen. Den var minst en euro dyrare än den vanliga plastpåsen med samma mängd, men affärsinnehavaren konstaterade att de flesta (särskilt turister) hellre köpte den fina förpackningen, den lockade mer. Så fram för snitsigare förpackningar och bättre reklam, (men helst utan att varan blir mycket dyrare förstås)!

 Å amdra sidan är det härligt att kunna botanisera i butikerna som säljer sina varor i lös vikt, som här i Atens marknadsområde kring Athinasgatan (där oliverna ligger i banankartonger). Där blir man ju bara så sugen,,,

Så mitt tips inför semesterresan till Grekland är: handla inte krafs i souvernirbutiken, utan köp med er lokala produkter hem! Ta med er en påse korinter till syrran, en burk med saffran till mormor, oliver till farfar och en flaska grekiskt vin till grannen som vattnat blommorna...

Stolta och starka kvinnor

Skulle gått på en intressant bokpresentation i måndags, men det var så mycket folk så jag kom inte ens in i lokalen. Så jag fick nöja mej med att bara titta på boken på bokbordet.

 Boken heter "Kvinnor och dräkter i Naousa" och är skriven av en otroligt aktiv och kunnig kvinna som heter Evgenia Zaliou. Hon har under många år samlat fotografier och skrivit om hur kvinnor här i stan levde och klädde sej, till vardag och fest. Några bilder kan ni se här. Det sägs att Naousas kvinnor var starka och stolta (och många hade det gott ställt). Det tycker jag märks på både dräkter och smycken.

Annars rullar dagarna på med svensklektioner, skrivande, körövningar (varvat med läkarbesök och behandlingar). Och igår var jag barnvakt! Makens systerdotter har fått en gosig liten bebis som är drygt tre månader och igår fick jag vara barnvakt i några timmar. Jag matade, bytter blöjor och sjöng Bä bä vita lamm och Imse vimse spindel (tror nog bebisen förstår svenska...). Jättemysigt. Kände mej lite ringrostig först, men sen kom jag igång.

Och solen fortsätter att leka tittut med oss. Den tittar fram ibland, men gömmer sej lika snabbt igen. Konstig grekisk vår.

Om att fånga maj i regn och hagel...

Nu har vi fångat maj! Det är det man ska göra i Grekland på Första maj. Man går ut i naturen och plockar blommor och binder kransar. Oftast i sol och härlig värme. Men ingenting är sej likt den här våren, så idag tror jag vädrets makter i Sverige (med snö och kyla) stod i maskopi med vädrets makter hos oss, för vi hade regn och hagel!

 Men skam den som ger sej. Vi klafsade ut i leran och plockade blommor och band våra kransar. Som tur är så bryr sej vårblommorna inte om att det regnar, de var nog bara tacksamma och glada.

Vi såg också några som tappert klämde ihop sej under tak och tittade på den stackars grillen som roterade i spöregnet.

Men vi avstod gärna från picknick idag, så vi styrde kosan till en taverna i Arkochori istället där brasan brann hemtrevligt...

Nu hänger kransen på balkongräcket och ska så göra tills midsommar, då den ska eldas upp. För sån är traditionen.

Och väderfenomenen avlöser varann. Alldeles nyss inramades himlavalvet dessutom av en dubbel regnbåge...

"Grekisk stad som aldrig sover". Den rubriken läste jag igår i SvD. Och artikeln handlar om - Thessaloniki. Fast egentligen vet jag inte om man är mer vaken där än på andra ställen i Grekland, det där med stängningstider är inget som grekerna är så noga med nånstans. Man håller öppet tills sista gästen gått hem helt enkelt. Å andra sidan är Thessaloniki en stad som domineras av sina tiotusentals studenter (Aristotelesuniversitetet är landets största) och studentliv är väl lika med nattliv.

Det är reseexperten Per Johnsson som skrivit om Greklands "tvåa", där ungt möter gammalt. För Saloniki är ju en urgammal stad med en ovanligt spännande historia. Han berättar om olika uteställen, men också om favoritstråket, den flera kilometer långa "croisette". Öh?? Varför dra till med ett franskt begrepp - kalla strandpromenaden för "paralia" istället, som grekerna säger, om man nu vill använda ett utländskt ord. Annars håller jag förstås helt med om att Thessaloniki är värt ett besök!!

Vallmo, Antarktis och offrande kvinnor

Efter helgens evinnerliga regnande här hos oss så tycker jag vi piggar upp oss med en ny bild här ovanför, i bloggens logotype. Och det får bli en bild på en vallmoäng, en typiskt grekisk vårbild. Visst skulle man gärna plocka en bukett - men vallmo är vackrast där de står i naturen, hemma i en vas tappar dom ju bums huvudet.

Allt regnande är nog himlen som gråter, ja så säger i alla fall en del Naousabor. För den här helgen minns man Naousas förstörelse år 1822, då nästan hela stan brändes ner och många människor dödades. Upproret mot det ottomanska styret hade börjat sprida sej i landet, men här i norr slogs det ner och det skulle dröja till 1912 innan hela landet blev grekiskt. Jag har ju berättat förr att Naousa officiellt heter "hjältestaden" Naousa för att kvinnor och barn hellre slängde sej i floden än att bli tillfångatagna. Vid minnesmärket, precis intill vattenfallet, återupplevde man idag dansen som föregick detta offer (och just den stunden var det faktiskt uppehåll).

Och så till ett helt annat ämne och en helt annan plats - Antarktis! För igår kväll var det föredrag igen i den föreläsningsserie som maken anordnar och talare var Evanggelos Kaimakamis, den förste grek som tillbringat ett helt år på en forskningsstation i Antarktis - på ett isberg 3500 meter över havet och med temperaturer som går ner till minus 80! Hualigen. Han berättade om hur svårt det var att andas där, att solen bara syntes över horisonten tre månader av året och att förhållandena liknar dem som råder på Mars. Nä, vill inte byta, men det var otroligt intressant att lyssna på honom!