Att se på Aten med olika ögon

Medan regnet vräker ner utanför fönstret läser jag i SvD att en utställning som heter "Chasing shadows" öppnas på Galleri Kontrast i Stockholm på torsdag. Där visas bilder av Staffan Löwstedt, bildredaktör och fotograf på SvD. Där visar han "gatufotografier från en stad i fritt fall". Det vill säga Aten.

Foto: Staffan Löwstedt

Foto: Staffan Löwstedt

Hans bilder är svartvita, närgångna, konstnärliga - och i de flesta fall mycket deprimerande. Om jag inte visste bättre så skulle jag aldrig vilja besöka Aten efter att ha sett dessa bilder.

Visst, allt detta som skildras finns i Aten, Där finns kvarter med total misär, där finns slitage, klotter, sopor och utslagna människor. Är det detta man vill se så hittar man det lätt (och i vilken mångmiljonstad gör man inte det?)

Men om utställningen BARA visar denna sida av stan så måste jag få protestera. Aten är så mycket mer! Den har ljus, skönhet och sprudlande liv också! Nedan följer några av de bilder jag själv tagit vid mina besök i stan. Och jag känner att jag har massor kvar att upptäcka.

Från söder till norr

Lämnade igår ett Kreta med drygt 30 graders värme. I samma ögonblick som bussen styrde in i Naousa började det regna och sen stormade det hela natten. Det är nåt jag inte känner igen med vädret i år! Hur som helst, här vid Rethymnons hamn tog dottern och jag vår sista fika ihop i går morse. Sen blev det en fika i Chanias hamn också tillsammans med goda vänner från Sverige, innan flyget lyfte. Att jag nästan alltid träffar goda vänner från Sverige när jag är på Kreta är som en extra bonus...

Ni kanske undrar hur det går med utgrävningarna i Amfipolis. Jo då, de fortskrider och nu tror man att det även finns en fjärde kammare. Så spänningen stiger!

Och man har nu också grävt fram HELA de fina kvinnostatyerna, de så kallade karyatiderna. De är 2.27 meter höga och så här fina är deras fötter och tår! Det är nästan så man förväntar sej att se rester av nagellack också.

Nu har visst svenska media vaknat också, ett exempel på artikel kan ni läsa här. Men jag blir så trött när det står att Amfipolis ligger "norr om Aten". Jo men visst, Sverige ligger också norr om Aten... Alltså. det är faktiskt 60 mil mellan Aten och Amfipolis, man kan väl anstränga sej så pass att man öppnar en karta och istället skriver "i norra Grekland" eller "tio mil öster om Thessaloniki" eller något liknande. Slarvig journalistik kallar jag sånt.

På krokodiljakt

Idag gick vi på krokodiljakt. Vi letade närmare bestämt efter krokodilungen Sifis, hela Kretas lille gunstling (jodå, han heter så...).

För er som inte ser på grekisk TV kan jag berätta att någon för några månader såg (och filmade) en krokodil i en stor damm utanför Rethymnon. Och krokodiler finns förstås normalt inte på Kreta eller i Grekland. Så det blev stor uppståndelse, folk blev som tokiga och kom resande för att hitta den. Vissa personer gnuggade händerna och tryckte upp tröjor och andra souvernirer med krokodilen på...Och i folkmun fick han heta Sifis, ett vanligt kretensiskt namn.

Men inte heller vi såg någon krokodil förstås, bara en stor och fin damm och strax intill en ravin som man kan promenera i. Så vi gav upp jakten och åkte till havet för att bada istället. Troligen sista doppet för i år för mej, för i morgon bär det norrut igen.

Lite kretensisk luft

 Lite kretensisk luft, det mår man alltid bra av. 

Och ett morgondopp i badvatten som är 28 grader varmt är inte heller fy skam. En dag tillbringade jag i Chania, och nu är det Rethymnon som gäller. Bara så ni vet var jag håller hus...

Solidariskt resande

Idag, när vi försöker torka efter nattens ihållande skyfall, vill jag bara tipsa om en bra artikel i Vagabond, skriven av Sofia Sofroniadou. "All inclusive gynnar ingen" är rubriken. Kanske en något missvisande rubrik, för all inclusive gynnar hotellägaren (som ofta är en internationell kedja) och möjligen din egen kassa.

Men det Sofroniadou vill säga är att all inclusive-turism inte gynnar vanligt folk i Grekland (eller vilket land det nu handlar om), dvs småföretagare, butiker, tavernaägare eller lokala fiskare. Vi kanske slår oss för bröstet och tycker att vi har gynnat ett land i kris genom att åka dit, men har vi frågat oss vart pengarna går på vår all-inclusiveresa, undrar hon?

Jag kan förstå en småbarnsfamilj med ansträngd ekonomi som väljer all inclusive. Det är både billigt och bekvämt (antar jag, har själv aldrig åkt på någon sådan resa). Men trots det skadar det inte att tänka en tanke extra när vi bokar våra semesterresor. Kanske kan vi resa på ett sätt som är BÅDE ekonomiskt och praktiskt OCH solidariskt??

Och inte skulle jag vilja resa till Grekland utan att ta chansen att få sitta på en mysig liten familjetaverna till ljudet av vågskvalp...

En utlandssvensk på hembesök

Nu öppnar vi den semesterstängda bloggen igen! September är snart här och det känns bra med en nystart. Och vet ni att bloggen faktiskt fyller sju år i september - helt otroligt, tycker jag.

Och vi lägger Sverige till handlingarna för den här gången. Kära gamla Sverige, som tyvärr inte visade sej från sin bästa sida när det gäller vädret. Därför kunde vi inte njuta så mycket av själva landets skönhet. Men allt umgänge med goda vänner och släktingar väger mycket tyngre än vädret, så vi är såå nöjda ändå.(Bilderna visar Sverigeresans start: järnvägsstationen i Naousa...)

Några intryck från en utlandssvensk på hembesök: Det byggs precis överallt! Vart man än vänder sej så ser man lyftkranar.

Och det byggs supermodernt. Så modernt att man knappt fattar att det överhuvudtaget är hus det handlar om...

Men som tur är så finns det också klassiska vackra vyer kvar!

Vi var på bio i centrala Stockholm och såg Magic in the Moonlight. Innan filmen började kom en anställd in och hälsade oss välkomna och berättade bl a om var toaletten ligger. Personligt och trevligt! MEN, jag står inte ut med att alla sitter och prasslar med godispåsar under filmen. Att svenskarna är riktiga gottegrisar hade jag glömt.

Resan avslutades ovan molnen, förstås (ser ni ljusfenomenet?). Så fort vi steg ner på grekisk jord tog värmeböljan slut och i morse duggregnade det. Nu ska jag ta mej en tur till kvartersbutiken och fylla på det tomma kylskåpet...





  

Familjens flyttfåglar

Våra barn är som flyttfåglar. De prövar sina vingar, de flyger hit och dit. Och sen kommer de hem igen ibland  - och berättar hur dom har det - innan det är dags att flyga vidare...

Precis så har äldste sonen gjort. Han har just flugit vidare till nya horisonter och till nytt jobb.

Till strandpromenaden i Thessaloniki?? Kan man undra när man ser den här bilden. Nej, till en annan plats i Medelhavet där solen skiner och havet är blått. Just det, till Malta. Undrar hur det är där i oktober? Måste nog kolla upp det...på plats...

Annars är den svenska valmyndigheten ute i väldans god tid. Idag damp röstsedlarna  för höstens riksdagsval ner i brevlådan. Så nu måste man bestämma sej - igen. Det blir tredje gången jag röstar i år (två gånger i Sverige och en gång i Grekland). Får väl kolla upp det politiska läget när vi åker till Sverige i mitten av augusti!

En festlig helg i Kastoria

Ett bröllop fick oss ut på utflykt i helgen. En utflykt på vägar där det varnas för björn...Fast vi såg ingen annan björn än den på skylten.

Bröllopet hölls i Kastoria, den fina lilla stan som ligger vid en stor sjö.

Där kan man strosa en lugn söndagsförmiddag och dricka kaffe alldeles vid vattnet.

Och se på fåglar - STORA fåglar (och på fosterländska båtar...).

Och eftersom det skulle vara för långt att åka hem på natten så sov vi över på samma hotell där festen hölls, hotell Loggas i byn Sidirochori, på 1000 meters höjd över havet. Utsikten från rummet över Kastoria och sjön gick inte av för hackor.

Självklart tog vi oss ett dopp i bassängen också. Bassängen har samma form som sjön.

Vigseln hölls i en av Kastorias 80 (!) kyrkor. Det är en bysantinsk kyrka från 1000-talet och nästan bara brudparet fick plats inne i kyrkan.

Och på kvällen, när det var färdigdukat för fest runt bassängen, så blev det så här stämningsfullt.

Vid kajen i Volos

Hemma igen och tvättmaskinen går för fullt. Alla härliga dagar har ju ett slut. Men hemma är också bra, det är ju själva basen i tillvaron. Och när bortavarande barn nu börjar drälla in lite smått så fylls huset av sjudande liv.

Men några bilder till från Volos får det bli. Varje gång jag är där fotograferar jag den fina Argo, som ligger vid kajen (och kanske är det händelsevis nån läsare som inte har sett den förut...). Båten med sina åror är konstruerad enligt urgamla historiska förebilder och gjorde 2008 en två månader lång resa runt Adriatiska havet.

Enligt mytologin var det ju Jason som tillsammans med 50 sagohjältar reste med Argo, från Iolkos (som låg ungefär där Volos ligger idag) till Kolchis vid Svarta havet för att hämta det gyllene skinnet. Ja, ni kan säkert historien bättre än jag.

Men även moderna segelbåtar har sin tjusning, där de ligger vid Volos breda strandpromenad i sällskap med månen. Igår kväll promenerade jag där (medan maken hade astronomilektion) för att komma till utomhusbiografen som visade filmen "The best offer". Riktigt spännande film, faktiskt. Och kvällen var alldeles ljum.

Soldyrkare längs vägen

När vi var i Drama i helgen körde vi förbi oändliga fält med stora gula soldyrkare. Solrosor som på förmiddagen var vända mot öster och den uppstigande solen - men när vi passerade på eftermiddagen och solen var som hetast hade de klokt nog vänt ryggen mot solen...

Solrosfrön äter man ju mer än gärna i Grekland, men mest görs det nog solrosolja av skörden - och i förlängningen även biodisel. I vilket fall som helst är solrosorna en imponerande syn.

Stranden Prevelis på södra Kreta förra sommaren

Idag läste jag i SvD vart svenskarna (på tal om soldyrkare...) helst reser på charterresa. I topp ligger Antalya i Turkiet och på andra plats Mallorca. Kreta ligger på tredje plats, följt av Rhodos (där jag faktiskt inte varit). Och just nu, när jag skriver detta, sitter äldste sonen på flyget. Han lämnar regnet i Sverige för semester hos syrran på Kreta...

Astronomisk helg i Drama

Det har sina fördelar att ha en make som är astronom - och som gärna föreläser i ämnet. För det betyder att han blir bjuden till olika ställen - och då brukar jag förstås ta chansen och följa med...

 Och den här helgen var han bjuden till Drama, 23 mil rakt österut från Naousa. En stad som mest är känd för sin fina park mitt i stan (och för sin kortfilmsfestival). Självklart strosade vi runt i parken och tittade på de knotiga träden och de gulliga små änderna.

Själva astronomievenemanget ägde rum i en liten by utanför stan som heter Nikiforos. Där jobbar en eldsjäl till lärare som organiserat en hel liten "park" av solur och modeller för fysiska experiment. Där pratade maken i fredagskväll för både stora och små, ackompanjerad av åsksmällar och störtregn.

En annan eldsjäl, en hotellägare, upplät ett rum till talaren (dvs maken och mej) i två nätter utan kostnad, för att på det sättet stödja den lilla amatörastronomiska föreningens evenemang. Det är hoppfullt att det fortfarande finns eldsjälar!

Och där, på Jennifer Home Hotel i byn Taxiarchis, nio km utanför Drama, bodde vi i ett paradis. Från rummets balkong hade vi utsikt över berg och dalar och över ett stort vitt kloster.

Varje morgon blev vi serverade en fantastisk frukost på verandan. Yogurt, ägg, omelett, marmelad, honung, färskpressad juice, hembakade pajer, ostar, bröd. Och det är de små detaljerna som gör skillnad - observera den lilla stickade mössan för att hålla äggen varma... Jag hade kunnat sitta där på verandan hela dan.

Vi tog förstås ett dopp i bassängen också, även om vädret inte var det allra bästa.

Så här inbjudande var hotellets reception. Överhuvudtaget var allt så otroligt hemtrevligt och smakfullt att jag utan förbehåll gör den här reklamen för hotellet.

Om ett par timmar spelar Grekland nästa avgörande match i fotbolls-VM. Ska försöka hålla mej vaken hela matchen...