Novembers guldkorn (jodå, de finns!)

 Fem grader och en strålande sol, bättre väder kan man väl inte få i november. Så trots en något vacklande hälsa så tog vi imorse en skön promenad längs floden Arapitsa. Längs den delen som rinner genom stan. Eller rinner och rinner, den störtar sej ner för det ena fallet efter det andra.

Det är kraft i vattnet, minsann, och förr i tiden utnyttjade man kraften till kvarnar och fabriker, men nu går det till spillo. Nu är floden bara ett pittoreskt - men mäktigt - inslag i stadsbilden. Det här fallet ligger i vårt grannkvarer.

De här frukterna hör också till november där de hänger på sina kala grenar. Λωτός heter dom på grekiska och man kan av namnet tro att det är detsamma som lotus på svenska (vilket ju är en blomma), men enligt Wikipedia heter dom persimoner på svenska (Diospyros på latin). Nån som brukar äta dom eller göra något med dom?

Jo men visst, konstaterade jag efter promenaden, såna här dagar kan till och med trista november visa fram ett och annat guldkorn...

Det handlar om perspektiv

Det är mycket som handlar om perspektiv här i livet. Om att se saker ovanifrån eller underifrån. Om att se glaset halvfullt eller halvtomt, ni vet. 

En annorlunda utsiktspunkt kan ge en helt ny vy av något som man är van att se. Som idag när molnen kröp ända ner i gränderna och jag tillsammans med goda vänner från Aten såg Naousa från ovan. Det kändes mäktigt.

Men mitt i det storslagna höll vi nästan på att trampa på den här lilla varelsen som kravlade sej fram genom de våta löven. Här kallar vi dessa ödlor för salamander, vet inte om det är deras rätta namn. Den var inte snabb alls, tvärtom kom vi fram till att den nog hade artros, inte undra på i den fukten...

Och floden Arapitsas vatten forsade fram med ovanlig kraft efter alla regn. Med iskallt och kristallklart vatten slingrade sej floden mellan de knotiga platanerna.

För övrigt så har TT nu kommit med en artikel om utgrävningarna i Amfipolis som publiceras i olika svenska media. Det var väl på tiden. Men varför välja en sån bild, när det finns så fina bilder på sfinxer, mosaik och karyatider? (tryck på länken om ni vill se)

Parken klädd i höstdräkt

Gråvädren står på kö, men igår segrade solen i alla fall. Så då fick det bli en kort promenad i Naousas park. Den som ligger i stan och där man har utsikt över hela den makedonska slätten.

 Parken är klädd i höstdräkt och löven lyser i alla  upptänkliga röd-gul-bruna nyanser. Men det som ser så otroligt vackert ut i verkligheten blir sällan lika bra på bild.

Bänkarna framme vid utsikten hör till kärleksparens favoritplats.

Lite grönska finns det kvar ändå, mitt i allt det gulbruna.

Och marken är täckt av ett lövtäcke som man kan sparka i. Det låter och prasslar så härligt.

Längs med parken ligger Naousas strandpromenad. Jodå, vi har en sån, trots att vi inte har något hav. Det är här kaféer och tavernor ställer ut sina bord på sommaren. Nu är promenaden täckt av löv och borden undanställda.

Annars går mina tankar mest till yngste sonen som igår ryckte in i lumpen i den grekiska armén. Nio månaders bortkastad tid känns det som, men det är något som tyvärr måste göras...

Grekisk brittsommar i lustgården

Nu har vi grekisk brittsommar . Efter en period med kyligt och regnigt väder har solen och värmen återvänt och det är sådär alldeles ljuvligt. Hade jag haft ett hav i närheten skulle jag nog badat.

Men vi har berg istället! Mjuka, gröna kullar i all oändlighet.

Och frukt! Och dessutom har vi, som ni vet från förr, snälla bekanta och grannar. Dom är inte bara snälla på sommaren och kommer med persikor. Nej, nu är det andra frukter som gäller: Vi har fått granatäpplen, druvor, kastanjer och äpplen. Valnötterna har maken plockat själv. Så gissa om det fullständigt kryllar av vitaminer på mitt balkongbord...

Och i morse när vi gick en promenad ute i naturen, maken och jag, blommade det i ljuvliga färger längs vägrenen.

En hackspett (antar jag att det är) underhöll oss med att knacka på elstolpen. I övrigt var det tyst och stilla.

Jodå, nog bor vi i en grönskande lustgård, alltid.

Regn, snö och krånglande dator

Jaha, är det inte kameran så är det datorn. Som krånglar, alltså. Internet fungerar bara halva dan på stationära datorn. Den kommer igång ibland på kvällskvisten, men jag är morgonmänniska och vill jobba och blogga på förmiddagen, så vi passar inte alls ihop. Nu ska vi visst få en ny router, men det är okänt när den kommer i dessa helgtider.

Som tur är så finns det mycket annat, viktigare, att syssla med. Som att umgås med barn och vänner. Att sitta länge vid bordet och diskutera, att slappa i soffan med stickning, korsord, spel. Ut vill vi helst inte gå alls de här dagarna, för regnet står som spön i backen.

 Men häromdan tog vi oss i alla fall en tur upp till skidanläggningen 3-5 Pigadia för att kolla läget. Hela vägen upp var det tjock dimma så man såg inte handen framför sej, men väl uppe klarnade det. Och där var det ganska mycket folk som åkte skidor. Eller tog igen sej med lite fika.

Tack vare snökanoner så fylls den lilla mängden riktiga snö som finns på med konstgjord. Tre av sex pister var öppna - men inte den här, för som ni ser så är det i stort sett barmark överallt.

Nu ska jag krypa ner under en filt och fortsätta läsa om den där hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann...

Köksbestyr och morgonutflykt

 Köksbestyr hör INTE till mina favoriter. Helst vill jag tillbringa så lite tid som möjligt framför köksbänken och gör därför bara det absolut nödvändiga. Så när jag idag kokat tomatsås och lagt i burk för vintern, ja då måste jag ju skryta lite över det...

Sex kilo tomater för två euro, som hittat. Alltså måste de tas om hand på nåt sätt. Jag hackade först en lök, en vitlöksklyfta och en paprika som fick koka ihop i lite olivolja. Sen mixade jag 8-10 tomater och hällde i kastrullen. Salt, peppar och basilika - och när denna sås kokat ihop var det klart. Lätt som en plätt. Gjorde bara en liten sats idag, ville se hur det blev. (Måste nog ge svärmor en burk så hon får se hur duktig jag är...:)

 Tidigare på morgonen var vi uppåt bergen en sväng, närmare bestämt till Arkochori ("björnbyn"). Vädret är ju bara såå härligt just nu, klar luft och ca 15 gr i morse. Såna här utflykter hör däremot definitivt till mina favoriter!

I kikaren kunde man se havet utanför Thessaloniki, ca 90 km bort. Det är det vita i horisonten.

Det var alldeles tyst, det enda som hördes var ett par rovfåglar som flög nånstans högt upp. Korset på bilden får väl symbolisera att man idag den 14 september i den ortodoxa kyrkan firar "det heliga korsets dag". Men för mej är det dagen då min lilla mamma skulle ha fyllt 91 år.

Nu ska jag ta och låna en e-bok till. Har just avverkar Kristina Ohlssons Davidsstjärnor. Spännande värre.

Morgonkaffe i lustgården

I morse vaknade vi lite tidigare än vanligt. Det var lördag och inget särskilt stod på programmet. "Vi tar kaffet med oss ut i naturen", föreslog maken (som inte ens dricker kaffe...). Sagt och gjort. Termosen fylldes och vi åkte en liten bit utanför stan. Där promenerade vi en halvtimme i den sköna septembersolen.

 Vi gick förbi inhägnade hjortar (är det väl?)  och hästar.

Vi plockade mogna fikon. Muuums...

Granatäpplena är snart färdiga. Precis som vindruvorna. I morgon börjar vinskörden här i Naousa och alla säger att det blir ett bra vinår - trots hagelskurarna tidigare i somras.

Sen hittade vi ett ställe med björnbär. Taggigt och besvärligt, men vi fick ihop en liten skörd i alla fall.

Sen åkte vi till närmaste lilla bergskapell, Agios Theologos. Där dukade vi upp kaffet och njöt av tystnaden och utsikten (måste köpa nya utflyktsmuggar! Dom här har varit med oss i snart 30 år nu och ni har säkert tröttnat på att se dem på bild...).

Visst bor vi i en lustgård?!

Sommarsöndag

VARM söndag då vi vaknade tidigt. Och vad gör man då? Antingen stänger man in sej hemma hela dan, eller man åker till närmaste hav (en timmes bilfärd). Eller också åker man uppåt berget till för att få lite svalka. Vi gjorde det sistnämnda. Upp till skidanläggningen 3-5 Pigadia på 1400 meters höjd för en promenad i bokskogens skugga. (Vi hittade även yngste sonen som campar däruppe några dar).

Vi vilade för att dricka kaffe och blev nästan omringade av fjärilar. De satt överallt...

Sen råkade vi träffa goda vänner som hade tsipouro och smårätter med sej. Vi letade upp en skuggig plats och blev kvar där nästan hela dan. Spontant umgänge när det är som bäst.

Och vem har sagt att man inte får ha det bekvämt när man ska förbereda maten?? Nä, jag tänkte väl det. Alltså sitter jag nu på balkongen, med benen på en stol och famnen full av färska gröna bönor som ska rensas för att bli "fasolakia".

Det är också sommarkänsla en sommarsöndag.

Högtid med rysningar

Lite regn, lite åska och lite sol däremellan. Det var vädret idag när Naousa högtidlighöll minnet av staden förintelse 1822. Grekerna hade börjat göra uppror mot det ottomanska rikets styre och i södra Grekland hade många platser redan fått sin frihet. Nu försökte även Naousa göra detsamma. Men ottomanerna slog ner upproret, brände ner nästan hela stan och tog livet av tusentals personer.

En grupp av Naousas stolta kvinnor samlades då vid vattenfallet. Det sägs att de sjöng och kanske även dansade, sen slängde de sej själva och sina barn ner för stupet. Allt för att undvika att tas till fånga och sändas till något harem. Det är denna händelse som gjort att Naousa officiellt har epitetet "den heroiska staden".

I morse återupplevdes denna händelse vid det monument som finns vid vattenfallet. Unga - och stolta - kvinnor dansade en stilla dans, det las ner kransar och hölls tal. Precis som varje år.

Men årets högtid förmörkades för första gången av ett gäng högerextremister, tillhörande partiet Gyllene Gryning (Chrisi Avgi).  De stod på plats uppe på bron med flaggor i händerna,  i svarta kläder och med rakade huvuden och pumpade muskler. De vrålade slagord om korrumperade politiker. Strax intill stod ett gäng anhängare till kommunistpartiet och Syriza. Det blev inga handgripligheter, men svordomar och verbala angrepp mellan grupperna förstörde stämningen. Läskigt, jag får rysningar bara jag ser de där svarta tröjorna...

Dagens firande avslutades som alltid med parad. Skolbarn, dansgrupper  - och skidåkare - paraderade. Och hunden som hittat en plats på första parkett vägrade envist att flytta på sej...