Ljus i tunneln?

"Klassiker tillbaka som svensk sommarfavorit" läser jag i SvD. Det handlar om att antalet resebokningar till Gekland ökade med 25 procent i år jämfört med förra året och att Grekland därmed gått om både Spanien och Turkiet, enligt Ticket. Och det märks! Det var otroligt många svenskar på Kreta nu i september, fler än nånsin säger dom som vet, Och på TV sas det häromdagen att skandinaverna "intagit" Aten - och att de dessutom handlar frikostigt! Att ha det ljuvligt skönt medan man samtidigt hjälper ett land i kris är väl ingen dum kombination...

Man kan ha olika syn på det här med krisen (typ maken och jag), men jag tycker nog ändå att det känns som om krisen nått sin botten och att varje steg som tas nu leder uppåt. Lååångsamt går det, men fallet neråt har i alla fall stannat av. På filmfestivalen som pågår i Naousa finns en utställning som vill ge ungefär samma budskap, att det finns ett ljus i tunneln. Eller vad tycker ni andra som bor i Grekland? (Tyvärr vet jag inte namnet på dem som gjort affischerna).

Nu ska jag gå till festivalen och lyssna på en Master Class med regissören Pantelis Voulgaris,

Om Greklandstips och rymdens trubadurer

 Har just kommit hem från ett föredrag om "rymdens trubadurer". Äh?? Jo då, det finns faktiskt några som sjunger där ute i det oändliga, och vi fick till och med lyssna på hur dom låter. Ganska vackert, faktiskt. Vilka trubadurerna är? Det är pulsarer, dvs roterande neutronstjärnor som genererar regelbundna pulser. Och när man först hörde dessa "hjärtslag" från rymden på 1960-talet så trodde man att det var små gröna utomjordingar som sände signaler. Nu vet man bättre (fast utomjordingar kan förstås finnas ändå...). Tänk vad man lär sej så här en vanlig lördagskväll i Naousa.

Råkade hamna på tidskriften Vagabonds hemsida idag där man kan lyssna på en hel timmes poddradio om Grekland. Det handlar om mat, öar, Aten, böcker och öar igen och ger lite alla möjliga tips för den som vill besöka Grekland. Det är Vagabonds Per J Andersson som i programmet samtalar med den person som svensk media utsett till sin egen Greklandsguru, nämligen Alexandra Pascalidou. Jag hör inte till hennes fanclub, men den här gången tycker jag hon var ovanligt sansad, utan alltför många av de vanliga överdrifterna. Ok, några saker reagerade jag förstås på, som t ex att hon säger att hon bodde i Aten som "hyllad TV-stjärna". Och att båda två är överens om att Larissa inte ligger så långt från Aten (bara sisådär 35 mil...).

I det stora hela var det dock ett ganska bra samtal mellan två Greklandsälskare. Men självklart fanns inte norra Grekland med alls som resmål. Kanske för att Pascalidou tillbringade sina första år här i norr och i programmet beskriver hur fruktansvärt fattigt och utarmat det var. Och det kanske det var, just i den byn - då. Man kan ju välja att se det positivt förstås. att vi får ha våra sevärdheter och fina platser här uppe för oss själva. Bilden är från stranden i Gerakini (Chalkidiki), dvs norra Grekland.

Här är i alla fall länken till Vagabonds resepodd.

17 miljoner besökare på väg...

Från hamnen i Kolymbari

Hoppsan, nu blir det visst turistrekord i sommar. Enligt premiärminister Samaras är 17 miljoner besökare på väg till Grekland i sommar. Det kan man bland annat läsa i Expressen.

Låter helt ok för den grekiska ekonomin (bara jag själv slipper trängas för mycket med alla dessa människor...) . Hoppas de äter mycket på tavernor, handlar oavbrutet, stannar länge och rör sej mycket i stan utanför hotellområdet. Välkomna ska ni vara! Kan nästan garantera att det blir soligt och varmt!

De vackra och stolta karyatiderna är värda att ses på nära håll.

Och CNN har gjort en lista på 20 av världens vackrasta sevärdheter, som även hör till UNESCOS världsarv. Dit hör förstås även Akropolis (som ligger tvåa på listan, men den är i bokstavsordning så det är nog ingen rangordning). Hoppas några av alla de där 17 miljonerna tar sej tid att besöka klippan och museet. Men ta det lugnt, helst inte alla på en gång, vi måste vara varsamma med dessa världens skatter...

En höstlig road-trip

Tillbaka i hemmets vrå igen, efter tre härliga dagar on the road. Ursäkta om ni tycker jag tjatar, men vi har haft ett fantastiskt väder de här dagarna, så det var som gjort för en utflykt.

Vi åkte alltså i fredags morse till Gerakini. Det ligger liksom i "skrevet" mellan de två första "benen" i Chalkidiki. Där höll våra senaste Sverige-gäster till några dar, så vi åkte dit för att få umgås lite till. Och för att få bada! Vattnet höll en hyfsad svensk temperatur, kanske 22-23 grader. Vi badade i Psakoudia, som ligger strax intill.

Ingen trängsel precis. Hela byn var nästan öde, men det gjorde inget, vi gillar lugn och ro.

Vi hade hittat ett hotell till ett superbra pris, 22 euro inklusive fruktostbuffé. Och när vi kommer dit visar det sej att det är Naousa-bor som äger stället! Så vi fick en hel lägenhet istället för ett litet rum...Lite tur ska man ha i livet. Hotellet heter Asteris Village och ligger i en vacker olivlund. Det tar fem minuter att gå ner till havet. Kan rekommenderas!

Poolen såg också inbjudande ut, så i den tog vi eftermiddagsdoppet.

Och självklart kollade vi in solnedgången. Solen gick ner bakom berget Olympos som skymtade långt bort i horisonten.

Och på morgonen, vad gjorde maken då? Jo, tog bilder på soluppgången förstås...

Vi tog en promenad längs vattnet på morgonen (och maken badade). Själv satt jag och filosoferade över livets skönhet.

På lördagen lämnade vi lugnet och åkte till Thessaloniki som kokade av värme, folk och bilar. Maken deltog i en astronomisk konferens, medan jag deltog i ett seminarium som föreningen Alma Zois anordnade. Handlade om psykologiskt och socialt stöd till bröstcancerdrabbade. Blev lite rörd av den styrka och glädje som alla dessa kvinnor utstrålade. Unga, medelålders och äldre, alla med någon anknytning till bröstcancer, antingen som anhöriga eller patienter. Här är utsikten från balkongen där seminariet hölls.

Och vi fick kaffe och vin, i rosa muggar förstås.

Resten av dagen tillbringades hos goda vänner från svenska föreningen som utövar Shiatsu. Fick pröva på en behandling och det var så otroligt sköönt. Vi avslutade dagen tillsammans på en taverna. Och sen grydde en söndag morgon, med samma otroliga väder. Så då fick det bli kaffe nere på hamnpiren, på Kitchen Bar, ett ställe med favoritutsikt.

Innan vi åkte tillbaka till Naousa var vi också en sväng till Platanakia utanför Panorama, en fin park dit vi hade inbjudit svenska föreningen till utflykt. Tyvärr kom bara ett fåtal personer. Men som avslutning på denna road-trip visar jag en bild från denna söta kisse som tiggde fisk från oss när vi åt mat. Oemotståndlig, eller hur...

Hur många olivträd har du?

Vi fortsätter med rapporten från Kreta. Nu åker vi till några byar som ligger på berget Psiloritis sluttningar (eller berget Ida som det heter i svenska korsord), för det är där som både dotter och måg jobbar.
                                 
Jag följde med dem till skolan en dag. Vi åkte hemifrån redan kl 7 för det är lång väg. Dottern lämnades av i Melidoni, känd för sin grotta (som jag inte hann se). Där är hon ensam lärare för tio barn i klass 1-6 (och rektor för sej själv!). Så här ser skolan ut, den ligger i en lummig liten park.

Flera av byns hus är gamla och en del har renoverats. Förresten, här får ni en sann historia från dotterns skola: "En elev i första klass frågar dottern hur många olivträd hon har. -Inga alls, svarar hon. -Ja men, din farfar då? fortsätter eleven. -Min farfar har inte heller några träd, tvingas dottern erkänna. -Men fröken, du får inte skoja med mej, säger eleven, men sen tänker hon efter och frågar. - Jaha, ni kanske är fattiga??"...

Sen vidare uppåt till Krana, där ligger den här fina högstadieskolan. Här går ca 30 barn från byarna Livadia och Zoniana. Just det, ni som bor i Grekland känner säkert till dessa "ökända" byar. Här tar eleverna för givet att svärsonen har vapen hemma, för det har ju alla andra...Men enligt en taxichaufför som jag träffade så har situationen i Zoniana förbättrats efter polisens ingripande för några år sen, nu har problemen med vapen och narkotikahandel minskat. Sa han. Men det är inte helt lätt att lära ut hur man böjer verb på antik grekiska till ungdomar som vet att framtiden betyder jobb med familjens får, getter och olivträd.

Efter en stund på svärsonens skola fick jag skjuts upp till byn Anogia, på ca 800 meters höjd. Här snöar det ofta på vintern. Och här är det full ruljans, för hit kommer det turister. Byns gummor väver och syr och säljer kretensiskt hantverk.

Den här förmiddan var nog jag den enda besökaren så jag blev indragen i nästan varje affär och köpte förstås mer än jag hade tänkt. Den här tanten visade sin vävstol. Och jag köpte ett kuddfodral.

En något yngre kvinna drog in mej i sitt hem för att visa hur hon virkar en sån där svart "huvudduk" som de kretensiska männen bär (vad heter det egentligen, på grekiska, och hur översätter man det, nån som vet?). Pilligt jobb, verkar det vara. Och jag köpte en vit sån, som kvinnorna bär till bröllop.

På det gamla torget med sina kafeneion ligger också Nikos Xilouris hus. Xilouris var en av Greklands mest kända sångare och kompositörer, främst under juntatiden. Han dog ung, bara 42 år gammal.  Nu är det hans syster som håller till i familjens hus och tar emot besökare. Jag blev sittande där inne, bland affischer och fotografier, en god stund. Tanten bjöd på tsikoudia, skorpor och lokal ost och vi småpratade om allt möjligt. Hon verkade lite trött och var ledsen över att inte ha fått några barn, som kunde ge lite sällskap på ålderns höst. Hon var den enda som inte försökte pracka på mej en massa saker.

Nikos Xilouris står staty högst upp i byn. Den som vill lyssna på Xilouris kan göra det här.

När jag frågade byns gubbar om hur jag skulle kunna ta mej tillbaka till skolan i Krana fick jag svaret att, "jodå, det finns en taxichaufför, sätt dej här så kommer han nog förbi". Så jag satt där med gubbarna en stund, blev bjuden på kaffe och fick hjälpa till att översätta ett brev på engelska som en av dem fått. Och visst, efter ett tag kom en man åkande i en pickup. Det var taxichauffören. När han hörde att han fått en kund åkte han snabbt iväg för att hämta taxibilen. Alla gubbarna vinkade sen när jag åkte iväg. Chaffören berättade att det inte går att leva enbart på att köra taxi så därför har han både får och olivträd.

Reserapporten fortsätter en annan dag. Ikväll är det filmfestival som gäller, mer om det senare.

I stum beundran

Idag är det visst någon som lyft bort den där otäcka yllefilten och släppt igenom solen och en lagom blå himmel igen. Skönt, det tackar vi för.

Men allting har ju två sidor, för med sånt väder som vi hade igår följde än en gång en fantastisk regnbåge. Eller två.

Vi var ute och promenerade och blev stående i stum beundran. För nu fick vi se var regnbågen har sin början! Nämligen här nere på slätten utanför Naousa...

Annars läste jag i tidningen idag att Ierapetra, där dottern bor, ligger på andra plats i hela Europa när det gäller kvalitet på sina stränder. Detta enligt QualityCost Award Winner 2012. När jag var i Ierapetra i mars såg stranden ut så här... Ser kanske inte så märkvärdig ut, men man ska betänka att även ön Chrysi med sina vita orörda stränder hör till Ierapetra. Där har jag tyvärr inte varit (än).

Även Alonissos och Samothrake hör till Europas tio bästa stränder enligt denna lista. Öland och Karlskrona finns med på listan över de 100 bästa.

Jaha, och Grekland gick vidare till final! I Eurovision alltså. Det hade jag inte tippat. Men när jag hörde övriga bidrag så tyckte jag nog att det var helt rättvist, för hualigen så många dåliga bidrag det finns. Och ändå sitter jag där och kollar varje gång, jaja...

Bra skrivet på Brännpunkt

Som sagt, jag hade inte tänkt fortsätta debatten om "Anna" och den grekiska "rättsrötan" som tydligen pågår än i svensk massmedia. Det har varit alldeles för låg nivå och för nedlåtande och till och med rasistiska tongångar. Men idag skriver Apollos Kajsa Moström en mycket bra artikel på SvD:s Brännpunkt som jag instämmer fullständigt i. Den har samma andemening som mitt inlägg här på bloggen den 21 april "Om att skjuta mygg med kanon". Läs Brännpunkt idag!

Och regnet det bara öser ner, tralalala....

Vad tycker ni egentligen?

Grekland har ju verkligen varit på tapeten i år. Mest i våras då krisen bröt ut för fullt. Det skrevs och det rapporterades världen över. Mest om hur eländigt det var i Grekland och om hur grekerna minsann fick skylla sej själva, lata och odugliga som dom är.

Under den tiden var det inte nådigt att vara grek runtom i världen. Hörde från grekiska bekanta som bor i Tyskland, England, Sverige att de knappt vågade säga att de kom från Grekland. De fick liksom ducka inför alla spydiga kommentarer.

Nu har det lugnat ner sej något i rapporteringen som tur är. Kanske har sommaren lagt sej som ett plåster på såren.

Men jag skulle vilja höra vad NI tycker efter allt som hänt! Har er bild av Grekland förändrats under det här året? Har den försämrats? Eller ni kanske har varit på semester här i somras och haft det så underbart att bilden förbättrats! Eller också har ni er bild klar sen länge, den förblir oförändrad: ni ÄLSKAR (eller möjligtvis hatar) Grekland vad som än händer...

Så skynda er att svara i spalten här till höger!

PS: Såg just att den svenska filmen "Sebbe" av Babak Najafi fick publikens pris på 16th Athens International Film Festival Opening Nights häromdagen. Kul - grattis!

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, turism, grekisk kris

Aktuellt i Grekland just nu

Den här veckan kulminerar sommaren i Grekland. Nu är det trångt på stränderna och svårt att hitta övernattning. Det är nu de som jobbar inom turistnäringen måste tjäna så mycket som möjligt, för hittills i år har de hankat sej fram. (Så lugnt på stränderna som det var på Evia tidigt på morgonen är det INTE nu).

Men många försöker semestra så nära hemmet som möjligt - för nu har bensinpriset på vissa håll stigit till 1.70!! Inte klokt. Dessutom är det synnerligen irriterande och dyrt att åka den stora riksvägen mellan Aten och Thessaloniki på grund av alla tullar (vi åkte bara halvvägs till Aten när vi åkte till Evia och betalade drygt 10 euro i tullavgift - en väg).

Och som vanligt på sommaren så brinner det både här och där. På Samos, Korfu, Peloponnesos. Men temperaturen har hittills hållit sej på rätt normala nivåer, värmeböljorna har varit ganska få vilket jag är innerligt tacksam för. Jag svettas minsann ändå så det räcker och blir över.

Men istället har vi läskiga myggor här i våra trakter! Ett 20-tal personer har insjuknat och några har avlidit i West Nile fever, en virussjukdom som sprids genom myggbett. De som dött är äldre personer med svag motståndskraft, men en lätt panik ligger och lurar under ytan, det märker man på TV.

Den här veckan avslutas med en av de största ortodoxa (och katolska) helgdagarna. Den 15 augusti firas nämligen Jungfru Marias himmelsfärd och därför är det många som fastar och det firas gudstjänst varje kväll i kyrkorna.

Efter denna lilla nyhetsrapportering från det som är aktuellt i Grekland just nu så kan jag avslöja att jag i slutet av augusti ska börja ett nytt frilansjobb - som översättare! Mer får ni inte veta just nu, lite spänning i tillvaron måste vi ju ha...Önskar er alla en trevlig onsdag!

Läs även andra bloggares åsikter om turism, Grekland, bränder, virus, bensinpris,

Kalimera!

Καλημέρα! Godmorgon!
Så hälsar Grekland alla turister i sommar. Årets officiella turistkampanj är klar och nu ljuder hälsningen Kalimera från affischer och reklamsnuttar.

Och det är en hälsning från ett land i svår ekonomisk kris. För årets kampanj har inte kostat staten ett öre extra. Istället tog man redan befintliga bilder, skapade om dem lite och vips så hade man en "ny" kampanj.

Och varför inte? Varför satsa en massa pengar på att göra reklam för något som är i stort sett oföränderligt? Bilderna på grekiska hav, stränder, tavernor, fårost och solnedgångar är ju desamma. År från år. För det ser ju ut så här i Grekland - också. Inte enbart, det ska gudarna veta, men det är inga falska bilder. Det enda nya man kan skymta i årets bilder kommer från det nya Akropolismuseet som öppnades förra året.

Så jag tycker den här kampanjen är helt ok. Inte tror jag att en tjusigare och nyare utformning skulle locka fler turister till Grekland. Eller? Vad tycker ni?


Ni ser några av affischerna här och nedan kan ni även se reklamsnutten från youtube. Kalimera - och välkomna till Grekland!

På tal om värme

Det droppar och har sej från taken så snön är snart borta, men annars tycker jag nästan jag fryser mer här med 4 plusgrader än jag gjorde i Sverige med minus 12...Nä, nu vill jag ha lite värme, lite lagom vårvärme på sisådär 20 grader, kan jag få det,tack?

Men tills den kommer så tackar jag Kristallena för en liten utmärkelse till bloggen! Den värmer i alla fall!
Och på tal om värme (för när man säger värme så kommer man ju osökt in på temat semester) så läste jag idag att Grekland ligger på fjärde plats när det gäller de populäraste turistmålen i Europa. Populärast är Spanien, sen kommer Italien och Frankrike. Vet inte hur det varit andra år, men jag undrar om inte Grekland sjunkit lite i popularitet?

Det är väl bara att hoppas att turisterna inte sviker Grekland(och de underbara stränderna!)i sommar, för det är ju nu i dessa kristider som det behöver komma lite klirr i kassan. Fast med dessa strejker (ny storstrejk på torsdag) och med superhöjningar av bensinpriset (nästan 1.50 på vissa håll) så är det väl tveksamt förstås...
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, turism, ekonomisk kris,

Det bästa med Grekland är...

Och så var tiden ute för min lilla enkät här till vänster där jag ställde frågan "Vad är det bästa med Grekland?". Och svaret är - människorna! 43% tycker att människorna är det bästa med Grekland.

Oj, måste jag säga, det resultatet hade jag inte väntat mej! Hade nog trott att vädret eller havet skulle vinna. Eller den goda maten.

Men resultatet gör mej glad, faktiskt. För så som jag tolkar det så betyder det att man inte åker till Grekland BARA för att det är soligt och har fina stränder, utan att det faktiskt gör skillnad om man åker till Spanien, Italien eller Grekland. Varje land har sin egen karaktär - och det är folket som bor i landet som sätter denna prägel.

Och visst är det lätt att tycka om grekerna (även om man kan bli TOKIG på dom ibland också). De är (för det mesta) glada, generösa och varma. Sen får man ha överseende med att de inte kan passa tider, inte kan planera längre än näsan räcker och kör som galningar.

Sist i enkäten kom maten. VA?? Vad är det ni inte gillar? Kanske ni ätit på tavernor på turistorter där man slarvar med tillagningen och tar saftigt betalt? Berätta gärna om era erfarenheter! Och kom sen gärna till Naousa så ska ni få se på god och vällagad mat, tavernorna här är kända för att ha mycket hög kvalitet.

Kul att ni svarade (32 st av er i alla fall), ska göra fler enkäter en annan gång. (Bilden är från Naousas park i söndags. För mej hör Naousa, och den fina naturen, till det bästa med Grekland...).

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, turism,

I de grekiska alperna

Nu förstår jag varför området kring staden Karpenissi kallas för Greklands Schweiz! Höga berg, djupa dalar, knivskarpa raviner, vilda floder och hus som liksom klättrar uppför sluttningarna. Det var bara snön som saknades, men den kommer nog vad det lider.

Har alltså varit ute på en tredagars-trip till Karpenissi med omnejd (därav bloggtystnaden, hade inte tillgång till internet i TRE DAR, det ni...).

Anledningen? Jo, maken skulle föreläsa igen och visa stjärnbilder uppe på en bergsplatå mitt i natten. Och chauffören (dvs jag) ställde ju upp förstås och körde 85 mil med den gamla skraltiga men mycket trogna Volvon.

Karpenissi ligger i det som kallas för Sterea Ellada. Man åker riksvägen från Thessaloniki mot Aten och i Lamia svänger man av västerut i ca 10 mil. De sista milen börjar vägen gå uppför, det blir krokigare och krokigare medan utsikten blir mer och mer fantastisk. Och på ca 1000 meters höjd ligger Karpenissi nedanför bergstoppen Velouchi (över 2000 m).

Vilket ställe! Vilken härligt vild natur! Bor ju själv i ett av Greklands gröna och bergiga områden, men det här slog allt. Närmare alperna kommer man inte i Grekland, det är helt klart. Tyvärr är det svårt att fånga storheten med kameran även om jag knäppte som en galning.

Vi stannade en dag extra för att se oss omkring. Åkte till klostret i Prousos, där den grekiske befrielsehjälten Karaiskakis gömde sej under upproret 1821. Där finns också en ikon som det sägs att evangelisten Lukas målat.

Sen slingrade vi oss vidare till en pytteliten by som heter Tornos, där en bybo på helt eget bevåg gjort i ordning flera olika vandringsleder i ravinen och uppe i bergen. Han tog sej tid att gå med oss och visade oss grottor, gamla kvarnar och vattenfall. För den som gillar rafting, bergsklättring och annat vågat, så är det här ett perfekt ställe.

Det duggregnade lite mest hela helgen, men det gjorde inget. Diset, dimman och de rödgula höstlöven spädde bara på den magiska atmosfären. Det var lite av Ronjas vilda skog över det hela...

Funderade sen på om det är bra eller dåligt att de flesta utländska turister inte vet att Grekland har sån här natur och att man kan åka hit för att göra forsränning, klättra i berg, åka skidor och paddla kajak? Kanske det är bra att såna här områden får vara ifred ett tag till?

Den inhemska turismen har dock börjat hitta hit och det byggs redan hotell och pensionat i en takt som oroar, för med 2-3 timmars resa från Aten så ligger Karpenissi perfekt till för de atenare som vill uppleva naturen över en helg. Det är ett dilemma det här: å ena sidan ger turismen inkomster åt bygdens folk så de kan bo kvar, å andra sidan är risken för överexploatering stor...

Andra bloggar om: turism, berg, rafting, forsränning, Grekland, alperna